Niklas Nordström, självutnämnd ”tillväxtvänlig gråsosse”, härjar just nu i Luleå. Enligt en kartläggning som Svenska Dagbladet gjort är det bara Nordström och en till av de 50 som hittills varit ordförande i SSU som inte senare avancerat direkt till den absoluta politiska toppen. Han blev istället konsult och delägare i PR-företaget Prime, men efter viss turbulens söderöver kunde han trösta sig med att bli kommunalråd i Luleå 2014, och storhetsvansinnet efter att ha spenderat tid i storstan verkar inte ha någon som helst gräns.
Det som kallas Primegate, där Nordströms företag i hemlighet anlitades av Svenskt Närningsliv för att i eftervalsdebatten 2010 styra S än mer högerut, kan trots drevet och Niklas egen nära uteslutning ses som en framgång. Niklas tillhör den nya generationen sossar som är ett symptom på S högervridning och urholkning, där tillväxt är mantrat och stor hybris råder. Tar man sig en snabb titt på Prime och Weber Shandwick (det amerikanska bolag som köpte Prime 2014) är det väldigt likt Niklas taktik och framfart som kommunalråd. Det handlar om att sudda ut gränser mellan branscher, att använda media och kontakter för att vrida opinionen åt det håll man önskar. För S i Luleå verkar hela historien mer vara en merit än ett varningstecken. Som Niklas själv sade till P4 Norrbotten 26 maj:
”En av de absolut viktigaste fördelarna som lyftes fram när jag kom tillbaka till Luleå var att ’med Niklas följer att han känner andra personer och har kontakter som kan komma Luleå till fördel’. Jag använder de här kontakterna jag har helt osjälviskt, till fromma för Luleås utveckling.”
Jamen tackar Niklas! Givetvis blir kontakter en viktig merit när partiet inte längre har någon verklig bas. Men vad har då Niklas kontakter gjort för Luleå? Förutom flertalet bjudningar och fester för näringslivet, där han smörjer dem genom peptalks om att ”det är ni som skapar nya skattebetalare till Luleå”, ingick Niklas i ”den politiska ledningsgruppen” som körde över det kommunala bostadsbolaget Lulebos styrelse och vd för att få till utförsäljningen av 1 600 lägenheter till privata företag.
Själva försäljningen hanterades via inköpta konsulter som användes olagligt då man struntade i lagen om offentlig upphandling. ”Kontakter” igen, månne?
Att bli ifrågasatt eller kritiserad verkar inte vara något Niklas tycker om. Förutom att han kallar de som kritiserat honom för att ha struntat i lagar för ”barnsliga” hoppade i höstas Kristiina Starck Enman av sitt uppdrag som ersättare i kommunfullmäktige i protest mot utvecklingen inom partiet i Luleå:
”Jag vill inte gå in i detaljer men tror att de flesta vet vad som pågått den senaste tiden i Luleå. Demokratin lever inte vidare och det blir någon form av ensampolitik. Det är inte bra. Luleå är en varm och medmänsklig stad och så ska det fortsätta att vara.”
Niklas Nordström vägrar att kommentera kritiken när media söker honom. Även när det kommer till lokalmedia suddar Niklas ut gränser då han bjudit med chefredaktörerna för NSD och Kuriren på resor till USA. Chefredaktörerna själva menar att det inte är något problem då man var där som vd och vice vd för Norrbottens media, inte som chefredaktörer. Det är dock skrämmande tyst när det gäller granskningen av Niklas och hans framfart. Luleboaffären är ett exempel. Vd Sari Ekblom sparkades av oklar anledning och när kommunen utredde sig själva sade man att det stod i Ekbloms kontrakt att det rådde ”sekretess”. Lokalmedia skrev senare att detta visat sig vara ren lögn. Trots denna ”lilla” detalj har vi lulebor inte fått ta del av någon vidare granskning av affären.
Hans senaste uppdrag för Luleås bästa är som ordförande för Business Sweden, styrelseplats nummer tio i ordningen (”få har sådan arbetskapacitet”, anförtror sig Niklas). Med allt detta blir det svårt att tro på Niklas fina ord. Det som är bra för ditt CV är inte synonymt med vad som är bra för Luleå, Niklas. ■
