I slutet av april kom de första rapporterna om att kranförare på byggen i flera städer runt om i Kina hade genomfört strejker för högre lön och kortare arbetstid.
På 1 maj samordnades strejkerna, vilket var en enastående bedrift av kranförarna i diktaturens Kina.
Efter en vecka av regionala strejker manade kranförarna till en samordnad riksomfattande strejk på 1 maj, som officiellt är helgdag i Kina, men många arbetare får inte ledigt utan tvingas jobba som vanligt utan någon som helst OB-ersättning.
Kranförarnas strejk ägde rum i ett Kina där det är förbjudet att strejka samt protestera, och där ingen självständig organisering tillåts.
Det är inte klart hur omfattande kranförarnas strejk var och hur stor spridning den fick. Men trots den växande repressionen mot de strejkande och den hetspropaganda de mötte – de anklagades till och med för att ha samröre med ”utländska fientliga aktörer” – genomfördes strejker i uppemot 20 provinser.
Enligt rapporter i media har strejkande arresterats i städerna Chongqing och Zhengzhou.
Under årets första 10 veckor registrerades (officiellt) att 400 strejker hade genomförts i Kina. Det är dubbelt så många jämfört med samma tid ifjol, skrev New York Times den 9 april.
