Grekland: Studenternas revolt mot regeringen

2006-07-28 16:00:55




Grekiska studenter ockuperar fortfarande över 90 procent av alla universitet och tekniska högskolor.
Sju veckor efter att de grekiska universitetsstudenternas uppror började (första veckan i maj) är 415 av 456 högskolor över hela Grekland ockuperade.

Studenternas explosion kom som en blixt från klar himmel. Helt oväntad har den överrumplat regeringen.
Ännu viktigare är att den har satt igång arbetarklassrörelsen och orsakat solidaritetsstrejker. Förra torsdagen (22 juni) utlyste de grekiska offentliganställdas konfederation (ADEDY) en 24 timmars strejk till stöd för studentrörelsen och för att delta i studentdemonstrationen, och GSEE, privatsektor- och samhällsservicekonfederationen utlyste en tre timmars strejk till stöd för studenterna.

En gnista

Frågan som fick ut studenterna på gatorna har varit ett nytt lagförslag från regeringen som bland annat innebär att studenter skulle tvingas betala för sina böcker (hittills har de fått en grundbok per ämne gratis), ytterligare nedskärningar på billig subventionerad mat i universitetsmatsalar och förvisning av studenter som inte avslutar sina studier två år efter deras normala varaktighet.
Dessa åtgärder utgjorde ännu en massiv attack på studenter med arbetarklassbakgrund. Grekiska studenter har inga bidrag eller stipendier (eller ens billiga studielån). Familjen måste bära hela kostnaden för studierna i den så kallade fria högre (universitet) utbildningen. Studentbostäder finns praktiskt taget inte (försumbart få platser och med mycket dålig kvalitet), så studenter som inte studerar i den stad där föräldrarna bor måste betala hyra. Som ett resultat av allt detta tvingas såklart en enorm andel av studenterna att arbeta samtidigt som de studerar – därför är det absolut omöjligt att avsluta i tid (eller ens två år efter studiernas normala varaktighet).

Djupare rötter

Anledningen till dagens kamp är att utbildningen har blivit mer och mer intensifierad under de senaste tio till 15 åren, med den ena nya antiutbildnings- och antistudentlagen efter den andra.
Under ett antal år försökte studenter anpassa sig efter logiken att om de försökte hårt kanske de skulle kunna få en bättre levnadsstandard i framtiden. Detta är förstås ett direkt resultat av de grekiska vänsterpartiernas (KKE, Kommunistpartiet, och Synaspismos, ett vänsterreformistiskt parti med eurokommunistiskt ursprung) konkurspolitik, men det är en annan (väldigt lång) historia. Till slut insåg dock de grekiska studenterna att deras examen och fortsatta studier inte kunde rädda dem från kapitalismens klor: deras examina var värda väldigt litet eller ingenting, de skulle fortfarande drabbas av massarbetslöshet och om de fick ett jobb skulle det vara tillfälligt, de skulle ändå tvingas börja från grundlönen, 600 till 700 euro (5 500-6 500 kronor) i månaden och arbeta tio eller fler timmar om dagen utan övertidsersättning.

Arbetare stöder studenter

De viktigaste utvecklingarna de senaste 1-2 veckorna har varit, å ena sidan kopplingen av studentrörelsen till arbetarklassrörelsen, och å andra sidan regeringens reträtt på två fronter.
Xekinima (CWI i Grekland) drev ända från början en kampanj för att studentrörelsen skulle begära stöd från arbetarklassen. Vi satte faktiskt ett specifikt datum, den 22 juni, och krävde att de två arbetarkonfederationerna, GSEE och ADEDY, skulle utlysa en 24 timmars generalstrejk. Detta krav antogs av några andra aktivister också, sedan av ett antal ockuperade högskolor och gradvis spred det sig, till slut antogs det av Atens samordningskommitté.
Till slut utlystes strejker den 22 juni av båda konfederationerna, som nämndes ovan, dock dåligt organiserade (helt oorganiserade är en bättre beskrivning).

