foto: Natalia Medina
Proteströrelsen mot det isländska politiska etablissemanget är nu inne på sin fjärde vecka.
För fjärde veckan i rad fortsätter protesterna som kräver den isländska regeringens avgång och nyval.
I lördags (den 30 april) bröts trenden av allt mindre demonstrationer när 2 500 deltog i manifestationen utanför parlamentet. Det är framförallt rädslan för att det inte blir nyval till hösten samt avslöjandena kring presidentens familjs skattesmitning som åter har fått fler ut på gatorna.
Det har också skett andra mindre protester, till exempel utanför finansministerns hus, med krav på hans avgång.
Även om det mest sannolika är att protesterna kommer att mattas av är den politiska krisen långt ifrån över. Den 25 juni är det presidentval där den sittande presidenten Ólafur Ragnar Grímsson ställer upp för en sjätte mandatperiod. Eftersom valet avgörs i endast en valomgång, med flera utmanande kandidater, har den sittande presidenten så stor fördel att det anses nästan omöjligt att bli av med honom genom val.
Om presidenten blir omvald kommer bitterheten hos de stora skikt som protesterar att bli ännu större, speciellt efter avslöjandena om att hans fru, som är en av Islands rikaste personer, har placerat sina pengar i skatteparadis.
Stödet för regeringen är också lågt. Enligt en opinionsundersökning vill ynka 5 procent av islänningarna att den sittande statsministern Sigurður Ingi Jóhannsson blir kvar. Störst stöd har istället de rödgrönas ordförande Katrín Jakobsdóttir.
Oavsett om det blir nyval eller inte kommer det troligen att bli en het höst. Om regeringen försöker skjuta upp valet kommer det definitivt att skapa nya protester. Om det blir nyval kommer det skaka om det politiska landskapet. Piratpartiet ser i dagsläget ut att få ett stort genomslag, trots att de egentligen saknar ett ekonomiskt alternativ till dagens system där de rika regerar. Deras demokratiska framtoning är dock något som lockar.
Regeringspartiet Framstegspartiet kan å andra sidan gå mot total katastrof, speciellt eftersom den sparkade statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson vägrar att avgå från parlamentet och som partiledare.
Dagens och nya proteströrelser behöver lära av tidigare protester, både på Island och internationellt. För att verkligen visa sin styrka behöver protesterna ta sig ut på arbetsplatser, skolor, universitet etcetera med strejker och andra aktioner som kan förhindra storföretagens och de rikas ”business as usual”.
Framförallt behöver det byggas en första politisk grupp som för fram ett socialistiskt alternativ till det kapitalistiska systemet som utarmar välfärden och göder korruptionen hos politiker och storföretag. ■
