Fyra år av stigande ungdomsarbetslöshet

2013-06-05 13:49:32




Under fyra års tid har ungdomsarbetslöshet i Sverige ökat med 8 procentenheter, från 9,7 procent år 2008 till 17,7 procent år 2012. Det visar statistik från Arbetsförmedlingen. 

Allt fler unga tvingas försörja sig på ekonomiskt bistånd (socialbidrag) eller med hjälp av anhöriga. 
År 2012 beviljades 8 procent av alla ungdomar socialbidrag. Den vanligaste orsaken till detta är just arbetslöshet. 
Under de senaste åren har ungdomsarbetslösheten ökat markant. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) var det 153 200 personer mellan 15-24 år som saknade arbete år 2012. 68 300 av dessa var heltidsstuderande som aktivt söker arbete vid sidan om studierna. 
Även antalet långtidsarbetslösa har mångdubblats. 
Drygt 4 200 ungdomar hade i april 2013 varit arbetslösa i mer än 24 månader. 
En trend sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet är att det är ytterst svårt för unga utan fullständig gymnasieutbildning att komma ut i arbetslivet. 
Därför är det också oroväckande hur antalet elever som saknar behörighet till nationella program på gymnasiet ökar, samt att en fjärdedel av eleverna inte fullföljer sin gymnasieutbildning.
Samtidigt som arbetslösheten växer, är det allt färre som är medlemmar i facken. 

År 2011 var det endast 52 procent av de arbetande ungdomarna mellan 16-24 år som var medlemmar i ett fack. Parallellt med detta har arbetsmarknaden blivit tuffare. Bemanningsföretagen breder ut sig allt mer på arbetsmarknaden och fler unga arbetare får nöja sig med visstidsanställningar.
Den höga ungdomsarbetslösheten gynnar ingen annan än de som tjänar på låglönemarknaden. På samma gång straffas arbetarklassen som grupp då man tvingas konkurrera med andra i samma situation om jobb med låg lön och dåliga arbetsförhållanden. 
Det är ingen tvekan om att det finns ett behov av kämpande fackföreningar som tar strid mot de rådande försämringarna och för medlemmarnas rättigheter. När facken däremot inte lever upp till sina krav kommer således inte heller medlemsantalen att bestå, vilket de sjunkande siffrorna tyder på.
Om facktopparna fortsättningsvis vägrar ta strid för bättre arbetsförhållanden behövs en opposition underifrån som tar kamp för en annan en ny facklig politik och ledning. 
Irma Mahmutovic