foto: Jonas Brännberg
De strejkande gruvarbetarna i Kiruna och Malmberget kräver att att de lokala förhandlingarna omedelbart återupptas.
En så kallat ”vild” sittstrejk inleddes vid 13-tiden på måndagen vid LKAB i Kiruna sedan ett fackligt informationsmöte i Kirunagruvans driftscentral 775 meter under jord informerat om att gruvbolagets chefer avbrutit de lokala förhandlingarna. Sedan strejken inom en timme spridit sig till Malmberget blev den på tisdagen total bland 1 800 gruvarbetare. Även arbetet vid pelletsverken står still.
– Jag förstår dem, även om facket inte kan acceptera att man strejkar vilt. Nu kräver arbetarna att förhandlingarna återupptas, annars jobbar man inte vidare, säger Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö.
– Vi är beredda att visa vår goda vilja och återgå i arbetet så snart vi får ett löfte om nya lokala förhandlingar, säger gruvarbetaren Sixten Snell till Offensiv.
Strejken har legat i luften. 4 000 kronor är arbetarnas uppdämda krav på revansch i vad som enligt den fackliga nättidningen Dagens Arbete är världens mest lönsamma företag.
LKAB svek löfte
När LKAB i fredags avbröt de lokala förhandlingarna, trots en skrivning i det centrala avtalet som tolkats som att den öppnade för mer lokalt, blev strejken närmast oundviklig.– Efter fackmötet enades vi snabbt om att vi går inte tillbaka förrän de lokala förhandlingarna återupptas, säger en av de strejkande till Offensiv.
”Ni bara tar”
– Ni bara tar och ni ger aldrig något, blev svaret till en representant från företaget som sade att en förhandling är att både ge och ta.Uppslutningen bakom strejken blev direkt total från alla arbetare under jord, som lastare, reparatörer, skrotare (som petar ner löst berg), borrare, laddare och elektriker. Det är därmed fråga om den mest omfattande vilda strejken vid LKAB sedan 1984. ”4 000 pix, inga trix”, skrev någon på ett plakat.
Nu strömmar även stöduttalanden in från hela landet.
Offensiv talade sent på måndagen med en av de strejkande gruvarbetarna. Då stod det redan klart att eftermiddagsskiftet skulle fortsätta den strejk som startats av mellanskiftet.
– Vad som hänt över jord vet jag inte än, men utan någon leverans av råmalm från vare sig Kiruna eller Malmberget kommer pelletsverken snart att stå de också, förmodade Sixten Snell.
Han har litet till övers för de senaste årens avtalsrörelser.
”Vi har halkat efter”
– Vi har halkat efter och aldrig fått några lokala påslag att tala om, inte sen 1990-talet. Det har bara tjatats om potten, aldrig om några friska pengar. Oavsett regering är det några däruppe som pratar om risk för inflation och talar om för oss vilket utrymme arbetarna ska få, och sedan säger åt oss att vi ska vara solidariska. Men om vilken inflation som de rika i Mälardalen driver upp är det aldrig någon som talar.– Nu säger man att det ska bli nya centrala förhandlingar. Skit i det, det kan bara ge några tjugolappar, och förhandla lokalt igen, tycker Snell.
Enligt Gruvfyran i Malmberget anslöt sig cirka 400 gruvarbetare till strejken vid 14-tiden på måndagen.
Vad ligger bakom?
– Lönerna, att LKAB inte har bjudit någonting över 3,4 procent. Gruvarbetarna var i många år beredda att stå tillbaka när gruvorna gick dåligt. Nu när det går bra vill man ha en god löneutveckling, säger Gruvfyrans ordförande Tomas Nilsson till Offensiv.
I det centrala avtalet infördes en skrivning som sade att LKAB ska se över produktivitetsutvecklingen och att detta ska generera en god löneutveckling.
– Det har vi tolkat som ett löfte om mer pengar lokalt, men det har hittills varit helt låst.
Sedan de lokala förhandlingarna avbröts i fredags har gruvfacken begärt centrala förhandlingar om tolkningen.
Under tisdagen ställde också LKAB-chefen Martin Ivert upp på ett möte med gruvarbetare i Malmberget som beskrivs som mycket hett.
När inga klara besked gavs om det finns mer pengar att hämta i fortsatta förhandlingar lämnade många arbetare demonstrativt mötet.
Centrala förhandlingar om tolkningen av avtalet ska efter fredagens sammanbrott för de lokala förhandlingarna ske på onsdagen (efter denna tidnings tryckning) mellan gruvindustrins arbetsgivare i GAF och IF Metall.
Häftig kritik
Många gruvarbetares förtroende är som Offensiv tidigare speglat mycket lågt. Kritiken har varit häftig både mot treårsavtalet och förbundsledningens sätt att lansera ett så lågt krav som 3,9 procent innan avtalsrådet fått säga sitt.– Vi betalar våra medlemsavgifter för att finansiera en central byråkrati i Stockholm under tre år och får litet levererat vart tredje år. För många här känns det som innan 1900 när vi bildade fackförening, att vi står utan ett fack, kommenterar Sixten Snell.
Ändå tycks förtroendet gott för de lokala fackledarna Harry Rantakyrö i Gruvtolvan och Tomas Nilsson i Gruvfyran.
– Medlemmarna förstår den dubbla roll de tvingas spela. Och i både Gruvtolvan och Gruvfyran röstar vi om avtalen.
Arne Johansson
