En suck av lättnad har följt orkanen Gustavs avtagande upplösning över Lousiana och Texas, som innebar mindre förödelse än befarat. I New Orleans höll de fördämningar som inte beräknats vara i fullgott skick förrän 2011.Men ännu är orkansäsongen inte över och hack i häl på Gustav sveper av allt att döma redan samma vecka två nya tropiska stormar, Hanna och Ike, in över Karibien och sydöstra USA. Allt tyder också på att trenden mot allt allvarligare tropiska stormar och oväder beror på klimatförändringar orsakade av människans användning av fossila bränslen och följande kedjereaktioner i naturen.
Att orkanen Gustav avtog i styrka från kategori 4 på en femgradig skala då den svepte över östra Kuba till kategori 2 då den tangerade New Orleans har bidragit till mindre förödelse i USA.
Ändå har minst 80 människor dödats, varav de flesta på Haiti och i Dominikanska republiken som har det sämsta skyddet mot tropiska stormar. Från Kuba som har stor erfarenhet av tropiska stormar rapporteras stor materiell förstörelse på byggnader och infrastruktur. Många människor har skadats, men inga dödats. En kubansk TV-reporter liknade stormens effekter på ön Isla de la Juventud med en tryckvåg efter en bomb, med ”byggnader utan fönster, utan dörrar” och ”få träd står kvar”.
I USA, där två miljoner evakuerats från Lousianas kustområden, 800 000 blivit strömlösa och en fjärdedel av USA:s olje- och gasutvinning i stort sett tvingats stänga ner under en vecka, beräknas den materiella kostnaden till 8 miljarder dollar. Det är mycket, men ändå mindre än en tiondel av kostnaden för orkanen Katrina för tre år sedan.
Men än kan ingen blåsa orkanfaran över. Bakom Gustav köar närmast orkanen Hanna, som befaras ta fart från kategori 1 över Bahamas till kategori 2 innan den når USA:s kust någonstans mellan Miami i Florida och Georgia/South Carolina. Och längre ut över Atlanten nalkas ytterligare en tropisk storm, kallad Ike, som väntas öka till orkanstyrka.
Orkaner är intensiva tropiska stormar med en vindstyrka på minst 33 meter per sekund. Dessa bildas över varma tropiska hav som till exempel på Atlanten norr om ekvatorn under perioder då ytvattnets temperatur överstiger 26,5 grader.
Under dessa förhållanden pågår en stark avdunstning som skapar hög luftfuktighet i atmosfären, vilket i sin tur genererar åskväder. En tropisk storm bildas när ett system av kraftfulla åskväder konvergerar och börjar rotera i atmosfären. Värmen från ytvattnet virvlar då upp, varigenom energi omvandlas till kraftiga stormvin- dar med höga flodvågor och fuktigheten kondenseras till massiva regn.
Orkanerna motverkas de år då väderfenomenet El Niño uppstår genom att vattenströmmarna och där- med även vindarna över Stilla havet byter riktning, vilket normalt inträffar med fyra till sju års mellanrum.
För Nordatlantens del, om vilken den säkraste statistiken finns, har det skett en tydlig ökning både i antal och intensitet för såväl tropiska stormar som kraftiga orkaner.
Enligt den fjärde utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) år 2007 har antalet tropiska stormar sedan 1995 ökat från 10 till 14 och antalet orkaner från 5 till 8 om året jämfört med genomsnittet för åren 1850-1990.
På IPCC:s som vanligt försiktiga sätt bedöms det som ”troligare än inte” att orsaken är mänskligt betingad global uppvärmning och ”troligt (med oddsen 2:1)” att framtida tropiska cykloner (tyfoner och orkaner) blir mer intensiva i takt med att ytvattnet blir varmare.
Trenden är ännu tydligare om man jämför antalet orkaner under 1900-talets 30 första år med snittet för 2000-talets fem första år, en ökning från ett snitt på 3,5 till ett snitt på 8,4. Under samma tid ökade ytvattnets temperatur med 0,65 grader.
Efter en svacka 2006, beroende på en kombination av en El Niño-effekt och extrema sandstormar i Sahara med partiklar i luften som tillfälligt sänkte yttemperaturen i Atlanten, har antalet tropiska stormar och orkaner åter ökat kraftigt 2007 och hittills under 2008.
Även översvämningarna i Indien, Nepal och Bangladesh förvärras av den globala uppvärmingen, som både förstärker monsunregnens skyfall och får Himalayas glaciärer att smälta – något som i framtiden riskerar att vändas till svår torka då avrinningen från glaciärerna avtar.
Arne Johansson