Regeringen backar

Denna utveckling gjorde regeringen väldigt orolig för att studentrörelsen skulle kunna fungera som en gnista för att sätta arbetarklassen i aktion. Detta erkändes öppet av några av de mest seriösa borgerliga dagstidningarna.
Så runt mitten av juni meddelade de att de inte skulle rösta igenom lagförslaget i parlamentet i sommar, som det först var tänkt. Detta var den första reträtten. Den stoppade dock inte de stora demonstrationerna och de ytterligare utökningarna av ockupationerna. En vecka senare (förra onsdagen, 21 juni) meddelade de fler reträtter, och lovade att böckerna skulle fortsätta vara gratis och att villkoren för att relegera studenter inte skulle vara så stränga som först var planerat.
Med ovanstående som grund bjöd regeringen in studenterna till en ”dialog”. Men de tar inte tillbaka lagförslaget som helhet. Ett av dess mest centrala förslag är att påtvinga varje universitet en förvaltare, som ska leta efter sätt att finansiera universiteten. Detta är ännu ett försök av regeringen att koppla ihop utbildning med marknadens behov och de multinationella företagen, som ska finansiera forskning och betala för ”bra” studenter.
Studentrörelsen svarade att den vägrar diskutera på basis av regeringens förslag, och krävde att lagförslaget som helhet skulle dras tillbaka.

Vändpunkt

Regeringens reträtter är viktiga framsteg för studentrörelsen men striden är inte över än. Vi kan inte tala om en seger, utan om delsegrar över regeringen, vilka om de används rätt kan leda till en fullständig seger. Vad som är avgörande är att studentrörelsen vinner tid. Men om tiden inte används rätt kan det vara till regeringens fördel. Det är det som är regeringens plan.
Vad Xekinima nu argumenterar för är en väl utarbetad plan för att fortsätta kampen i höst: Att studentrörelsen på ett organiserat sätt borde göra ett uppehåll, komma tillbaka i höst, starta terminen med allmänna möten i amfiteatrarna och återockupera högskolorna.
Om försök görs att fortsätta ockupationerna genom sommaren, kommer studentrörelsen att tröttas ut och kommer inte att kunna göra en seriös återkomst i höst.
Det är också viktigt att låta tentaperioden i september passera innan man ockuperar högskolorna, annars kommer en stor andel av studenterna att rösta emot.
Vad som också är av avgörande betydelse är att använda tiden fram till nästa kampomgång till att förbereda den politiskt samt söka stöd hos andra grupper i samhället.
Xekinima avser att ta upp den nya lagen och besvara de punkter den reser och också ge konkreta förslag på vilka krav som borde ställas av studenter och arbetare (deras föräldrar, som betalar enorma summor pengar).
Vi avser att ta upp dessa punkter på de allmänna studentmötena och i samordningskommittéerna och därigenom bidra till den fortsatta utvecklingen av rörelsen.

Enad front

På den grundvalen tror vi att det är möjligt att rörelsen kan lyfta igen i september och, vilket är mer viktigt, at den skulle sedan kunna förenas med eleverna och lärarna i grundskolor och gymnasier.
Detta är inte någon abstrakt idé, eftersom utbildningen attackeras som helhet och elever såväl som lärare har visat sitt stöd till universitetsstudenterna. Grundskole- och gymnasielärare talar öppet om att gå ut i strejk omedelbart när det nya skolåret börjar i september.
Det är möjligt att återuppta en verklig rörelse som i höst omfattar utbildningen som helhet. Om detta uppnås kommer den att representera en extremt viktig utveckling som oundvikligen kommer att pressa de nationella fackledarna (GSEE och ADEDY) till att utlysa nya generalstrejker. I så fall kommer seger att vara helt inom räckhåll för rörelsen. Xekinima kommer att investera tungt i denna möjlighet, med förståelsen att detta inte kommer att komma av sig självt, utan kräver seriös planering. Men om det uppnås kan det innebära ett verkligt genombrott för grekiska ungdomar och den grekiska arbetarrörelsen.

Andros Payiatsos

Xekinima (CWI i Grekland)