Parvaneh berättar vidare att hon tvingades fly från Iran 2011 efter att hon och hennes man konverterat till kristendomen och att hennes man dödats och hon själv trakasserats när det avslöjades.
– Den som dödade hennes man och våldtog henne är en ledare inom Basijmilisen, en militant fundamentalistisk säkerhetsorganisation underställd regimen. Mordet finns dokumenterat, men handlingarna har ändrats till att framstå som ett ’rånmord’, berättar Gafour Abbasneyad, asylaktivist som engagerat sig i fallet.
– Efter några månader klarade jag inte att stanna längre. Jag kom till Sverige för att jag behöver en säker plats för att kunna leva. Inget annat. Vi hade mat, hus, arbete i Iran, men folk tillåts inte leva fritt där. Det är samma sak för alla i världen; tillåts man inte leva och tänka fritt är det ett fängelse, berättar Parvaneh Sarabadiani.
Som vanligt när asylskälen är starka använder Migrationsverket och Migrationsdomstolen argumentet att asylansökan ”inte är trovärdig” för att ge avslag. Men myndigheterna vet om riskerna.
– Gränspolisen som besökte mig i förvaret sa att jag måste radera allt jag skrivit i min blogg och på sociala medier om min tro, mina åsikter och om situationen i Iran. Men det gör ingen skillnad för mig: de kommer vilja mörda mig oavsett, säger Parvaneh.
– Förutom hennes ursprungliga asylskäl är det uppenbart att Parvaneh även har ”sur-place”-skäl (asylskäl som har uppstått efter flykten) för att få stanna. Förutom det hon själv skrivit har hon blivit intervjuad av radio vid protester utanför Irans ambassad i Stockholm, säger Gafour Abbasneyad.
Trots stora protester från Asylrörelsen, kyrkor m fl har polisen redan försökt deportera Parvaneh en gång. Den gången stoppades utvisningen efter att Parvaneh vädjat till flygpersonalen och kollapsat av rädsla.
– Jag hoppades de vägrade för att de såg sig själva i min situation. Om jag skickas tillbaka väntar fängelse, tortyr och död, avslutar Parvaneh Sarabadiani.
Skicka protestuttalanden till rs.lulea@socialisterna.org för vidarebefodran till advokat och migrationsmyndigheter.
Jonas Brännberg