Sverige genomgår som krönikören Maria-Pia Boëthius skriver i Dagens Arbete en ”total makeover” med den moderatledda högerregeringen i rollen som Supernanny.Höstens inledande attack på a-kassan har i snabb takt följts av vårbudgetens avskaffande av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, pigavdraget, den påbörjade storrean på statliga företag, de borttagna stopplagarna för ombildning av allmännyttans hyresrätter till bostadsrätter och för utförsäljning av universitetssjukhusen, privata vårdköer till sjukhus o s v.
Detta bäddar nu för en ketchupeffekt av huvudlösa privatiseringar med fullbordade nyliberala systemskiften och massiv förskingring av allmän egendom.
Några av de större borgerliga systemskiften som nu accelererar är:
1) FACKFÖRENINGSFIENTLIG LÅGLÖNEMARKNAD Attacken på a-kassan med drastiskt höjda avgifter och försämrade ersättningar syftar till att skapa en amerikaniserad låglönemarknad genom att öka pressen på de arbetslösa att snabbt ta vilket jobb som helst. Det man mörkar är den inofficiella, men ändå tydliga, agendan att därigenom också undergräva och försvaga facken.
Högerregeringen har också varit snabb att återskapa den flora av visstidsanställningar som den förra regeringen till sist tog några begränsande åtgärder emot. Med de nya skatteavdragen för pigor och andra ”hushållsnära tjänster” för de rika bäddar också regeringen för ett återupplivande av det gamla klassamhällets tjänstehjon.
Med en obligatorisk a-kassa i nästa steg, där avgifterna också blir högre för a-kassor i branscher med högre arbetslöshet, hoppas regeringen – även om den inte öppet erkänner detta – kunna vända den massflykt som i dag sker från fackens frivilliga a-kassor på grund av de höga avgifterna till utträden ur facken i stället. Att högerregeringen säger sig respektera kollektivavtalen är bara ett sätt att maskera sin fackföreningsfientliga agenda.
Parallellt med de sänkta ersättningarna i a-kassan och försöken att underminera facken, dras också tumskruvarna åt för de arbetslösa och sjuka med en fortsatt alltmer kontrollerande och repressiv roll för arbetsförmedlingarna, försäkringskassan och sjukskrivande läkare.
Ett av högeralliansens taktiska ”genidrag” i valet var att framställa sig som den främsta förkämpen för ”jobb, jobb, jobb” åt ungdomar, långtidsarbetslösa och sjuka i olika former av ”utanförskap”. Men trots både piskrappen och en mycket stark konjunktur med enorma vinster investerar företagen lite i Sverige.
I regeringens egen budget förutses nu att 890 000 fortfarande ska vara beroende av a-kassa, andra socialförsäkringar eller socialtjänsten vid regeringsperiodens slut 2010. Därmed består utan kommentar den ”massarbetslöshet” som högeralliansen sade var sin viktigaste fråga i valet.
2) PLATT SKATT Sverige hade redan innan valet av högeralliansens regering förvandlats till ett samhälle där den berömda svenska modellens relativa jämlikhet bara är ett nostalgiskt minne. Som om den förra s-regeringens avskaffande av arvs- och gåvoskatten inte vore nog har högerregeringen i ett slag avskaffat både förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Medan den förra moderatledaren Bo Lundgren föll på sin nyliberala skatteextremism som förespråkade sänkta skatter med 130 miljarder i förra valet, har den nya högerregeringen redan i sin första budget sänkt skatter för 65 miljarder kronor.
Efter 20 år av snabbt ökade klassskillnader, där de 10 procent rikaste individerna år 2005 ägde 70 procent (mest i form av aktier och fastigheter) av landets privata nettoförmögenhet på 4 700 miljarder kronor, väntar nu en fortsatt massiv polarisering av samhällets rikedomar med dramatiska klassklyftor. ”Åt dem som har ska varda givet”.
Enligt riksdagens utredningstjänst går 47 procent av högerregeringens nya skattesänkningar (avskaffad förmögenhetsskatt och fastighetsskatt m m) till att berika de 10 procent redan rikaste hushållen.
Villaägare på Storstockholms gräddhyllor kommer att tjäna mellan 130 000 och 300 000 kronor om året på detta, samtidigt som hyresrätter nu är den hårdast beskattade boendeformen. En annan konsekvens blir höjda räntor och än mer uppskruvade priser på villor och bostadsrätter.
Den sänkning av inkomstskatten med en tusenlapp som i valet utlovades till ”låg- och medelinkomsttagarna” ger 400 kronor till låginkomsttagare (som sedan förlorar allt genom höjda avgifter till a-kassan med mera; en långtidsarbetslös kan förlora 24 000 kronor på ett år) och tredubbelt mer (1 300 kronor) till höginkomsttagare.
