Flexicurity – försäkring för arbetare eller företag?

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Januariavtalet betar av punkt efter punkt. En stor satsning görs nu från regeringen för att göra arbetsmarknaden allt otryggare för arbetare och allt mer bekväm för arbetsköparna. Sverige sneglar mot den danska modellen för arbetslöshetsförsäkring som kallas flexicurity, en modell som kan se bättre ut beroende på vinkling, men januariavtalets parter vill genomföra en försämrad version.

Offensiv har skrivit om flexicurity i samband med regeringens attacker mot LAS, lagen om anställningsskydd. Anställningsskydd och arbetslöshetsersättning är utifrån arbetares synvinkel ett skyddsnät för att slippa bli uppsagd hur som helst och att ha en ekonomisk trygghet om en ställs utan jobb för en period. 
Men utifrån januariavtalet med S-MP-regeringen, L och C handlar det inte om trygghet för anställda, utan om att marknadsanpassa anställningar för företagarna så att maximal vinst kan säkras och därmed hålla lönerna nere.

Den danska modellen som januariavtalet pekar på bygger på tre delar: lågt anställningsskydd (det ska vara lätt för arbetsköpare att säga upp anställda), hyfsad a-kassa (Danmark har haft högre ersättningsnivå än Sverige och under längre tid) och en aktiv arbetsmarknadspolitik (insatser, aktiviteter och utbildning för arbetslösa). 
Även ur ett fackligt perspektiv kan dansk flexicurity se bra ut: som arbetslös får du 90-procentig ersättning i upp till två år, istället för som i Sverige max 80 procent som minskar i takt med arbetslöshetens längd. Därtill får du arbeta viss- eller deltid utan sänkt a-kassa i Danmark, du får till och med 2 timmar förlängd a-kassa för varje arbetad timme om du jobbar samtidigt som du har ut ersättning från a-kassan. Du har också rätt till semesterersättning när du har a-kassa. 
Allt detta jämfört med Sverige där du bara kan tappa dagar från a-kassan, samtidigt som ersättningsnivån sänks gradvis och därtill kommer att regeringen nyligen kapade Arbetsförmedlingen och privatiserade arbetsmarknadspolitiken. Tilläggas bör även att svensk a-kassa inte har höjts sedan 2015; sanningen är faktiskt att Sveriges ersättning till arbetslösa är mycket sämre än på flera håll i Europa och i princip varje regering har försämrat eller vägrat höja ersättningen trots löneökningar. 
Men om det nu är guld och gröna skogar, varför går vi inte snabbt över till den danska modellen då?

En granskning från tidningen Dagens Arena om dansk flexicurity visar att de danska facken inte längre är nöjda med modellen och att dansk arbetsmarknad inte går att jämföra med svensk. Dansk arbetsmarknad bygger i större grad på småföretagande jämfört med Sverige; därtill har det försvagade anställningsskyddet åtminstone haft uppsägningstider som ökar i takt ju längre en anställning har varit. 
Men politiken har urholkat ersättningsmodellen, medan företagen har möjlighet att lättvindigt (utan någon som helst anledning) säga upp anställda. Därför börjar danska fack nu att prata om krav på införande av anställningstrygghet. 
På grund av nedskärningar är det inte längre lika många arbetslösa i Danmark som får aktivitet, och utbildningsinsatserna har heller inte fungerat bra. Som Offensiv tidigare skrivit har den danska modellen dessutom funkat bäst när ekonomin är stabil och antalet arbetslösa är färre. När fler blir arbetslösa (på grund av att företagen skyddar sina vinster när ekonomin faller) har modellen fungerat sämre.

Januarigamarna vill heller inte se ökad ersättning för arbetslösa, även om det kunde verka så om vi nu ska ta efter den danska modellen. Dagens Arena pekar på att Martin Ådahl, Centerns arbetsmarknadspolitiska talesperson, säger att ersättningen för arbetslösa först och främst måste sänkas från dagens nivå och dessutom successivt trappas ner ytterligare. 
Men vad är då kvar av den danska modellen om inte ersättningen ska upp? Jo, att det ska vara lättare att säga upp anställda, en oerhört försämrad trygghet på arbetsmarknaden.
Det är inte förvånansvärt att detta kommer ur januariavtalet, som innehåller sänkt skatt för de rikaste och försämrad trygghet för arbetare. Men extra hånfullt blir den här politiken när nya arbetsmarknadsministern Eva Nordmark är TCO:s tidigare ordförande. TCO har tidigare stuckit ut med att föra fram att ersättningsnivån måste höjas – senast i augusti kom en rapport från TCO med dessa krav.
För att bekämpa januariavtalets arbetarfientliga politik måste gräsrötterna inom facken samt kämpande grupper utanför de fackliga strukturerna, som landets alla välfärdsuppror, enas i gemensam kamp och motstånd.