– ”Sofflocket” blev den verkliga vinnaren i de grekiska lokalvalen. I allmänhet var det 40 procent som inte röstade, men i till exempel Aten var det 57 procent som inte röstade och i Pireus 55 procent! Det rapporterar Andreas Payiatsos, Xekinima (CWI Grekland) i den här intervjun, som gjordes efter den första valomgången. – Detta saknar motsvarighet, inte bara därför att det grekiska samhället är mycket politiserat, utan också därför att det är obligatoriskt att rösta i Grekland.
Det styrande partiet, PASOK, tappade 1,1 miljoner röster om man jämför med de tre miljoner röster partiet fick i riksdagsvalen för bara 12 månader sedan (3 012 000 röster jämfört med 1 950 000 röster).
– Då ska man också komma håg att valutgången är resultatet av ren utpressning från premiärministerns sida. Vid flera tillfällen under valrörel- sen hotade han med att utlysa nyval före årsskiftet om inte valresultatet blev en framgång för regeringen. Detta är tecken på hans oro, för att inte säga panik, inför möjligheten av en katastrof för det styrande partiet, berättar Andreas Payiatsos.
Vann oppositionspartierna något på nedgången i stödet för PASOK?
– Ny demokrati (ND), det största borgerliga oppositionspartiet, förlora-de också kraftigt och tappade 550 000 röster. Det lustiga är att både ND och PASOK talar om valet som en seger!
– Totalt fick den härskande klassens båda partier, PASOK och ND, 3 700 000 röster av 9 750 000 röstberättigade, d v s 37,9 procent. Det är den lägsta andelen sedan PASOK och ND bildades som masspartier i slutet av 1970-talet.
– Problemet är att partierna till vänster inte växte och inte erbjöd en utväg för de desperata och ilskna grekiska massorna. Vänsterns organisationer stagnerade i stort sett.
Gäller detta för alla vänsterpartier?
– Det gäller för hela vänstern,
men på olika sätt. SYRIZA, (Radikala vänsterns koalition), fick exempelvis 4,5 procent av rösterna, vilket var ungefär detsamma som vid parlamentsvalen i oktober förra året. Men röste- talet minskade med 73 000 röster. Krisen inom SYRIZA är djup och kommer att fortsätta.
– Kommunistpartiet (KKE) ökade med 75 000 röster, men ökningen är mindre än en procent av de röstbe-rättigade. Sett till omfattningen av den kris som skakar det grekiska samhället i dess grundvalar och de massiva attackerna mot de grekiska arbetarnas levnadsstandard och rättigheter, så är detta ”ingenting”.
– Den enda vänsterkraften som växte var Antikapitalistiska alliansen. Hit gick merparten av de proteströster som fanns kvar, särskilt från besvikna SYRIZA-väljare. Partiet växte från 25 000 röster 2009 till 95 000 röster.
– Detta resultat motsvarar ungefär två procent av rösterna. Det skulle, teoretiskt sett, kunna användas för att åstadkomma större förändringar inom den grekiska vänstern och den grekiska arbetarrörelsen.
– Men förutsättningen för detta är att Antikapitalistiska alliansen (omkring 10 organisationer, de flesta med maoistisk inriktning, men även USFI:s och IST:s sektioner i Grekland) tar arbetarklassens frågor på allvar och undviker den sekterism och den politiska arrogans som karakteriserar dem. Vi kan inte vara särskilt optimi-stiska när det gäller detta perspektiv.
SYRIZA är i kris – hur har detta visat sig i valen?
– SYRIZA tappar röster i ett läge när den grekiska arbetarklassen har drabbats av en katastrofal kris och när vänstern borde erbjuda en utväg och se sin styrka växa och flerdubblas. Samtidigt var SYRIZA splittrat i ett antal städer och regioner. I Attika ställde exempelvis två kandidater upp. Den ene var en medlem i PASOK, Mitropoulos, som stöddes av SYN (Synaspismos – det största partiet i alliansen) och den andra kandidaten stöddes av Alavanos (förra ordföranden i SYN), det maoistiska KOE och det ”statskapitalistiska” DEA (en pro-”trotskistisk” grupp som har splittrats ut från den grekiska delen av IST).
– Majoriteten i det centrala sekretariatet inom SYRIZA, omkring tio personer, inklusive två riksdagsledamöter, har distanserat sig från de stridande fraktionerna. De försöker ska- pa en ”tredje pol” inom SYRIZA, som bygger på principer och inte på sekteristiska ambitioner och på ett program som ligger till vänster om det SYRIZA har idag. Xekinima, CWI i Grekland, har energiskt deltagit i denna ansträngning.
– Både Alavamos och Mitropoulos gjorde mycket dåligt ifrån sig i valet. Den förre fick bara 2,2 procent av rösterna och den senare 6,2 procent. Detta är ett nederlag för båda sidorna. Naturligtvis innebär det dåliga valresultatet ett bakslag i allmänhet för rörelsens utveckling.
Hur gick det för extremhögern?
– Det nyfascistiska Chrysi Av-
gi (Gyllene gryning) fick omkring 10 000 röster och mer än fem procent i Aten. I en del områden fick de till och med mellan 15 och 20 procent. De ställde inte upp i hela landet, utan bara i fyra områden. Detta visar deras svaghet på riksnivå, men i de områden där de ställde upp fick de höga röstetal.
– Delvis är detta proteströster, men situationen är farlig. Det här är inte en högerpopulistisk grupp utan en uppenbart nazistisk organisation, som använder sig av knivar och järnrör i sin dagliga politiska aktivitet och i sina kampanjer. Det är dags för vänsterns masspartier att vakna upp och inse den fara som nyfascismen utgör, särskilt i ett läge av svår ekonomisk och social kris.
Vad händer nu?
– Ledningen för de grekiska fackföreningarna har bestämt sig för att avveckla rörelsen mot PASOK-regeringens nedskärningar. Under de rådande förutsättningarna är detta ett rent förräderi. Ordföranden för grekiska LO (GSEE) har därför blivit en hatad person inom rörelsen, men han har trots allt pressats underifrån till att utlysa ännu en generalstrejk till den 15 december. Syftet är naturligtvis att släppa ut ånga och ledningen kommer i praktiken att undergräva strejken. De vill inte att den ska bli en framgång, så att de kan hävda att arbetarna inte är beredda att kämpa.
Vilka befinner sig ute i kamp just nu?
– Det pågår otaliga strider där arbetare kämpar mot företag som försöker sparka arbetare eller lägga ned arbetsplatser. Vi inom CWI i Grekland, Xekinima, är inblandade i ett antal av dessa strider, som till exempel striden mot massuppsägningarna hos den tyska snabbköpskedjan Aldi.
– I den offentliga sektorn är det fortsatt oroligt. Regeringen försöker, uppmuntrad av den konservativa-liberala regeringen i Storbritannien, genomföra en massaker på jobb.
– De viktigaste processerna just nu sker vid universiteten, där utvecklingen är stormig, både bland studenter och också bland lärare. Xekinima har spritt tusentals flygblad för en masskampanj vid universiteten, där det uppmanas till strejker och ockupationer, bygget av en gemensam front inom undervisning och för att ungdomens kamp måste kopplas till den allmänna rörelsen inom arbetarklassen, för att bli av med den här regeringen och dess politik.
Intervju: CWI