Om regeringen i nästa steg även vågar ta bort den lilla progressivitet i inkomstskatten som kallas värnskatten, tas det sista steget mot ”platt skatt”. Detta betyder i verkligheten en regressiv skatt på grund av alla höjda avgifter på allt från sjukvård till kollektivtrafik i stället för skatter. Ett annat steg som redan förbereds är att finansiera väg- och järnvägsbyggen med lån från storföretag som Volvo och vägtullar som i forna tiders feodalsamhällen.
3) KRIGET MOT KOMMUNALA HYRESRÄTTER I linje med den moderata devisen ”älska att äga” har högerregeringen beslutat att avskaffa den ”stopplag” som s-regeringen införde i ett försök att bevara den så kallade allmännyttan. Därmed är slutstriden inledd om resterna av den så kallat sociala bostadspolitiken, som förr genom låga räntor och omfattande miljonprogram skulle garantera alla oavsett inkomst en god bostad.
Detta följs nu med början i Stockholmsområdet upp av en massiv propagandakampanj för ombildning av hyreslägenheter till bostadsrätter.
Redan innan denna dragit igång hade 40 000 lägenheter, varav de flesta i innerstaden, sålts under den förra borgerliga mandatperioden i huvudstaden till en rabatt jämfört med marknadspriset på 75 0000 kronor per lägenhet – en överföring av förmögenheter från kommunen till välbärgade stockholmare på drygt 30 miljarder kronor. Samtidigt som de 10 procent återstående kommunala innerstadslägenheterna snabbt säljs ut, görs nu försök att med mördande reklam och lejda Bilda Bostads-konsulter övertala även förorternas folk att köpa sina miljonprogramsbostäder. Detta trots mycket begräsade möjligheter att göra några klipp på dessa renoveringsobjekt och att hela Stockholms stad skulle stängas för låginkomsttagare om det – mot förmodan – skulle lyckas.
Denna kampanj är i högeralliansens absurda föreställningsvärld en central metod att komma till rätta med ”segregering” och ”utanförskap”. Men i takt med att allt fler lägenheter ombildas blir allt fler av stadens mest attraktiva stadsdelar i stället stängda zoner för dem som inte har pengar.
Allmännyttans försvagning undergräver också bruksvärdesprincipen för hyresprissättningen, vilket ytterligare förstärker den sociala segregeringen – och berikar de privata fastighetsägarna.
4) PRIVATISERINGEN AV VÅRDEN Valresultatet har ytterligare ökat takten i kommunernas och landstingens privatisering av vård och omsorg. Tvärtemot vad den nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt försäkrade i valet, har nu också den sista spärren i form av stopplagen för privatiseringen av sjukhus, inklusive universitetssjukhus, tagits bort. Därmed har dörren, som författaren och läkaren PC Jersild påpekat (DN Debatt), öppnats för ett fullbordat systemskifte inom vården av minst lika omvälvande karaktär som den (nyliberala) pensionsreformen.
Högeralliansens så kallade startlag för privatiseringen av sjukhus öppnar också dörren för privata vårdköer till sjukhusen, vilket kommer att betyda den snabbaste och bästa vården till dem som har de tjockaste plånböckerna. De fem största försäkringsbolagen har redan enligt SVT:s Aktuellt under de senaste två och ett halvt åren ökat antalet sålda sjukvårdsförsäkringar med 50 procent till 260 000 – en siffra som nu kan väntas explodera.
5) PRIVAT FRISKOLEEXPLOSION De etablerade partiernas skoldebatt har mest av allt präglats av den nye skolminister Jan Björklunds reaktionära kampanj för ”lag och ordning” i skolan. Detta betyder ökad rätt för skolorna att avstänga mobbande och störande elever och införa fler nationella prov, tidigare betygshets och lärlingsutbildningar – samtidigt med en starkt begränsad ”andra chans” för skoltrötta elever till högre utbildning med hjälp av komvux etc. Under tiden håller rätten för nästan vem som helst att öppna nya friskolor på att helt okontrollerat undergräva de kommunala skolorna.
Antalet friskolor – både grundskolor och gymnasier – har redan mer än fördubblats sedan 1995. Därifrån sker nu en explosion av nya ansökningar, som påskyndas av vad skolverket kallar den ”nya trenden” att kommunala skolor skänks på en silverbricka till hugade rektorer och ”ombildas” till friskolor.
Till och med chefen för ett av landets största privata skolföretag, som själv gör feta vinster på skattefinansierade ”elevpengar”, jämför den senaste tidens överlåtelser av hela skolor i Stockholmsområdet med ”oligarkernas” plundring av Ryssland under Jeltsinerans 1990-tal.
”Jag tycker det liknar en sovjetisk privatiseringsvåg där man slumpar i väg offentliga tillgångar till privatpersoner”, säger Anders Hultin, vd för friskolejätten Kunskapsskolan, och fortsätter: ”Tillgångar skiftas ut och många människor kan göra sig väldigt mycket pengar (20-40 miljoner kronor) på att ta över verksamheter som de sedan säljer vidare”.
