Gaza under belägring

2006-07-28 16:01:00




I måndags varnade Israels nye premiärminister Ehud Olmert för ”en lång och omfattande militär insats” mot Gaza. En sådan militär intervention kan mycket väl vara ett faktum när Offensiv kommer ut (Offensiv trycks tisdag kväll 27 juni).
Långt innan palestinska grupper attackerade en militär postering nära staden Rafah och tillfångatog en israelisk soldat (söndagen 25 juni) hade den israeliska regeringen genomfört flera attacker med dödlig utgång mot Gaza.
”Sedan årsskiftet har israeliska styrkor dödat omkring 150 palestinier, många av dem obeväpnade – däribland fler än 25 barn – och fram tills nu har inget av fallen undersökts på ett adekvat sätt. Gazaremsan har sedan i slutet av mars utsatts för över 80 israeliska flygattacker och nästan 6 000 artillerigranater har avfyrats mot det tättbefolkade området. Åtskilliga kvinnor och barn har dödats och den 20 juni dog tre palestinska barn, 5, 6 och 16 år gamla, när israeliskt flyg avfyrade en missil”, rapporterade Amnesty International förra veckan.
Bara några timmar efter raiden mot militärposteringen hade den israeliska militären svarat med den mest omfattande operationen sedan det formella uttåget ur Gaza på hösten förra året. Invasionen har redan börjat, frågan är hur stor den blir och följderna.
Det ökade våldet mot palestinierna har varit en del av en kampanj mot den nya Hamas-regeringen. Israel med stöd av Bushadministrationen och EU har bedrivit ekonomisk och politisk utpressning mot det palestinska folket i syfte att skapa splittring och försvaga Hamasregeringen. Resultatet av denna politik har varit förödande – allt fler fattiga och arbetslösa samt väpnade strider mellan Hamas och Fatah under ledning av president Mahmoud Abbas.

Palestina genomlider idag sin djupaste kris sedan den Palestinska myndigheten (PA) upprättades, som en del i Osloavtalet 1994. Om inte den ekonomiska blockaden bryts kommer Palestinas BNP snart vara bara hälften av vad den var 1999 och tre fjärdedelar av befolkningen kommer att leva i fattigdom, varnade Världsbanken i april. I maj sade man att även denna prognos kanske var i underkant.
Imperialismen i Väst och den israeliska regimen bär det största ansvaret för denna kris. Men krisen har förvärrats av den palestinska myndighetens korruption och den politik som Fatah bedrivit. Det sistnämnda gjorde att Hamas kunde vinna valet.
Men Hamas har trots sin antiimperialistiska retorik ingen strategi för att leda de palestinska massorna till verklig nationell och social befrielse.
Den israeliska regimen vill helst av allt störta Hamas-regeringen och genomför man en storskalig invasion av Gaza är syftet att sända en brutal varningssignal till såväl regeringen som de palestinska massorna. Skulle den israeliska regimen backa är det endast för att få tid till att förbereda nya krigshandlingar.

Bushs ”demokratiska revolution” i Mellanöstern innebar krig mot Irak och fortsatt krig mot palestinierna. Istället för ”demokrati” följde ökat våld och förtryck i Mellanöstern, inte minst i Palestina. Israels ockupation och ekonomiska utsvältning, med stöd av Bush, har skapat en mardrömslik situation i de ockuperade områdena. Det är denna sociala situation tillsammans med den palestinska myndighetens svek och korruption som gett ökat stöd till Hamas.
Terrordåd mot civila i Israel tar inte kampen framåt, utan ger istället regeringarna ursäkter för att trappa upp sitt krig mot palestinierna men också mot de israeliska arbetarna.
Endast ett socialistiskt Palestina och ett socialistiskt Israel som delar av en socialistisk federation i Mellanöstern kan tillhandahålla anständig levnadsstandard, fred och säkerhet för arbetarna och de fattiga i regionen.