Offensiv har talat med Per Johansson, som strax ska påbörja de sista åtta veckorna av praktik på en ny fjärrtågutbildning. Han ångrar ingenting av sina år av facklig kamp i Seko klubb 119.– Vi har inte kunnat göra det bättre. Vi har använt alla juridiska vägar och lite till, och vi har kunnat mobilisera medlemmarna i många viktiga delkamper. Det hänger heller inte på en person, utan klubben har fortsatt att jobba på samma sätt sedan jag avskedats.
– Samtidigt har till exempel frontrutorna ännu efter ett år inte åtgärdats. Det visar hur svårt det är att föra kampen lokalt med alldeles för flata centrala organisationer och myndigheter som inte följer lagen. Och de gamla vagnarna står fortfarande mest i verkstan, tillägger han.
Per Johansson är samtidigt försiktigt optimistisk om möjligheten att vinna sitt fall i Arbetsdomstolen.
– Man vet aldrig, men det ser bra ut enligt juristerna och Connex har inte lyckats stärka sin trovärdighet. Senaste nytt är att LO-TCO Rättsskydd tvingats begära ett domstolsföreläggande för att få Connex att precisera sina påståenden om att jag skulle ha uppträtt hotfullt. Något de till sist har gjort, i lika svävande ordalag som förut.
Även om Per Johansson vinner målet och det begärda skadeståndet på 450 000 kronor plus 300 000 till Seko, är det troligt att Connex försöker ”köpa ut” honom för 16 månadslöner enligt §39 i anställningsskyddslagen – vilket kan leda till en första prövning i AD av om en facklig förtroendeman har ett starkare skydd än andra.