Särskilt i storstadsregionerna sker en så allvarlig överetablering av privata friskolor med så stora oanvända lokalytor att det undergräver de kommunala skolornas ekonomi.
Danderyd, Sundbyberg och nu Täby är exempel på kommuner som blir helt utan kommunala gymnasier.
För dagens och morgondagens elever betyder allt detta en ny klassskiktning inom skolan, där särskilt de kommunala förortsskolorna löper stark risk att reduceras till andra klassens fattigskolor.
6) UTFÖRSÄLJNING AV STATLIGA FÖRETAG Den nya högerregeringen intar från första stund en europeisk tätplats när det gäller den fundamentalistiska ambitionen att snabbt rea ut samtliga statliga bolag utom två; LKAB och Vattenfall. Detta trots att statens andel i dessa företag – Telia Sonera, SBAB, Vin & Sprit, OMX och Nordea – i samtliga fall är rena guldägg med enorma aktieutdelningar till statskassan. Medan det förr brukade heta att staten inte kan sköta företag är den nya högerdevisen att staten inte ska sköta företag.
Till och med affärstidningar och borgerliga ekonomer häpnar över den ansvariga ministern Mats Odells första beslut på denna väg, att rea ut en stor andel av Telia Sonera för 18 miljarder kronor, till en rabatt av 30 procent under det aktuella aktievärdet. Detta görs innan den utredning om kopparnätets framtid som tillsatts ens är klar. Köpare är utländska spekulanter som till och med av riskkapitalisten Christer Gardell i Telia Soneras styrelse utpekas som mer kortsiktiga än hans eget fondbolag Cevian.
Den nya högerregeringen tänker också fortsätta s-regeringens politik att göra bolag av statliga verk och myndigheter. Den bolagisering som regeringen nu beslutat utreda av Vägverkets och Banverkets produktion och prospektering är med all sannolikhet första steget till en utförsäljning. Kanske kan detta också förklara Volvos plötsliga intresse för att låna privat kapital till vägbyggen. Sekos fack inom vägverket varnar för att vägkapital på 1 000 miljarder kronor snart kan överföras till marknaden.
7) MARKNADSKULTUR Mitt i en process av avknoppade bibliotek, avskaffande av öronmärkta statsbidrag till kommunerna, skrotat litteraturstöd till förlagen, nedskuret stöd till folkbildningen, avgiftsbeläggning av museerna och attacken på den för kulturarbetarnas försörjning så viktiga a-kassan, har hela kultursektorn utanför institutionerna (museer och teatrar) i dag beskrivits som ”ett krympande isflak” (Ola Larsmo i Dagens Nyheter 15 maj).
Författarbesök på skolor och bibliotek, uppsökande biblioteksverksamhet, musik- och regionteatrar är snart ett minne blott. Om planerna på borttagen annonsskatt för tidningar, borttaget presstöd och inskränkt public service också förverkligas ligger vägen öppen för en fullständig kommersialisering av media.
8) UPPHANDLING AV ALL VERKSAMHET Den nyliberala idé om uppdelning av kommunal verksamhet i beställar- och utförarroller som slog igenom bland regeringens utredare redan under Ingvar Carlssons s-styre i slutet av 1980-talet närmar sig nu raskt sin logiska slutpunkt.
Återigen med sin makt i Stockholm som spjutspets, fattade Stockholms stad den 26 mars beslut om att ”all verksamhet som inte är myndighetsutövning eller strategisk ledningsfunktion skall upphandlas i konkurrens”. Särskilda miljökrav, antidiskrimineringsklausuler och sociala krav utöver gällande lag tas också helt bort vid upphandlingarna. Allt detta ska nu genomföras ”med prioritet inom äldreomsorgen, omsorgen om funktionshindrade, förskolan, skolan, individ- och familjeomsorgen och inom vuxenutbildningen”. Som Nätverket för Gemensam Välfärd påpekar blir Stockholm därmed ”ett laboratorium för det största nyliberala experimentet i historisk tid”.
9) UTRIKESPOLITIKEN Stora ansträngningar görs nu för att överträffa s-regeringens ansträngningar att göra Sverige bäst i klassen bland NATOs stödtrupper. Vapenexporten är redan störst i världen per invånare. Deltagande i FN:s, NATOs och EU:s militära insatser utanför Europas gränser – som nu i Afghanistan – görs till den ena huvuduppgiften för krigsmakten, medan ett inre hot från terrorism och katastrofer inom landets gränser blir den andra. Medan ”Fi” förr i tiden ansågs ”komma från öster” var ”Fi” i den största kris- och terroristövning som någonsin förekommit i Sverige en fingerad fiende, kallad ”bogalandierna”, med bas inom landet i miljonprogrammets förorter.
Arne Johansson
