Fyra år sedan massakern på Utøya: Hur besvara den högerextrema terrorn?

2015-07-22 13:30:42

foto: Oriol Salvador / Flickr CC


Högerextremisten Anders Behring Breiviks massaker på Utøya är unik i sin grymhet. Hans terrordåd dödade 77 personer. Sexton är allvarligt skadade. Direkt efteråt dominerade chock och sorg, samtidigt som många frågor behöver svar. Vad ligger bakom den högerextrema terrorismen? Hur ska arbetarrörelsen svara?

I närmare 10 år planerade terroristen Behring Breivik sitt dåd, som kombinerade metoderna från två av hans högerextrema föregångare, Oklahomabombaren Timothy McVeigh och de som genomförde skolmassakern i Columbine. Likt McVeigh byggde Behring Breivik en enorm bomb och som skolskyttarna bedrev han kallblodig jakt på sina offer.
Terrordådet i Oslo eftersträvade maximal uppmärksamhet. Bomben förvandlade gator och kvarter runt regeringsbyggnaderna till ruiner.

Alla Norges polisresurser kallades till centrala Oslo samtidigt som terroristen begav sig till sitt huvudmål, AUF-lägret på Utøya. Väl anländ bedrev han 1,5 timmes kallblodiga avrättningar, ropade ”ni ska alla dö” varvat med jubelrop.
Medan Behring Breivik körde till lägret på en halvtimme tog det polisen 1,5 timme att anlända. När de väl var ute på ön kapitulerade terroristen direkt.
Några timmar innan dådet e-postade Anders Behring Breivik sitt 1 500 sidor långa manifest till utvalda mottagare, liksom en film på youtube. Manifestet består också av en dagbok som inleddes redan 2002.

Manifestets två huvudrubriker anger hans måltavlor: ”1. The rise of cultural marxism” [Kulturmarxismens uppgång] och ”2. Islamic colonization [Islamisk kolonisering].
Behring Breivik hatar marxism, internationalism och islam. Han har på internet betecknat sig som konservativ, är aktiv kristen, var frimurare och under åren 1999-2006 lokalt ledande i det rasistiska Fremskrittspartiet, landets näst största parti.
Det socialdemokratiska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF, som för Behring Breivik representerade arbetarrörelsen, var målet för terrordåden. Det finns därför än större anledning för fackföreningar, socialister och vänsterorganisationer att diskutera och ta initiativ.

Högerns talespersoner och etablerade politiker gör sitt bästa för att tala om extremism i allmänhet, utan att diskutera Behring Breiviks konservativa miljö.
De första timmarna spekulerade media och experter om att islamister låg bakom.
Faktum är att både Behring Breivik och al-Qaida är höger – riktar sig mot arbetarrörelsen, demokratiska rättigheter och kvinnors rättigheter. Socialister däremot, är motståndare till terrordåd från båda dessa grupperingar, liksom den statliga terror som bedrivs av USA-imperialismen och dess allierade.

Terrordåden den 22 juli är minst lika omskakande för Norge som 11 september var i USA och mordet på Olof Palme var i Sverige. I Norge uttrycktes solidariteten med offren omedelbart när båtägare med risk för sina liv räddade dem som flydde från Utøya. Berg av blommor läggs utanför socialdemokratiska lokaler och kyrkor. Det finns en växande potential av arbetare och unga som vill göra en insats.
Terrorismen är i grunden en produkt av samhällsutvecklingen. De tidigare välfärdssamhällena i Norge och Sverige har urholkats, med ökade klyftor och nya orättvisor.

Utan alternativ från kämpande arbetarorganisationer ges utrymme för rasister och högerextremister. Rasisterna lägger skulden på arbetarrörelsen, socialister, minoriteter och invandrare. Politikerna öppnar för detta genom hårdare behandling av flyktingar och underminering av solidariteten med attacker på sjuka, arbetslösa och så vidare.
För att dra bort grogrunden för terrordåden behövs en kämpande arbetarrörelse internationellt.
Det behövs kamp mot terrorism, krig, kapitalistisk globalisering och rasism. Detta börjar nu med mobiliseringar mot terrordådet och socialistiska alternativ.