foto: Pete Souza / Official White House Photo
USA vill öppna nya marknader i Kuba.
I söndags anlände USA:s president Barack Obama till Kuba. Det var första gången på 88 år som en amerikansk president besökte Kuba.
Obamas besök skrev ett nytt kapitel i den historiska öppning som inleddes mellan USA och Kuba år 2014.
Efter att ha misslyckats med att svälta ut den kubanska revolutionen med handelsembargo och blockader, där USA:s ekonomiska blockad så sent som år 1996 skärptes genom införandet av Helms-Burton-lagen, har USA-imperialismen i grunden ändrat sin hållning gentemot Kuba. Denna helomvändning ledde sedan till det historiska avtal som Obama slöt med Kubas president Raul Castro i december 2014 och den pågående processen av normalisering länderna emellan.
USA:s mål förblir dock densamma, men medlen och tillvägagångssättet har ändrats. Man har nu för avsikt att översvämma den kubanska ekonomin med varor och investeringar för att påskynda landets utveckling mot kapitalism. Ett annat skäl är att USA-imperialismen även i Latinamerika utmanas av Kina, som knutit allt närmare ekonomiska och politiska band med Kuba och andra länder i regionen.
Med sitt besök till Kuba vill Obama markera att Washingtons helomvändning ligger fast och att det är ett arv som som hans presidentämbete lämnar efter sig. Obama kom till Kuba i spetsen för en delegation bestående av ett 40-tal kongressledamöter och företagsledare för att såväl uppmuntra den inhemska privata sektorn som skapa förutsättningar för amerikanska investeringar i landet. Inte för inte valde Obama att äta sin första middag i landet i en privatägd restaurang.
”Amerikanska företag har varit angelägna om att göra affärer på Kubas outnyttjade marknad, men de förblir misstänksamma att arbeta med landets regering. Obama-administrationen hoppas att resan kommer att bidra till att dämpa en del av denna misstänksamhet”, skrev Miami Herald om besöket.
Även på Kuba har politiken genomgått en markant förändring under senare år. Under Raul Castros ledning har nya steg tagits mot kapitalismens återupprättande. Den privata sektorn växer och så gör också klyftorna. Det finns numera minst 500 000 som jobbar i den privata sektorn där lönerna är betydligt högre, 8 gånger högre än snittlönen i den statliga sektorn. Ibland mycket mycket högre än så.
Den privata sektorn får allt större svängrum och regimen hoppas kunna locka till sig utländskt kapital efter att först ha förlorat biståndet från Sovjetunionen i slutet av 1980-talet och efter att nyligen ha förlorat ännu en livlina – stöd och billig olja från Venezuela.
Ännu har inte USA:s handelsembargo lyfts, men normaliseringen har inneburit att det finns flera hål i embargot som ger öppningar till att det politiska och diplomatiska tövädret också följs av att amerikanska och andra utländska företag i större skala återkommer till ön.
Detta skulle i sin tur ge den privata sektorn ännu större tyngd i den kubanska ekonomin och ytterligare hota revolutionens landvinningar. Kuba står vid ett vägskäl.
Behovet av att bygga ett motstånd mot kapitalismens återupprättande på Kuba och för socialistisk demokrati som gör det möjligt att fullt ut dra fördel av den planerade ekonomin och utveckla den statliga sektorn är mer nödvändigt än någonsin.
