foto: Flickr CC / linmtheu
Fattigdomen och den sociala utsattheten blir värre för varje dag i Grekland.
– Vi trodde vi var på väg mot Sverige, men det blev tredje världen. Grekland har gått om Bulgarien och Rumänien och har nu den värsta fattigdomen i EU. Nikos Anastasiades från Xekinima (CWI i Grekland) rapporterar om den enorma sociala krisen.
– 27,6 procent är arbetslösa och bland de unga är 69 procent utan jobb. Politikerna säger att det har vänt, men även enligt deras prognoser skulle det ta 20 år att få ner arbetslösheten till under 10 procent.
– Det finns nu jobb där den en-
da ersättningen är mat, ingen lön. Många har inte råd att värma sina bostäder, utan eldar med ved. En ung kvinna dog nyligen av röken från att ha eldat hemma.
– Löntagarna har tappat hälften av sin köpkraft sedan 2009. Jag har en vän som förr levde bra vars lön sjunkit till 300 euro i månaden och banken vill ha 250 euro för hans skulder.
Åstramningspolitiken är inte över. I vinter kommer en ny våg av privatiseringar, nedskärningar och skattehöjningar. Sjukvårdsministern föreslår t ex att antalet sjukhusbäddar ska minskas med hälften.
– Desperationen leder till en ”kannibalism” bland vanligt folk. Det ger en grogrund för Gyllene Grynings paroller om ”greker först”.
Grekland har sett en nedgång i kampen sedan februari 2012.
De många generalstrejkerna förlorades och arbetare tvingades koncentrera sig på att överleva. Nya strejker deklarerades vara olagliga av regeringen.Men även under den lugna perioden finns det kamp, t ex i massrörelsen mot guldgruvorna i norr. Andra som har strejkat är administrativ personal på universiteten och personalen på public service-tv som trots nedläggning fortfarande sänder via internet.
– Det finns också stora solidaritetskampanjer – gratis social sjukvård, distribution av mat och arbetarstyrda fabriker. De skapar en kollektiv medvetenhet och erbjuder en lättnad, även de inte kan lösa själva krisen.
Den sociala vårdkliniken i Tessaloniki, med 170 läkare som arbetar frivilligt, har behandlat över 15 000 patienter, varav 5 000 invandrare.
I september samlade lärarfacken de radikala fackföreningar som har krävt generalstrejk för att samordna strejker. Lärarfacken satte igång strejken, men fick inte med sig alla de övriga och avbröt den efter två veckor. Strejken drevs av lokalt valda strejkkommittéer.
Syriza på väg till regeringen?
Vänsterpartiet Syriza leder i opinionsmätningarna och kan bli regeringsparti efter nästa val. Men ledningen har svängt högerut och partiet har inte fått fler medlemmar.
– Syrizas ledning har släppt kraven på förstatligande av bankerna och stopp för betalning av skulderna. Istället säger den att skulderna ska frysas och omförhandlas, berättar Eleni Misou från Xekinima (CWI Grekland).
– När Syriza slog igenom i valet 2012 var parollen ”För en vänsterregering”. Nu talar de istället om en ”demokratisk regering mot memorandum” [uppgörelserna med EU].
Syriza har inte heller erbjudit verkligt stöd till strejkande.
Och partiet deltog inte i mobiliseringen till de stora antifascistiska demonstrationerna efter mordet på Pavlos Fyssas.
– Det finns ett starkt tryck för en vänsterregering, trots en stor skepsis mot Syrizas ledning. Med en ny regering kommer arbetarna att kräva att löner och pensioner återställs. 10 000-tals som har fått sparken kommer att begära att nedläggningar och privatiseringar rivs upp, säger Andros Payiatsos, också från Xekinima.
– Det kommer att kopplas till krav på förstatliganden och på arbetarkontroll på arbetsplatserna.
– Trycket underifrån kan komma att pressa Syriza mycket längre än de tänkt sig, långt utöver kapitalismens gränser.
– Kampen är inte begränsad till Grekland. Den handlar också om EU:s och de europeiska kapitalisternas tryck mot Grekland. De kommer att hota med att kasta ut Grekland ur euron. Syrizas ledning bara avfärdar detta, men vänstern och arbetarna i Grekland måste vara beredda och svara med en socialistisk och internationalistisk politik.
En vänsterregering kommer oundvikligen att leda till strider inom och utanför Syriza. Xekinima deltar i en samling av den revolutionära vänstern, 1 000-initiativet, som förbereder sig inför en sådan utveckling.
Hotet från Gyllne Gryning
– Efter mordet på den kända antirasistiska rapparen Pavlos Fyssas genomfördes det 100-tals demonstrationer. Gyllene Gryning tvingades att stänga kontor, även i sina styrkefästen. Nya antifascistiska kommittéer bildades och samordningen blev större.
Det berättar Nikos Kanellis från Xekinima (CWI i Grekland).
Nazistiska Gyllene Gryning har finansierats av bland andra skeppsredare i Pireus, hamnstaden utanför Aten. Nazisterna hade fram till i höstas attackerat och mördat invandrare, men också använt hot och våld mot strejkande arbetare.
Gyllene Gryning låg bra till opinionsmätningarna. Inom den härskande klassen, bland politiker och journalister, fanns det en diskussion om att ta med Gyllene Gryning i nästa högerregering. Men fascisterna går inte helt att styra, utan har sin egen logik.
– Tidigare i år hade de lidit flera nederlag på gatorna när antifascister har mobiliserat. De var tränade att attackera och mörda invandrare, och ville slå tillbaka, t ex genom att slå till mot en borgmästare, någon från regeringen och särskilt mot vänstern.
Aktivister från kommunistpartiet KKE misshandlades av nazister dagen innan mordet på Pavlos Fyssas.
Efter mordet ingrep även staten mot Gyllene Gryning. Dels för att försöka bromsa den starka antifascistiska rörelsen underfrån, dels av rädsla att Gyllene Gryning skulle trappa upp än mer, vilket inte låg i de styrandes intresse.
– Men det var inte fråga om att staten ville krossa Gyllene Gryning. Tre av de sex ledare som greps släpptes direkt.
– Partiet förlorade partistödet men är inte utestängt från parlamentet. Partiet finns kvar som en stödtrupp för högern och i ett senare läge även för militären.
Regeringspartierna och media använde samtidigt tillslaget mot Gyllene Gryning för att peka ut vänsterpartiet Syriza som ”den andra extremen” och staten som garanten för ”lag och ordning”.
Stödet i opinionen för Gyllene Gryning föll till 6-7 procent efter mordet, men har nu ökat till 10 procent igen.
– Fascismen är inte borta eftersom krisen fortsätter. Det enda svaret är att mobilisera arbetarklassen i kommittéer, avslutar Nikos Kanellis.
