Hamnstrejken Stockholm: “Vi fortsätter tills vi har ett kollektivavtal”

2019-01-24 12:33:35

foto: Mattias Bernhardsson
Peter Ströbæk, HamnEttans ordförande.

Kl 07.00 på torsdag morgon inleddes den första punktstrejken mot godstrafiken i frihamnen i Stockholm. Femton hamnar i landet omfattas av Hamnarbetarförbundets stridsvarsel för rätten till kollektivavtal och fackliga rättigheter.

Rättvisepartiet Socialisterna och tidningen Offensiv var på plats på samlingen i Hamnarbetarförbundets facklokal där stämningen var på topp.
– Vi fortsätter tills vi har ett kollektivavtal. Vi är beredda att trappa upp. Vårt budskap till Sveriges Hamnar är: Sätt er ned och skriv på, säger HamnEttans ordförande Peter Ströbæk.
Ordföranden är också skyddsombud, något som han och alla skyddsombud måste göra på fritiden. Så har det varit sen i våras då Sveriges Hamnar införde en utestängningspolicy mot Hamnarbetarförbundet. Detta trots att de är majoritetsfacket.
– Här i Stockholms hamn är 90 procent av hamnarbetarna organiserade hos oss, säger Peter Ströbæk.
– Vi strejkar för att få till ett kollektivavtal, för vår rätt att förhandla och gå skyddszoner, säger hamnarbetaren Johan Sjögren.


Hamnarbetarna kräver inte mer i pengar, de kräver fackliga rättigheter. Motbudet om ett hängavtal handlar om att neka Hamnarbetarförbundet förhandlingsrätten som ett riktigt kollektivavtal skulle innebära. Arbetsköparsidan vill helt enkelt förbjuda ett fack för att de till skillnad från andra fack är medlemsstyrda och därmed mer stridbara.
– Jag är med i Hamnarbetarförbundet för att det är vi medlemmar som styr. Våra kisar som företräder oss har samma pröjs som vi, inga direktörslöner, förklarar hamnarbetaren Peter ”Raketen” Sandklev.
– Vi har inga utsända ombudsmän som kommer ut och bestämmer här, det är vi medlemmar som bestämmer, fyller Björn Borg i.

Rättvisepartiet Socialisterna manar alla fackliga oavsett facklig tillhörighet att ta stöduttalanden och mobilisera opinion till stöd för hamnstrejken – en strid för rätten till facklig organisering som borde vara hela arbetarrörelsens strid.