foto: Natalia Medina
Försvara och utveckla den gemensamma välfärden och nej till vinster välfärden och nedskärningar, manar Folkkampanjen för gemensam välfärd.
Efter det tunga upprop för en folkkampanj mot vinster och nedskärningar i välfärden som publicerades i Aftonbladet den 1 maj är det nu dags att praktiskt lansera Folkkampanjen för gemensam välfärd. Det sker på ett riksomfattande lanseringsmöte i ABF-huset i Stockholm torsdagen den 23 maj – med förhoppningar om att kampanjen snabbt ska spridas till så många orter som möjligt.Folkkampanjens lanseringsmöte lär inte missa att Moderaterna en vecka senare, den 30 maj, arrangerar ett seminarium i Riksdagen om hur framtidens välfärd ska finansieras utan skattechock när de gamla och vård-krävande enligt den så kallade Framtidskommissionen blir allt fler och det inte räcker med att höja pensionsåldern.
Seminariet handlar om ”Effektiviseringar och eventuella begränsningar av det offentliga åtagandet” och ”Vid ökad egenfinansiering – vad kan privat försäkring tillföra?”. Temat avslutas med att en ekonom på Svenskt Näringsliv talar om ”Skattefinansieringens för- och nackdelar”.
Det är just detta nyliberala framtidsscenario som nu rycker allt närmare, om vi inte trots ett massivt demokratiskt underskott lyckas bryta den utveckling där klyftorna skenar och tjockleken på vars och ens plånbok kommer att avgöra den vård och omsorg man kan förvänta sig.
Söndagens partiledardebatt i Agenda uppvisade inga tecken på att Stefan Löfvens socialdemokrater har något annat att komma med. Tvärt-om bekräftades det att S inte bara har kapitulerat för den privatisering av produktionsresultatets fördelning som redan ägt rum. Det ska även vara tillåtet med nya skattesänkningar för de välbärgade – där fyra jobbskat-teavdrag ska tillåtas bli fem om Alliansen går före och genomför det, där borttagna fastighets-, arvs- och förmögenhetsskatter ska följas av sänkt bolagsskatt, där RUT-avdragen ska tillåtas fortsätta o s v.
Som Göran Rosengren konstaterar i Expressen har ”höga vinstuttag, provocerande skatteplanering och uppseendeväckande missförhållanden lett till att en överväldigande väljarmajoritet vill ha bort vinstdriften ur den offentligfinansierade välfärden”.
Han frågar sig sedan varför ändå inte ens ett S-parti i opposition föreslår att vinstdriften avskaffas och svarar själv: ”Jag tror att svaret är lika enkelt som oroväckande. Det är för stora pengar och för starka intressen som numera står på spel. Under de knappa tjugo år som gått sedan vinstintresset släpptes loss i den offentligfinansierade välfärden har i Sverige vuxit fram ett välfärdsindustriellt komplex som ingen längre verkar kunna rå på; en järntriangel av politiker, företag och intresseorganisationer, rustad med arméer av lobbyister och PR-konsulter, förstärkt av starka band till förvaltning och medier.”
Men att sedan som Rosengren avsluta med att föreslå ett tillägg till Anders Borgs utredning om vilka krav som ”kan och bör ställas på de som äger och driver företag inom välfärdssektorn” lär ingenstans leda.
De är just på grund av de etablerade partiernas kapitulation som det har blivit absolut nödvändigt att utmana det massiva demokratiska underskott som uppstått med en Folkkampanj för den gemensamma välfärden.
Det är hög tid att dra igång förberedelserna för höstens manifestationer ett år innan valet.
Arne Johansson
