Syriza (en koalition bestående av den radikala vänstern) höll ett tredagars nationellt möte för sina anhängare över helgen den 10-12 april. Mötet ägde rum vid en kritisk tidpunkt, både för Syriza och i termer av den allmänna situationen i det grekiska samhället.Den grekiska kapitalismen befinner sig i en svår kris. Återklangerna av den mäktiga ungdoms- och sociala revolten i december 2008 ringer fortfarande i öronen på den hatade Ny De- mokrati-regeringen (ND) och finns inbäddade arbetares och ungdomars minne. Ny Demokrati ligger nu om- kring 5 procent under Pasok, det ledande ”oppositions”-partiet och regeringens öde hänger på en skör tråd då den har en majoritet med endast en parlamentsledamot.
Opinionsundersökningarna visar också att Syriza, en ny vänsterformation i vilken Xekinima (CWI i Grekland) deltar, har gått ner till mellan 7 och 9 procent, från så höga nivåer som 18,5 procent under våren 2008. Denna händelseutveckling har uppenbarligen orsakat mycket eftertanke inom Syrizas led och framhölls starkt under veckoslutsmötet, med mycket diskussion om hur partiet borde reagera. Under perioden efter dess bildande drog Syriza till sig mycket stöd då det verkade ge hopp om ett verkligt politiskt genombrott för vänstern som skulle kunna ge arbetare och ungdomar ute i kamp en politisk röst. Det är emellertid nu viktigt att bedöma vad som ligger bakom den senaste tidens fall i stödet för Syriza.
Enligt Xekinimas åsikt beror denna situation i grunden på resultatet av agerandet från Syrizas högerflygels sida, vilket har fått till följd att Syrizas möjligheter att bli en avgörande politisk kraft ännu inte har förverkligats. Högerkrafterna inom Syriza har, kraftigt irriterade på den tidigare vänsterhållningen under de senaste månader- na lanserat en motoffensiv.
I media har de öppet argumenterat för en Syriza-Pasok-regering, i motsatsställning till Syrizas officiella position, som förkastar deltagande i ”mit- ten-vänster”-regeringar som inte erbjuder något verkligt alternativ till ND-regeringens nyliberalism. Fackliga aktivister som tillhör Synaspismós (den största gruppen inom Syriza, till vilken majoriteten av ledningen hör) har varit engagerade i samarbete med Pasokkrafter, samt också i samarbete på lokal myndighetsnivå på ett antal orter.
Nyligen ägde en splittring rum av Syrizastyrkorna inom universitetslärarfacket. Synaspismós högerflygel splitrade ut sig för att samarbeta med Pasok mot medlemmar i sitt eget parti och resten av Syriza.
I sammanhanget av allt detta är det bara naturligt att det uppstår besvikelse bland breda skikt av gräsrotsaktivister och att många valde att dra bort sitt stöd för Syriza. Syriza har också visat allvarliga svagheter i sina ingripanden i den grekiska arbetarklassens kamp. Xekinima argumenterar för att om Syriza ska vinna mass- stöd måste det basera sig självt på arbetarklassens och de ungas kamp och ge dem ett kampperspektiv och ett politiskt uttryck.
På mötet den 10-12 april mötte Syrizaledningen mycket kritik underifrån.
Många mötesdeltagare kritiserade både Syrizaledningens program och inställning och de byråkratiska och odemokratiska tendenser som har utvecklats inom formationen.
På den så kallade veckosluts-”konferensen” fanns till exempel ingen rösträtt för medlemmarna och därför ingen mekanism för registrering av medlemmarnas kritik in i partiets politik. Organisationer som är anslutna till Syriza, till exempel Xekinima (CWI i Grekland), men också många anhängare som inte tillhör någon organisation krävde att ledningen skulle hållas ansvarig för sina beslut och krävde också en federalistisk struktur, med rätt för grupper och tendenser att existera inom ett demokratiskt parti, samtidigt med kritik av den politiska linje och det program som tvingats igenom av det nationella sekretariatet.
En viktig händelseutveckling på konferensen var stärkandet av den tendens inom Syriza som för närvarande är känd som ”Andra vågen”. Denna strömning höll ett lyckat möte under konferensen, där dess mål klargjordes. Dessa kan sammanfattas i tre punkter:
1. Att Syriza organiseras som en aktiv federalistisk formation, med partiföreningar och en medlemskår som kan dra till sig nya skikt av människor till organisationen.
2. Att demokratiska strukturer etableras för att kontrollera ledningen och sätta en broms på de byråkratiska tendenserna.
3. Att Syrizas politiska kurs klargörs, med ett mer uttalat antikapitalistiskt program, för ett förberedande av grunden för en socialistisk omvandling av det grekiska samhället, inom ramen för en internationell kamp i och utanför Europa (det nuvarande partiprogrammet refererar till socialismen, men på ett inkonsekvent och förvirrande sätt).
Xekinima deltar i ”Andra vågen”, och menar att Andra vågens utveckling kan vara avgörande för om Syriza utvecklas till en politisk kraft kapabel att organisera arbetare och ungdomar för att förändra samhället eller inte.
Även om konferensen kännetecknades av skarpa debatter och meningsskiljaktigheter, var alla närvaran- de överens om lanseringen av en valkampanj för EU-valet i juni.
Andros Payiatsos
Xekinima (CWI Grekland)
