Hela Sverige växer inte

av Offensiv

Regeringen säger sig vilja se att ”Hela Sverige ska växa”, men politiken går i motsatt riktning (foto: Johannes Jansson / Wikimedia Commons).

Den nya regeringen har trappat upp språkbruket när det gäller regionalpolitiken. Den välanvända parollen ”Hela Sverige ska leva” har bytts ut mot det mer ambitiösa ”Hela Sverige ska växa”. Sällan har ett politiskt slagord klingat så ihåligt redan efter några månader.

Den senaste tiden har den ena glesbygdskommunen efter den andra slagit larm om att ekonomin är i gungning. Västerbottens inland är ett tydligt exempel. I Malå har en omfattande sparplan genomförts. Bland annat har simhallen stängts. Den gamla gick inte längre att rädda och att bygga en ny finns det inga pengar till. I Bjurholm har kommunen tvingats låna pengar för att kunna betala ut lönerna när det var ebb i kassan. 
I Vilhelmina har kommunfullmäktige precis diskuterat nedskärningar på 20 miljoner kronor, vilket bland annat hotar en av by­skolorna i kommunen. Lika mycket ska kapas i grannkommunen Doroteas budget. Det är en väldigt stor summa i en kommun med 2 500 invånare. Hur kärvt läget är i den kommunen visas av att kommunen förra året blev riksbekant när det visade sig att det inte fanns pengar för ett enda författarbesök i kulturbudgeten.
Det är inte att undra på att det ser ut så här. Kommunernas och landstingens organisation (SKL) skriver i sin senaste ekonomirapport att det skulle behövas ytterligare 43 miljarder kronor från staten fram till 2022 för att upprätthålla dagens personaltäthet. I höstens budget anslogs fem miljarder och inga ytterligare pengar fanns i den vårbudget som precis har lagts fram.

De mindre kommunerna och landstingen är särskilt utsatta. Förra sommaren presenterades en utredning som heter ”Lite mer lika” som tittade på hur utjämningen av kostnader mellan kommunerna fungerar. Slutsatsen var att glesbygdskommunerna och de mindre landstingen är kraftigt missgynnade. Men i överenskommelsen mellan S-MP-C-L finns inget som antyder att man tänkt göra något åt denna obalans.
Under den förra mandatperioden flyttades en del statliga jobb ut från Stockholm. Samtidigt pågick en mer smygande centralisering av statliga jobb. Slutresultatet blev ungefär plus minus noll. Men med Arbetsförmedlingens besked om att 132 av 242 kontor ska läggas ned tar centraliseringen ny fart. Ovanpå det ska läggas att Migrationsverket avvecklar sin verksamhet på många håll; exempelvis har man helt lämnat Jämtland. Även Skogsstyrelsen har centraliserats.

Om man läser regeringens vårbudget finns rubriken ”Hela landet ska växa” där. Totalsumman under denna rubrik är futtiga 500 miljoner kronor. Av det är merparten stöd till de bönder som har drabbats av förra årets torka. Var är de stora satsningarna på utbyggd järnvägstrafik, på att sprida högskoleutbildning till fler orter, statliga servicekontor med mera som det har talats om?
Men det finns en annan utgiftspost som är intressant. 100 miljoner kronor satsas på att påskynda bredbandsutbyggnaden. Visst är det bra att det finns ambitioner att bredbandsutbyggnaden ska nå hela landet. Samtidigt visar detta på problemen med den extrema marknadskurs regeringarna under de senaste årtiondena har slagit in på.
Tidigare har bygget av grundläggande infrastruktur varit en uppgift för samhället. Ambitionen har från början varit att så långt som möjligt skapa likvärdiga förutsättningar i hela landet. Men när det gäller sådant som mobiltelefoni och bredbandsutbyggnad har ansvaret lämnats över till privata företag. Resultatet av detta är självklart. Utbyggnaden går snabbt i de stora städerna och tättbefolkade regioner, där det finns snabba vinster att hämta. I resten av landet blir täckningen dålig eller så får samhället gå in och bekosta de mindre lönsamma delarna av näten.

Detta mönster går igen på område efter område där det skett privatiseringar. Fram till att delar av apoteket privatiserades för tio år sedan var det en självklarhet att det var ett samhällsansvar att se till att det fanns en god tillgång till apotek i hela landet. Privatiseringen har inneburit goda vinster för apoteksbolagen i städerna, samtidigt som samhället får betala ut stöd för att förhindra att apotek i glesbygd stängs. 2017 betalades 11 miljoner kronor ut till 35 glesbygdsapotek. Vinsterna privatiseras och samhället får täcka upp kostnaderna för att det finns service i hela landet.
Säkert kommer parollen Hela Sverige ska växa att dyka upp i politiska tal framöver och visst kommer vi att se företrädare för regeringen som talar om behovet av regional balans, men glappet mellan det som sägs och det som görs har sällan varit större.

Under de senaste åren har protesterna mot de regionala klyftorna blivit fler. I Dorotea segrade den över tre år långa ockupationen av sjukstugan. Ockupationen av sjukhuset i Sollefteå går in på tredje året. Protester stoppade stängningen av nio mindre skatte­kontor. Kraven på folkomröstningar nära inpå valet gjorde att förslaget om storregioner skrotades.
Det är dessa exempel som det gäller att bygga vidare på. Samordnade protester mot avsaknaden av verklig regionalpolitik kan pressa regeringen till eftergifter.


Inlandsuppror den 18 maj

Inlandsupproret, med sikte på att bygga ett motstånd mot de allt större regionala klyftorna, har spikat ett datum för en första aktion. Den 18 maj ska någon form av lokala ”uppror” genomföras på så många platser som möjligt. Särskilt siktar man på de 23 kommuner som pekas ut som särskilt utsatta av Landsbygdskommittén. 
Mer info finns på Inlandsuppprorets Facebooksida.