Foodora-arbetarna i Norge vann striden om kollektivavtal

”En pionjärstrejk” – så kallas Foodora-arbetarnas strejk, som vann kollektivavtal och bättre villkor (Foto: Public Domain).

av Trond Sverre Kolltveit, CWI Norge // Artikel i Offensiv

Efter att ha kämpat i 5 veckor vann Foodora-arbetarna det viktiga kravet på ett kollektivavtal, tillsammans med krav på högre löner, kompensation för utrustning och ett vinterlönepåslag.

Foodora-anställda levererar mat på cykel som kunder beställer online från restauranger. Vintermånaderna är extra hårda, så ett vinterlönepåslag på 3,9 procent var ett viktigt krav. Tidigare var Foodora-anställda också skyldiga att betala för all utrustning själva, men även kravet på 3,9 procents lönepåslag för underhållstillägg uppfylldes.

Lönerna har nu höjts från 120 till 128 norska kronor per timme. Detta är fortfarande väldigt lågt, men Foodora-arbetarna är nu organiserade i Fellesforbundet (Norska LO:s största förbund inom privat sektor med cirka 143 000 medlemmar) och hela LO måste arbeta tillsammans för att få upp lönerna i de nya låglönebranscherna, till exempel leveranstjänster online.
Totalt ger segern cirka 15 000 norska kronor extra per år för en cyklist. Foodora-arbetarna har visat att det är värt att kämpa, och strejken är en stor inspiration för arbetarrörelsen som helhet – inte minst för de mest utsatta och sårbara arbetarna. 
De kontaktade också kollegor internationellt för att sprida kampen. Som de själva säger: ”Över hela världen har de som arbetar i leveranstjänster eländiga arbetsvillkor och tvingas in i frilansavtal”.

Den socialdemokratiska tidningen Dagsavisen skriver att ingen hade tänkt att det skulle vara möjligt att organisera arbetare i det de kallar ”den nya ekonomin”, att ”varje arbetare är som en satellit, ensam på jobbet och isolerad från kollegor”. Detta var på alla sätt en pionjärstrejk.
Många företag försöker undvika överenskommelser genom att säga att de ”alltid följer kollektivavtalen”. Det har varit flera lokala strider för rätten till kollektiva förhandlingar, inklusive strejker, som LO som helhet har stött. Dessa strider, och Foodora-arbetarnas kamp, är en varning till de kapitalägare som tror att de kan undkomma kollektivavtalet och som står för en större brutalisering av arbetslivet.
Ledningen för LO, som ofta har försökt hålla tillbaka kampen, måste nu pressas underifrån till en stridslinje för fackföreningsrörelsen. Ett exempel på hur fackledningen har försökt att hålla tillbaka kampen var striden mot den nya arbetsmiljölagen, där villigheten till att trappa upp kampen var stor bland medlemmarna.

Det stora stödet för Foodora-arbetarna, både i LO och bland befolkningen som helhet, visades bland annat i de enorma applåder som de fick på 1 maj-demonstrationen i Oslo i år. 
Det finns en vänstervind i Norge som särskilt riktar in sig mot de ökande klyftorna. Foodora-strejken konkretiserade denna kamp. Partiet Rødt, som särskilt har fokuserat på denna fråga i den senaste valkampanjen, har nu nått rekordhöga 6,1 procent i opinionen. SV (Socialistisk Venstre) ökade också i valen, inte minst på grund av kritiken mot de ökade klyftorna. 
Men de två partierna, tillsammans med fackföreningsrörelsen, måste ta denna kamp vidare från valkampanj och parlament till gator och torg.

Inom facken verkar det också finnas en ökad villighet att blåsa till strid i den kommande perioden. Järnvägsarbetare var ute i två timmars politisk strejk den 10 oktober mot att Norge accepterade EU:s nya järnvägsdirektiv, som innebär konkurrensutsättning och sämre arbetsvillkor.
Den borgerliga regeringen är mycket impopulär med sin politik som ökar klassklyftorna, sänker skatten för de rika, centraliserar och skär ner. Hade det varit parlamentsval idag skulle de inte väljas. Men stödet för Socialdemokraterna har också minskat. Många före detta väljare har gått till Rødt och SV. Detta visar att efterfrågan på en tydlig socialistisk politik nu ökar.