Förbered för ny kamp i Gállok/Kallak

2015-12-10 13:44:17


Kampen i Kallak har pågått under lång tid och regeringen skulle ha gett besked om bearbetningskoncession denna höst, men ännu har inget beslut fattats.

Avgörandet närmar sig vad gäller regeringens beslut i frågan om en gruva i Gállok/Kallak, några mil nordost om Jokkmokk. Efter en hård kamp under lång tid har regeringen sagt att deras avgörande om bearbetningskoncession eller inte ska komma under hösten. Ännu har inget beslut kommit och många väntar med oro på besked.

Det är brittiska Beowulf Mining, som via sitt dotterbolag Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB) har begärt bearbetningskoncession för en jättelik järnmalmsgruva. Gruvan i Gállok/Kallak planeras i ett område som är viktigt för rennäringen och i närheten av dammar och vattenkraftverk i Lule älv.

Järnmalmshalten på 25-40 procent innebär att en eventuell gruva kommer att skapa enorma sår i naturen – inte bara i form av själva gruvan, utan också från jättelika gråbergsupplag och slamdammar (även kallade klarningsdammar).

Bolaget självt saknar resurser för en investering som handlar om många miljarder kronor, men hoppas kunna spekulera och sälja fyndigheter, tillstånd med mera vidare vid ett positivt besked.

Gruvplanerna har lett till stora protester från samer, turistföretagare, markägare och närboende. Bland annat organiserade protesterande en uppmärksammad blockad av en provbrytning under sommaren 2013. Demonstrationer och aktioner genomförs ofta i samband med Jokkmokks marknad, en mötesplats och symbol för den samiska kulturen.

Gruvområdet är idag ett viktigt renbetesområde, men än viktigare är att gruvtransporterna oavsett om de kommer att ske med lastbil eller på järnväg kommer att få stor effekt på samebyarnas flyttvägar. Det var anledningen till att Länsstyrelsen i Norrbotten till en början sade nej till att gå vidare med gruvplanerna genom att ge bolaget en bearbetningskoncession, medan myndigheten Bergstaten, som nästan aldrig har sagt nej till bearbetningskoncessioner, sade ja. Detta ledde till att ärendet har hamnat på regeringens bord.

Efter hård kritik från gruvförespråkare och begäran om förtydligande från Bergstaten lämnade Länsstyrelsen i år in ett nytt yttrande till regeringen som sade att på själva koncessionsområdet råder det ingen konflikt med rennäringen, utan det är all infrastruktur (vägar, eventuell järnväg och så vidare) kopplat till en gruva som är det stora problemet. Utifrån detta hoppas nu Beowulf och gruvförespråkarna på ett ja, eftersom bearbetningskoncessionen enligt dem bara ska beröra gruvområdet och att den vidare miljöprövningen kommer i ett senare skede. På så vis försöker de baxa en gruva närmare start. Att Beowulfs aktievärde har mer än fördubblats sedan september är ett tecken på att fler tror på ett positivt besked från regeringen. 

En av de som följer processen i Gállok/Kallak är Arne Müller, en journalist som har specialiserat sig på gruvdrift och dess miljöeffekter. Han skriver på Facebooksidan för sin senaste bok, Norrlandsparadoxen, om bristerna i hållbarhetstänk:

”En viktig fråga är hur regeringen, om den säger ja till gruvan, ska motivera att gruvan kan bli lönsam. Lagen säger nämligen att ett villkor för ett tillstånd att starta en gruva är att det ska vara rimligt att tro att den ska kunna startas och vara lönsam någon gång under de 25 år som tillståndet är giltigt. Men hur detta villkor ska uppfyllas när det gäller Kallak är långt ifrån självklart.

Som jag tidigare har konstaterat finns det stora likheter mellan Kallak och Northland Resources projekt i Kaunsivaara. Det handlar i nuläget om en inte märkvärdigt stor järnmalmsfyndighet, med inte anmärkningsvärt hög järnhalt, men där slutprodukten blir ett högkvalitativt järnmalms­koncentrat. För båda projekten är logistiken i utgångsläget minst sagt komplicerad. I dagsläget finns det en smal landsväg, som inte är avpassad för malmtransporter, ner till Jokkmokk, en något större landsväg till Gällivare, där det går att lasta om till malmbanan.

Med likartade förutsättningar gjorde gruvan i Kaunisvaara jätteförluster även vid ett järnmalmspris på över 100 dollar per ton. Det är ändå i ett längre historiskt perspektiv ett extremt högt pris. För att vara maximalt snäll har jag räknat fram ett snittpris under de senaste tio åren, det vill säga den period när järnmalmspriset sköt iväg till nivåer som det inte har varit i närheten av i modern tid. Då får man ett snittpris på 91 dollar per ton (räknat på decemberpriset respektive år).

Även vid denna höga prisnivå är det inte självklart att Kallak skulle bli lönsamt, särskilt inte om man räknar med att bolaget ska vara med och betala för en upprustning av infrastrukturen, lösa de problem för rennäringen som skapas genom gruvan och se till att dammsäkerheten ligger på en extremt hög nivå, med tanke på att avfallsdammen kommer att ligga i anslutning till ett kraftverksmagasin.”

Arne Müller pekar också på hur en ny gruva i Gállok/Kallak inte går ihop med målen för en klimatomställning: 

”Stålframställning är den industriproduktion som orsakar de största koldioxidutsläppen (drygt 5 procent av alla av människan orsakade koldioxidutsläpp). Det största användningsområdet är byggande. Där används den som regel tillsammans med stora mängder cement, som är den industriprodukt som orsakar näst mest utsläpp (drygt 4 procent av de totala utsläppen). Det betyder att en ny boom för järnmalmen står i skarp konflikt med de mål om utsläppsminskningar som är nödvändiga för att klimatförändringarna ska bli någorlunda hanterliga.”

Om regeringen säger ja till en ny gruva i Gállok/Kallak vore det en stor skandal och återigen skulle Miljöpartiet och Socialdemokraterna sätta sig i knät på de spekulanter som vill tjäna pengar på miljön och klimatets bekostnad. 

Med tanke på regeringens beslut om att sälja Vattenfalls kolgruvor och bygga den sexfiliga motorvägen Förbifart Stockholm är det bäst att förbereda för förnyad kamp i Gállok/Kallak. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!