Ungdomar och gräsrötterna har lett vägen till denna historiska seger.
Folkomröstningen på Irland blev en jordskredsseger för avskaffa det tidigare totalförbudet mot abort. 66,4 procent röstade ja. Bland unga väljare röstade nära 80 procent ja, liksom i huvudstaden Dublin. Valdeltagandet, nära 65 procent, var det högsta någonsin i en folkomröstning i Irland.
”Det är en politisk jordbävning”, skriver Ruth Coppinger, som spelade en ledande roll i Ja-kampanjen, i en första kommentar tillsammans med Paul Murphy och Mick Barry. De är parlamentsledamöter och medlemmar i Socialist Party, systerparti till Rättvisepartiet Socialisterna. Här är deras uttalande:
”Den dramatiska och tydliga Ja-segern i folkomröstningen är en politisk jordbävning och vändpunkt för Irland. Det är en stor seger, särskilt för kvinnor i Irland, som kastar av sig förtrycket från det 8:e tillägget i konstitutionen från 1983.
Ingen försening kan nu vara motiverad. Det finns inget som hindrar Dail [parlamentet] från att agera snabbt för att anta lagstiftning om att genomföra förslagen från parlaments-kommittén [som föreslog aborträtt upp till 12:e veckan]. Inga fler människor borde lida.
Det här är en del av ett globalt feministiskt och hbtq-uppror mot långvarig diskriminering, och denna seger kommer att bli en enorm inspiration för alla de som kämpar mot förtryck och för verklig jämlikhet över hela världen. I synnerhet kommer kvinnor och gravida i Latinamerika, som bokstavligen dör av bristen på aborträttigheter, att stärkas av detta resultat.
Detta är också en seger som framför allt levereras av ungdomar, generationen som ofta smutskastas som ’snöflingor’. De var de som sa att ’nu är det nog’ och gjorde detta till en fråga, särskilt efter Savita Halappanavars tragiska och onödiga död. Det var unga kvinnor som vägrade att gå med på hyckleriet i ’den irländska lösningen på ett irländskt problem’ och ställde krav och organiserade sig för att tvinga fram denna förändring mot ett förstenat och motvilligt politiskt etablissemang.
Det måste också sägas – och sägas högt – att som i fallet med kampanjen mot vattenavgifter och folkomröstningen om samkönade äktenskap var arbetarklassen var som ’säkrade grunden’, som James Connolly en gång uttryckte det, för den enorma sociala förändringen. På grund av erfarenheter är en känsla av solidaritet medfödd inom arbetarklassen. Det är den kraft som driver framåtskridande i landet, vilket visades under kampanjen och kommer att understrykas av röstresultaten i arbetarklassens bostadsområden.
Det fanns en bred officiell Ja-kampanj, och inom den fanns en oberoende gräsrotsrörelse som har utvecklats under de senaste åren, månaderna och veckorna. Det var den här rörelsen som gjorde den avgörande skillnaden, bland annat genom att svara på den oroväckande skrämselkampanjen och lögnerna på nejsidan.
Denna seger grundlades också de senaste åren i stor utsträckning av de som har varit de mest ihärdiga förespråkarna för kvinnors rätt till att välja: socialister och vänstern. Fram till väldigt nyligen var Solidarity-People Before Profit den enda politiska gruppen i parlamentet som stod för aborträttigheter och tydligt för rätten att välja.
Det finns en stor skillnad mellan några som röstade ’Nej’ och arrangörerna av ’Nej’ -kampanjen. Kampanjen ’Nej’ gav en skrämmande glimt av den sorts Irland som den religiösa högern vill att alla ska leva i. Fylld av kvinnohat spred Nej-kampanjen misstänksamhet mot kvinnor och porträtterade dem som själviska mördare. Deras beskyllningskampanj mot kvinnor från början till slut är helt oacceptabel och saknar moral.
Många kände sig alltmer sårbara och mindre säkra allt eftersom deras retorik trappades upp. De och deras bakåtsträvande idéer har avvisats i denna folkomröstning. Det faktum att majoriteten av de offentliga företrädarna för högerpartiet Fianna Fail var en del av denna kampanj borde inte, och kommer inte, att glömmas.
Folkomröstningen har konsekvenser för Nordirland, där kvinnor och unga inte kommer att acceptera att inte få en förändring. Redan lanserar ROSA-aktivister i norr en stor kampanj för att kräva aborträttigheter där och börjar med en Bus4Choice som kommer att resa runt i norr nästa vecka med abortpiller, som har visat sig vara säkra.
Vad denna rungande omröstning måste leda till är att lagstiftningen omedelbart genomförs och att nödvändiga tjänster och vård för att möjliggöra abort på begäran i upp till 12 veckor och av hälsoskäl införs. Vårt lagförslag om sexualutbildning bör godkännas. Gratis preventivmedel måste nu ges i hälsovården och främjas i samhället.
För att detta skall ske måste det politiska etablissemanget hållas under press av gräsrotsrörelsen. Kom ihåg att vi var tvungna att vänta mer än fem år efter att Savita hade dött innan vi äntligen fick en folkomröstning – detsamma får inte hända nu.
Ungdomar var den viktigaste dynamiken som skapade denna seger mot förtryck och för kontroll över sina egna kroppar. Med detta under bältena handlar det inte om ifall, utan om när de kommer att agera mot ett alltmer förtryckande och pressat utbildningssystem, det faktum att de inte kan få jobb med anständiga löner och villkor, att de inte har råd att hyra eller köpa en anständig bostad.
[Premiärminister] Leo Varadkar kan få ökat stöd från detta resultat, efter att ha hoppat på historiens rätta sida i sista minuten. Men han, partiet Fine Gael och andra partier som försvarar och genomför en kapitalistisk politik kommer att möta den fulla kraften av det ungdomsskalv som kommer. De har inte några lösningar på dessa brinnande problem och kan inte uppfylla den djupa önskan om rättvisa och jämlikhet, vilket har drivit yngre generationer mot vänster och socialistiska idéer i många länder som USA, Storbritannien och Spanien och, efter gårdagens omröstning, även i Irland.
Som parlamentsledamöter för Solidarity och långvariga medlemmar i Socialist Party har vi en lång historia i dessa frågor och kampen för rätten att välja. Vi är stolta över att ha varit en del av ROSA:s Time4Choice-kampanj, som blev en avgörande faktor för Ja-sidan i folkomröstningskampanjen och underlättade utvecklingen av gräsrotsrörelsen. Denna rörelse och ROSA kommer inte att försvinna, utan sträva efter att bli en stor socialistisk feministisk styrka som strider för en radikal omvandling av detta land.”
