Djurrättsalliansens kampanj ”Ett liv som gris” har lyft fram den brutala verklighet som grisar lever i, men trots alla fakta är situationen densamma. Så sent som i april i år uttalade sig landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C), om att: ”Lagstiftar vi om ett tvång i Sverige innebär det att alla måste utföra det. Då stiger priset på det svenska köttet och handeln väljer att köpa det billigare kött i utlandet, där den här kostnaden inte finns.”
4 000 smågrisar utsätts för kastreringen varje dag, utan bedövning. Även på KRAV-märkta varor förekommer denna procedur.
”Med vasst skalpellblad eller en särskilt utformad tång görs ett eller två snitt i pungen varefter testiklarna, med rikt nervförsedd vävnad, dras fram. Sädesledare och blodkärl skärs av och såret lämnas öppet för avläkning” (Svenska Dagbladet-artikel den 23 oktober 2009).
Landsbygdsminister Erlandssons arrogans inför den situation som Sveriges grisar befinner sig i är talande. Den visar tydligt att den nuvarande regeringen, och för den delen en tyst opposition som endast protesterar genom att skriva motioner, inte står upp för djurrätten.
Men det krävs mycket mer än förbättrade lagar och kontroller för att förbättra djurens levnadsvillkor – det krävs en fundamental förändring av det system vi lever i. En planerad produktion och ett förstatligande av de stora köttindustrierna är det som kan sätta stopp för exploateringen av djuren.
Linnéa Wallberg