Över 50 palestinier dödades i strider på randen till inbördeskrig mellan Hamas och Fatah i Gaza under en dryg vecka fram till i söndags. Samtidigt dödades 36 palestinier av Israels flygangrepp och stridsvagnsbeskjutning mot Gaza, medan palestinska raketer nådde israelisk mark. Åtta personer dödades sent på söndagen av en israelisk missilattack mot en palestinsk parlamentsledamots bostadshus.I måndags verkade den femte vapenvilan, efter fyra misslyckade, mellan Fatah och Hamas ha tvingat fram ett tillfälligt vapenstillestånd, under trycket från Israels attacker och från de omgivande arabiska regimerna, särskilt Egypten. Hamas premiärminister Ismail Haniya skrev under vapenvilan på Egyptens ambassad i Gaza, med stöd av Hamas exilledare Khaled Meshaal i Syrien. Egyptens president Hosni Mubarak hade också direktkontakt med den palestinske presidenten och Fatahledaren Mahmoud Abbas. Även Jordaniens kung Abdullah deltog i påtryckningarna. Då hade 53 palestinier dödats och 250 skadats under en veckas strider.
Många palestinier hade inte vågat lämna sina hem under flera dagar, skolorna var stängda och arbetsplatserna tomma. Nu tog de stridande parterna ner sina skyttar från taken, samt lovade att återlämna gisslan och avveckla vägspärrar.
Israels militära hot
Samtidigt hotar Israel med upptrappat militärt våld mot Gaza, som de israeliska trupperna officiellt lämnade 2005.Den högerextreme ministern Avigdor Lieberman har hotat att avgå om inte fler Hamasledare dödas. Gilad Sharon, son till förre premiärministern Ariel Sharon, har krävt att Israel stänger av elektriciteten i Gaza (50 000 palestinier förlorade strömmen under helgen). Premiärminister Olmerts talesman har inte uteslutit marktrupper. Detta som svar på de dryga 100 raketer som avfyrats från Gaza mot Sderot och Ashkelon i Israel, vilka skadat sex personer.
Väst på Fatahs sida
Västmakterna och Israel – liksom regimerna i Egypten, Jordanien och Saudiarabien – har utan tvekan ställt sig på Fatahs sida i de interna palestinska striderna. Efter Hamas valseger i februari 2006 har de palestinska områdena utsatts för en hungerblockad av USA, EU och Israel.Offentligt anställda har inte fått sina löner, sjukvården står utan resurser och fattigdomen har exploderat ytterligare. ”Vår prognos att fattigdomen i år skulle öka från 44 procent av befolkningen till 67 verkar ha varit för positiv”, skrev Världsbanken i en larmrapport för ett år sedan.
Den föregivna orsaken är att Hamas är ett islamistiskt hot mot Israel. Men för bara några år sedan kallades även Fatah och dess dåvarande ledare Arafat för terrorister. Israel vill ha en lydregim och nöjer sig inte med mindre, medan t ex den egyptiska regimen varnar för att Iran står bakom Hamas och fruktar den egna befolkningens protester.
USA har till och med gått så långt att man gett både ekonomiskt stöd och militär träning till president Abbas egna garde. Israel tillät också 500 milismän från Fatah att passera in i Gaza under striderna förra veckan, samt att sårade Fatahmiliser vårdades på israeliska sjukhus. Hamas säger nu att Fatah mycket väl kan ha lämnat flygkoordinater till Israels flygvapen (Dagens Nyheter 18 maj).
Ett totalt sammanbrott
Ett totalt ekonomiskt och socialt förfall i de palestinska områdena – ett resultat av Israels ekonomiska och militära stryptag – låg bakom Hamas valseger för drygt ett år sedan. Palestinierna vill ha ett slut på krypandet för Israel och få bort Fatahs korrupta styre. Men Fatah behöll makten över de 80 000 man starka säkerhetsstyrkorna, som också hör till de få säkra jobben.Hamasregeringen har behållit sitt stöd tack vare trycket utifrån och den fortsatta misstänksamheten mot Fatah. I de palestiniska områdena har Hamas fullföljt den tidigare regeringens ”realpolitik”, inklusive nedskärningar och privatiseringar. Rivaliteten mellan Hamas nya säkerhetsstyrkor och Fatah ledde till strider som dödade över 100 palestinier i december och januari. Då tvingade Saudiarabiens kungahus igenom ett fredsavtal och en samlingsregering tillträdde den 17 mars. Med den nya koalitionen fortsatte dock Israels och USA:s blockader – imperialismens linje är att Hamas minsann fortfarande styr, trots att Fatah och så kallade oberoende fått ministerposter.
