Benjamin Brittens opera Billy Budd från 1951 baserad på romanen av Herman Melville hanterar klassfrågor, homofobi och rädslan för revolution.Handlingen utspelar sig år 1797 på ett brittiskt slagskepp under en period när två stora myterier precis har ägt rum och britterna känner sig hotade av franska militära ambitioner. Det finns en ständig rädsla från de militära ledarna på skeppet om en spridning av ”franska idéer” och uppror.
Två av de viktigaste karaktärerna är den onde John Claggart (spelad av Clive Bayley) och kaptenen Edward Fairfax Vere (spelad av Mathias Zachariassen). Det är under den här perioden som den naiva, oskuldsfulla och stammande Billy Budd (spelad av Peter Mattei) tar värvning på skeppet ”The Indomitable”.
Han har lämnat sitt tidigare skepp ”The Rights of Man” (inspirerad av titeln på Thomas Paines bok som försvarar franska revolutionen) och när han kliver ombord på det nya skeppet skriker han ”Goodbye to you too, old Rights of man” utan att alls förstå vad det kan uppfattas som när någon skriker ut detta i en sådan period.
Billy blir genast älskad av alla på skeppet, som tycker att han är genomgod och vacker. Av vissa ses han dock som mer än så och han väcker både John Claggart och kapten Veres åtrå.
På skeppet finns en stark hierarki och pennalism, vilket John Claggart är ansvarig för att utföra och upprätthålla. När Claggart inser sina känslor för Billy så skäms han över dem och hanterar detta genom att bestämma sig för att förstöra allt för Billy. Han hotar Billys kamrater till att förstöra för honom och att försöka lura honom att begå myteri.
Claggart går till kaptenen och anklagar Billy för förräderi och för att försöka organisera ett myteri. När Billy får höra anklagelserna och blir beordrad att besvara dem så stammar han så mycket att han inte får fram ett ord. Detta leder till att Billy blir frustrerad och slår till Claggart och av misstag dödar honom.
Kapten Vere hamnar i en position där han är ansvarig för Billys öde. Enligt lag måste Billy avrättas, men eftersom Vere är det enda vittnet så kan han avgöra vad som kommer att hända. Vere offrar Billy istället för att försvara honom och genom det erkänna sina känslor för honom.
När Billy har avrättats reser sig besättningen mot sina överordnade, men upproret slås ned. Eftersom berättelsen berättas utifrån Kapten Veres minnen och erfarenheter är det också naturligt att fokus inte ligger på klassperspektivet av händelserna, utan mer på relationen mellan Billy, Claggart och Vere.
Men det är ändå tydligt hur grogrunden till upproret i slutet av operan ligger i hur de som jobbar på skeppet är tvångskommenderade arbetare och fattiga som får utstå brutala straff för minsta snedsteg av sina privilegierade överordnade. Billys död är bara startskottet, då alla vet hur orättvis domen är.
Det finns vissa delar av operan som lyser extra starkt och den mest gripande är Billy Budds (Peter Mattei) gripande och uppgivande sång när han väntar på sin hängning.
Britten bygger upp denna, liksom flera av sångerna i operan, till ett crescendo för att sedan avsluta dem lågmält och sorgset.
En klart sevärd opera som tar upp frågor om klass, sexualitet och om att offra något gott.
Billy Budd går att se på GöteborgsOperan fram till den 20 oktober 2013.
Klara Heydar
