Hemtjänstpersonalen i Tärendö säger upp sig i protest mot den dåliga arbetsmiljön som följer i spåren av nedskärningar. Samtidigt går skattepengarna till gruvorna, vars vinster knappt ger ett öre till statskassan.Chefen kallades till ett möte av personalen där de anställda lade fram sina uppsägningar. Det gäller hemtjänstpersonalen i Tärendö med omnejd som i oktober fick nog.
Personalen säger att de alltid får stå tillbaka på grund av nedskärningar, vilket har skapat en ohållbar arbetsmiljö. De menar även att brukarna, det vill säga de äldre, blir lidande av personalens dåliga förhållanden.
–Vi får alltid höra hur mycket vi kostar. Det är alltid min yrkesgrupp som får stå tillbaka, men nu backar vi inte, sa Eva Tillberg till SVT.
För få anställda är det största problemet. Svårigheter att få in vikarier har inneburit att pensionärer har fått vikariera. Personalen kräver att fler anställs inom hemtjänsten och att beredskapsersättningen höjs. Beredskapsersättning är den ekonomiska kompensation personalen ska få när de går under beredskap, vilket innebär att de inte behöver finnas på arbetsplatsen men ska vara tillgängliga vid behov. Beredskapstiden gäller från halv tio på kvällen till sju på morgonen.
Idag ligger ersättningen på ca 16 kronor per timme vardagar och dryga 31 kronor under helger.
Socialchefen vill inte möta kravet om höjd ersättning. Maj-Lis Ejderlöf, som sitter som socialchef i Pajala kommun, säger att det är omöjligt.
– Vi drar över budgeten med 3,4 miljoner kronor, så det finns inga pengar, säger Ejderlöf till SVT.
Hemtjänstchefen Monica Lund säger att 32 procent av befolkningen i Pajala är över 65 år men skyller på att många kommunala satsningar går till bostäder och annat som rör gruvan i Kaunisvaara.
Behovet finns uppenbarligen av en förbättrad äldrevård, men kommunen kastar pengar på ett gruvpro-jekt som ingen vet hur samhällsnyttigt det verkligen är, samtidigt som gruvföretagen tack vare den svenska statens generösa mineralskatt bara genererade 1,3 miljoner kronor i skattepengar förra året.
Förra året anslog även regeringen 1,3 miljarder kronor för att rusta upp och korta av vägen mellan gruvorna utanför Pajala och malmbanan.
Verkligheten för befolkningen i gruvkommuner är att gruvbolagen måste förstatligas för en rättvis och jämn fördelning av produktionen. Idag ser vi hur företagarna gör storkovan medan undersköterskorna går på knäna.
Samtidigt måste facken ryta ifrån och välfärden demokratiseras. Om det var personalen på golvet som tog besluten skulle vi inte se hur hela arbetsplatser tvingar säga upp sig i protest.
Raymond Ohlson
