För 20 år sedan, den 16 augusti 1995, mördades 14-åriga John Hron vid Ingetorpssjön i Kode, norr om Göteborg, av ett gäng nazister i en tortyrliknande misshandel som höll på i timmar, innan de dumpade den döda kroppen i sjön.
Jag glömmer aldrig orden och berättelsen av hans föräldrar när jag själv var 16 år och vi var en grupp skolungdomar som tillsammans hade startat upp en antirasistisk grupp på gymnasiet. Vårt första stora möte inför hela skolan blev en frivillig föreläsning med John Hrons föräldrar.
Berättelsen började om de två unga pojkarna John och Christian som en sensommarkväll gick ned till sjön för att tälta.
Ungdomarna tände upp en eld och satte sig vid stranden då det plötsligt flög en ölflaska genom luften som träffade John i huvudet.
Därefter ska attacken ha inletts. Nazisterna, som var fyra till antalet och större än John, överöste honom med slag och sparkar med kängor. De brände John med vedträn och cigaretter innan de slängde honom i sjön.
John, som var en duktig simmare vaknade till i vattnet och började fly. Nazisterna hotade då att misshandla Johns kompis Christian som ropade och bad sin vän om hjälp.
John vände om för att hjälpa sin vän, ett hjältemodigt beslut som kostade honom livet.
Blöt och rädd släpade de omkring på honom innan sparkar, slag och stampande på hans huvud fick honom medvetslös. De hällde öl på honom för att få honom att vakna för att sedan fortsätta misshandeln till livet runnit ur den 14-åriga kroppen och John på nytt dumpades i sjön. Denna gång sjönk han.
Det är 20 år sedan John Hrons liv släcktes. På nytt hörs hoten från stöveltramp och rasismen ekar från talarstolen i riksdagen.
Vi har tillsammans ett ansvar att agera, du har ett ansvar, jag har ett ansvar. Låt oss göra det för den 14-åriga pojke som simmade tillbaka för att skydda sin vän från nazisternas våld. ■
