Gula västarna ger inte upp

2019-01-09 12:29:01

foto: Thomas Bresson
Den nionde akten samlade över 50 000 och får allt mer en arbetarklassprägel, med stöd av fackföreningar. Avskyn mot Macrons nyliberalism förenar.

De gula västarna invigde 2019 med den nionde akten – den nionde protestlördagen sedan rörelsen startade. Deltagandet var större än strax innan jul med 50 000 på gatorna.

I vissa städer som Rouen där Gauche Révolutionnaire (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti) har en partiförening är rörelsen större då det tidigare inte har ägt rum demonstrationer där, utan enbart vägblockader.
Gula västarna startade på landsbygden i mindre städer. Fackföreningarna var sena i att involvera sig. Detta ledde till öppningar för extremhögern och högerpopulismen som har försökt göra anspråk på kampen.
Florian Philippot var tidigare med i rasisternas Front National, men kastades ut. Nu har han registrerat en valsedel i EU-valet i maj under beteckningen Gula Västarna. Italiens högerpopulistiska regering har uttalat sitt stöd till samma rörelse.
En annan röst till stöd för de gula är baddräktsdrottningen Pamela Andersson som bor i Frankrike, som tidigare har tagit ställning mot rasism och klassklyftor. ”Jag avskyr våld i alla dess former […] men vad är alla dessa människors våld och brinnande lyxbilar jämfört med det strukturella våldet som utövas av den franska och globala eliten?” skrev hon nyligen i sociala medier.

Det är framför allt en rörelse mot makten och det ekonomiska systemet. Motstånd mot klassklyftorna, den ökade utsugningen och nyliberalismen blir mer och mer temat – trots att den hatade president Macron (nere på rekordlåga 18 procents stöd) gjort eftergifter som att inte höja bensinpriset, men däremot minimilönen. ”Bort med Macron” är det enande slagordet.
Fallet i levnadsstandard ligger till grund för kampen. Inkomsterna har sjunkit med 440 euro (4 500 kronor) per år mellan 2008 och 2016.

Cécile Rimboud från Gauche Révolutionnaire ger följande citat som exempel på de revolutionära element som de märker i rörelsen. En pensionerad gruvarbetare i östra Frankrike sa när han konfronterade en politiker från Macrons parti:
”Vi har aldrig upplevt sådant förakt förut. Vi är ute från gryning till skymning och ockuperar vägbanor på grund av de åtgärder som din regering tog, de åtgärder som fick bägaren att rinna över, bägaren som redan var full innan. Vi har intrycket att du kommit ner från månen! Ingen har 1 000 euro för att uppgradera sin bil, oavsett subventionerna.”
”Folket här, som kämpar, har -30, -50, -100, -500 euro på sina konton varje månad. Vi kan inte ta våra fruar ut på bio längre, vi går inte längre till restaurangen, vi ger inte presenter till våra barn, vi tar inte med några blommor hem. Vi har skurit ned på det för länge sedan. Därför är vi ute på gatorna. Macron öppnade Pandoras ask, men varken du eller han vet hur den ska kunna stängas. Akta dig för folket, du har släppt ut oss på gatorna, men du kanske inte kommer att kunna klara dig hem igen.”

I Martigues har ”gula västar” och ”röda västar” manifesterat hand i hand och för att visa att det behövs en enad kamp med fackföreningarna. För några veckor sedan kritiserade de ”gula västarna” fackföreningarna. Men lokalt har det skrivits gemensamma plattformer med kravlistor, gula västar plus CGT-facket. Rörelsen är långt ifrån över.
Det blir mycket intressant att följa utvecklingen samt spridningen till andra länder. För att få makt att verkligen utmana systemet kommer organiserad masskamp som generalstrejker att behövas, vilket i sig kräver organiserade gräsrotskommittéer och demokratiskt massinflytande.