Nya lidanden
De senaste striderna utlöstes när president Abbas i förra veckan skickade 3 000 man till Gaza, vilket sågs som ett sätt att försöka avväpna Hamas. Hamasstyrkor svarade med att skjuta en ledande Fatahman. Ledningarna på båda sidor verkade snarast släpa efter sina trupper, som direkt inledde hårda väpnade strider, medan civilbefolkningen, 1,5 miljon invånare, tvingades till nya lidanden och umbäranden.Eldstrider med automatvapen och granater ägde rum mellan det Hamaskontrollerade universitetet och Fatahtrupper på utrikesdepartementet i närheten.
Hamas raketbeskjutning av israeliska städer nära Gaza var antagligen ett sätt att öka stödet för organisationen och samtidigt ett uttryck för desperation. De dryga 100 raketerna hade ingen chans att rubba Israels makt, utan gav snarare den svaga israeliska regeringen en chans att försöka vinna tillbaka stöd i den egna befolkningen genom att svara mycket hårt. Israels jakt på Hamas militära ledare blev samtidigt ett stöd till Fatah i striderna på Gaza.
De reaktionära regimerna i Saudiarabien och Egypten har försökt få Hamas att ställa sig bakom Arabförbundets gamla fredsplan för Palestina. Den går ut på att alla inblandade parter ska godkänna staten Israel och lägga ner all form av väpnad kamp. I utbyte ska Israel dra sig tillbaka från de områden som ockuperades 1967. I Väst och i Israel sägs att Hamas måste stödja alla tidigare avtal mellan palestinska ledare och Israel.
Avtal – men ingen fred
Men allt sedan Osloavtalet 1993 har nya fredsplaner gång på gång slutat i ännu mer lidande för palestinierna, utan att man kommit närmare en egen stat. Nu kräver t ex EU att Hamas ska stödja avtal som Israel helt struntat i. 400 000 bosättare har sedan 1967 byggt fästningar på palestinsk mark, mer än hälften av dem efter att Osloavtalet undertecknades. Medan ett fåtal bosättare utrymdes ur Gaza, av ekonomiska och propagandaskäl, fortsätter den israeliska härskande klassen att bygga sin mur runt sina bosättningar. På kapitalistisk grundval är Israel, i allians med USA och EU, den totalt dominerande makten gentemot palestinierna.Varken Hamas eller Fatah kan erbjuda en väg framåt för palestinierna. Reaktionära ledare som enbart försöker uppfylla USA:s och Israels krav leder palestinierna mot en allt värre situation. Men den israeliska härskande klassen kan inte heller störtas av enskilda bombattentat. Det är på traditioner av masskamp och demokratisk kontroll av vapen och resurser, som i den första palestinska initifadan från 1988, som en socialistisk palestinsk rörelse måste byggas.
Socialistisk federation
Israels kapitalister har överlägsen militär styrka, men kan trots detta inte garantera sina invånare säkerhet, snarare är det en stat som internt i Israel allt mer förknippas med slakt på välfärd och levnadsstandard. Israels arbetare och unga måste ta strid mot kapitalism och imperialism.I juni är det 40 år sedan Israel ockuperade Västbanken och Gaza. Mer än någonsin tidigare är det uppenbart att avsaknaden av kämpande socialistiska arbetarpartier ger utrymme för reaktionära politiska krafter. Arbetare och fattiga behöver förenas i gemensam socialistisk kamp, för ett demokratiskt och socialistiskt Palestina och ett demokratiskt och socialistiskt Israel.
Per-Åke Westerlund
