Norra kärr ligger i ett småländskt jordbruks- och skogslandskap på en höjd några kilometer från Vättern norr om Gränna. Planerna på en stor dagbrottsgruva har gjort att platsen gått från en undanskymd tillvaro till att stå mitt i striden om gruvbranschens tillväxt i Sverige.
Det såg ut som om tillståndet för en gruva i Norra kärr var klart för två år sedan. Myndigheten Bergsstaten hade sagt ja och regeringen hade avslagit de överklaganden som lämnats in från miljöorganisationer och privatpersoner.
Men kritikerna mot projektet gav sig inte, utan överklagade regeringens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen. Oväntat tog domstolen ett beslut som skakade om hela gruvbranschen genom att besluta att riva upp regeringens beslut.
Domstolens resonemang gick ut på att beslutet hade tagits utifrån en alldeles för snäv bedömning av påverkan på miljön. Bergsstaten och regeringen hade bara tittat på miljöpåverkan av själva dagbrottet, men detta är bara en liten del av ett gruvprojekt.
Det behövs en stor damm (sandmagasin), där avfallet från gruvan deponeras, en klarningsdamm där de stora mängder vatten som krävs kan renas innan de släpps ut och ett gråbergsupplag, för det material som innehåller för lite värdefulla mineraler för att tas tillvara. Allt detta ska ses som en del i gruvan och måste tas med i bedömningen när det tas beslut om tillstånd, ansåg domstolen.
Regeringen fick vackert backa och skicka tillbaka detta och flera andra ärenden till Bergsstaten för ny behandling.
Nu har bolaget slutligen kommit in med en komplettering av ansökan. Av den kan man utläsa att vattnet från gruvområdet inte kommer att rinna mot Vättern, utan kommer att ledas i östlig riktning mot Svartåns vattenssystem.
En av de stora farhågorna kring den planerade gruvan är de höga halter av radioaktivt torium och uran som brukar finnas i fyndigheter av så kallade sällsynta jordartsmetaller. Det visar sig att en del av avfallet innehåller höga halter av uran, men enligt bolagets konsulter rör det sig inte om farligt höga halter.
Men fortfarande är det flera frågor som inte är besvarade, exempelvis var bolaget har tänkt att ta de stora mängder vatten som krävs för processen, hur grundvattennivåerna påverkas och vad som händer om en högt belägen avfallsdamm börjar läcka eller brister.
Även om projektet skulle få tillstånd kommer det att vara ett extremt högriskprojekt. Risken för att en eventuell gruva i Norra kärr kommer att sluta med konkurs är överhängande.
Opinionen mot gruvplanerna är mycket stark i området. Stora möten har genomförts, politiker har uppvaktats och överklaganden har skrivits. Utan detta beslutsamma och välorganiserade motstånd hade gruvan troligen för länge sedan haft alla nödvändiga tillstånd för att starta.
Nu fortsätter striden kring Norra kärr. Detta kommer att vara ett av de fall som är viktiga när det gäller att avgöra hur stort utrymme svenska och internationella prospekteringsbolag ska ha för att starta miljömässigt och ekonomiskt riskfyllda gruvprojekt. ■
