”Folket kräver regimens fall”

2015-09-02 14:47:18

foto: Joelle Hatem / Flickr CC
Massiva protester har brutit ut i Libanon mot regeringens korruption och det statliga våldet.

De protester som började mot den kollapsande sophanteringen i Beirut och andra städer i Libanon har växt till massdemonstrationer mot korruption, undermålig samhällsservice samt polisens och militärens våld. Under den gångna helgen genomfördes nya massprotester med udden riktad mot regeringen och miljöministeriet är ockuperat.

Offensiv har talat med Tamer Mahdi, CWI-medlem i Libanon, om det som i media kallas ”sopprotesterna”.

Vad är bakgrunden till den senaste tidens protester?
– De senaste händelserna triggades av en kris som började för en dryg månad sedan. Kontraktet för det privata företag som ansvarade för sophämtningen löpte ut. Regeringen har sedan dess inte förnyat kontraktet och interna stridigheter har utvecklats mellan konkurrerande flyglar inom den styrande eliten om vilket företag som ska få det nya kontraktet.
 – Denna fråga riktar fokuset på de etablerade partiernas närhet och samarbete med storföretagen samt den korruption som frodas under ytan på det samarbetet.
 – För drygt två veckor sedan startades en kampanj på Facebook, kallad ”Ni stinker!”, som dels manade till gatuprotester och dels ville peka på sambandet mellan sophämtningskrisen och det ”politiska avskrädet” i regeringen. Detta blev en referenspunkt för folk att uttrycka sin ilska, inte bara över sophanteringsproblemet utan också över allting annat.

– Den protest som genomfördes framför parlamentsbyggnaden och statsministerns palats i centrala Beirut den 22 augusti var massiv, över 10 000 slöt upp. Men efter en timme gick den libansesiska armén, som bevakade parlamentet, till attack mot demon­strationen. De slog demonstranter och sköt i luften för att skrämma bort folk från parlamentsbyggnaden.
– Efter denna attack lämnade många området medan drygt tusen personer försökte stanna kvar på torget. Polisen och armén försökte jaga bort dem genom att beskjuta dem med gummikulor. Folk ropade ”Vi går inte härifrån, vi går inte härifrån!”. Konfrontationen slutade i att omkring 40 demonstranter arresterades och över 50 skadades.

Vad hände sedan?
– På söndagmorgon (den 23 augusti) sammankallades en ny demonstration, som också var en protest mot statens våld dagen innan. Folk började samlas på torget redan på förmiddagen. Men på natten började plötsligt en grupp av ungdomar som är kända för att stå på en shiasekteristisk grupps lönelista att  anlända till torget och  de började sabotera protesten genom att kasta sten och drabba samman med polisen.
– Detta användes av staten som ursäkt för att återigen undertrycka allt och alla, med beskjutning av folkmassan med tårgas samt gummikulor, men även skarp ammunition. En man blev skjuten i huvudet och hamnade som följd av det i koma. Han verkar vara på bättringsvägen nu, men han var väldigt nära att dö.
– Statens våldsamma respons och de sekteristiska partiernas agerande visar att den styrande eliten är väldigt rädd för denna rörelse. De styrande har också anklagat demonstranterna för att agera på upprag av utländska makter i syfte att misskreditera massprotester. Men proteströrelsen har dock inte låtit sig skrämmas, utan har vuxit sig större för varje dag som har gått.

Kan du säga något mer om de krav som ställs?
– De som protesterar kräver:  Bort med regimen och de korrupta krigsherrepolitikerna. Redan från första stund hördes den ”arabiska vårens” berömda slagord ”Folket kräver regimens fall”.
– Problemet är att kampanjens organisatörer i allt väsentligt begränsar sina krav till det som rör sophanteringskrisen, medan folk på gatan reser betydligt mer långtgående krav. Protesterna har nu fått en egen dynamik och folk går numera spontant och dagligen ut på gatorna.

– Som CWI-medlem har jag argumenterat för att kampen mot försämrad sophantering behöver kopplas till frågor som rör arbetslöshet, fattigdom och privatiseringarna. Det också gäller att avslöja banden mellan de sekteristiska partierna och storföretagen.
 – Vi borde även kräva ett stopp på privatiseringarna av offentlig verksamhet – sophämtning i offentlig regi.  Vi behöver också bygga kampanjen underifrån med hjälp av kommittéer i bostadsområdena för att få ut fler människor i massaktioner samt internationell solidaritet och att media globalt speglar kampen, avslutar Tamer Mahdi, CWI-medlem i Libanon. ■