För ett socialistiskt Kurdistan

2014-12-03 15:53:10


– Jag tror att IS kommer att drivas ut, men det betyder inte att de är besegrade, säger Rafael Rahl Qadr (mitten), som strider för YPG i Kobanê.

De senaste rapporterna och intervjun nedan vittnar om att Islamiska statens (IS) styrkor har pressats tillbaka. Detta välkomnas med glädje av arbetare och förtryckta världen över.
Försvaret av Kobanê ger nya möjligheter att bygga den enande massrörelse av arbetare och fattiga som krävs för att besegra IS, andra jihadistiska grupper och sekteristiska styrkor i Syrien och Irak samt i förlängningen störta regimerna i dessa och andra länder. Endast om arbetarna och de fattiga massorna förenas i kamp kan en väg säkras som leder bort från terror, blodigt sönderfall, kapitalism och imperialism.

I vilken mån de uppnådda framgångarna i Kobanê, som har kostat så många liv, och framstegen i Rojava kan befästas beror i hög grad på massornas fortsatta självorganisering och kamp för social och nationell befrielse. I den kampen kan massorna bara lita till sin egen styrka och solidaritet i kombination med en medveten strävan efter att vinna stöd från förtryckta världen över. Inte minst från massorna i Turkiet, Iran och Irak samt andra delar av Syrien.
”Inget förtroende för imperialismen och dess allierade” måste vara utgångspunkten. Imperialismen kommer att hävda att USA:s bombningar, Västs vapenleveranser, tillsammans med peshmerga och FSA, fällde avgörandet i Kobanê.
Oundvikligen väntar en framtida strid mot imperialismens försök att få ytterligare inflytande i Rojava, ”för att förhindra en större seger för kurderna”, som den tyska tidskriften Der Spiegel skrev i oktober. Detta hot jämte faran för nya IS-offensiver understryker vikten av fortsatt organisering, enhet och mobilisering för socialism.

Att möjliggöra för familjer att återvända och återuppbygga ett fungerande samhälle och infrastruktur i det krigssargade Rojava, mitt under pågående syriskt inbördeskrig, är givetvis en prövning i sig och kräver planering av ekonomin under massornas demokratiska kontroll och styre.
Etablerandet av ett genuint folkstyre är endast möjligt om godsägarväldet och kapitalismen avskaffas och industrier och jorden försätts i gemensam ägo. Demokratin behöver fördjupas genom uppbygget av en rådsmakt, där samhällets alla instanser sköts och kontrolleras av folkkommittéer.
Bygget av ett socialistiskt Rojava skulle bli en injektion av inspiration och kampglöd till övriga Kurdistan och andra delar av regionen, vilket skulle lägga grunden för en socialistisk federation i regionen. Detta skulle rita om den geopolitiska kartan i Mellanöstern och lägga de första byggstenarna för demokrati i hela regionen. För att nå detta måste massorna av arbetare och fattiga samlas i socialistiska masspartier.

YPG, tillsammans med andra genuina kämpar, bör upprätta demokratiskt organiserade försvarskommittéer som sammanför arbetare, bönder och fattiga i lokalsamhällena samt samordna dem på lokal, regional och riksnivå för att slå tillbaka IS, al-Assads, Turkiets och/eller Västimperialismens styrkor.
Efter en revolutionär seger och kapitalismens omkullkastande skulle dessa försvarskommittéer kunna utgöra grunden för en socialistisk demokrati i Kurdistan. Ett program baserat på kapitalismens och socialismens ”fredliga samexistens” kan inte lyckas. Inte heller kan den socialistiska revolutionen segra utan aktivt stöd från arbetare och fattiga globalt.
Det går inte att blunda för att betydande demokratiska framsteg har gjorts sedan PYD säkrade kontrollen, inte minst när det gäller kvinnors stärkta ställning och lika rättigheter för alla etniska grupper.

Men om inte kapitalismen krossas kommer en inhemsk kapitalistklass, uppbackad av imperialismen, att använda sin ekonomiska och politiska makt för att förhindra varje progressivt steg och försöka föra sina allierade till makten.
Våldet kommer på intet sätt att upphöra för att IS drivs ut ur Rojava. Om inte samhällsomvandlingen fullbordas öppnas dörren för reaktionens återkomst och uttröttandet av den revolutionära kampen.
Endast på grundval av en socialistisk ekonomi är det möjligt att tillgodose folkets sociala behov med tillräcklig tillgång till mat, bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård och all den nödvändiga service befolkningen behöver.

De kurdiska massorna i Rojava har, med början för tre år sedan, gång på gång placerat sig själva i frontlinjen i kampen för kvinnors rättigheter och för mänskliga fri- och rättigheter. Ett socialistiskt Kurdistan kommer inte att kunna skapas och överleva utan revolutionära förändringar i hela regionen, mot skapandet av en socialistisk federation i Mellanöstern.
En medveten uppmaning till arbetarklassen och de förtryckta massorna i regionen är därför nödvändig och starkt sammankopplad med det syriska folkets vilja att störta al-Assads regim och den turkiska arbetarklassens motstånd mot Erdogans AKP-regering.
Endast genom en internationalistisk utgångspunkt, med siktet inställt på global socialistisk revolution, kommer naturrikedomar och produktiv kapacitet att kunna komma folkfleralet till del och tillgodose hela världens befolknings grundläggande behov. Det i sig kommer att lägga grunden för en värld i fred och välstånd. ■