Högerns vägval är falsk ”antirasism”

2012-09-16 00:02:21


Mattias Bernhardsson talar på Asylrörelsens demonstration den 3 december förra året.

”Vi kan inte låta Sverigedemokraterna hålla flyktingfrågan som gisslan. Vi behöver prata om den växande strömmen av asylsökande till Sverige.” Det skriver Expressens politiske redaktör Anna Dahl­berg den 9 september med en tydlig vink till att andra saker i Sverige får lida på grund av flyktingmottagandet. Hon menar att ett vägval behövs: låglönejobb eller stramare flyktingpolitik.

Artikeln är ett skolexempel på den falska ”antirasism” som borgerliga asyldebattörer producerar för att rikta uppmärksamheten från vilken roll deras egen politik spelar.
För det första kan man inte säga att SD har fel genom att ge dem rätt.
När Anna Dahlberg skriver på etablissemangets och SD:s problemformulering – att flyktingmottagande står i konflikt med Sveriges ekonomi och välfärd – bidrar hon de facto till att befästa lögnen om att så skulle vara fallet. När har mindre flyktingmottagande någonsin lett till mer resurser till vården eller fler jobb till ”svenskar”? Asylrätten har urholkats och försämrats under samma period som skola, vård, omsorg och service har rånats på resurser och klassklyftorna ökat i Sverige.
Varför skriver inte Dahlberg
en artikel med ingressmaningen att ”vi behöver prata om den växande strömmen av skattepengar från gemensam välfärd till vinstdrivande företag”?
”Vi måste förr eller senare välja väg. Vill vi förbli ett ledande flyktingmottagarland måste vi ge männi­skor möjlighet att försörja sig med hjälp av lågkvalificerade och lågavlö­nade jobb. Alternativet är att omvärdera vår öppenhet.”
Här talar hon som arbetsgivarnas lobbyist: lönedumpning för att ­pressa ner allas löner är storföretagens våta dröm.
Nej, sann antirasism är att kämpa för rätten till asyl och allmän ­amnesti åt alla gömda likväl som för lika villkor på arbetsmarknaden.
Det behövs gemensam kamp för lika löner och villkor, för att det ligger i alla löntagares intresse att försvara sina intressen kollektivt och sätta stopp för den kapplöpning mot botten som arbetsgivarna och högern eftersträvar. Alla ska ha svenska kollektivavtal.
De som hävdar att det inte finns resurser i samhället till samma schyssta villkor som då, bör ta en titt på det senaste årtiondets utveckling: ­Mellan 2001 och 2009 ökade vinsten per anställd med 118 procent för de 20 större industriföretagen (Dagens Arbete).

”Den som följer debatten får lätt intrycket att Sverige bedriver en hänsynslös flyktingpolitik. Ensamkommande barn kastas hjärtlöst ut och gamla mormödrar portas utan till­stymmelse till medmänsklighet. Symbolerna för denna hårdhänta hantering är Migrationsverket och migrations­ministern, som får paradera i medierna som känslokalla principryttare.”
Det är med sådana sarkasmer som Dahlberg avfärdar den senaste tidens medierapportering om tvångsutvisningar och tortyrskandaler som överdriven. Hon har inget att säga om att Sverige utvisar hbt-flyktingar till länder som avrättar homosexuella, utvisar politiska och fackliga flyktingar till diktaturer som Iran eller massdeporterar irakiska flyktingar i strid mot FN, EU, Amnesty såväl som Iraks parlament.
Inte heller tas det ställning till metoderna som används när människor som är rädda för sina liv ska skickas tillbaka; Demokratikämpar handfängslas som om de vore ­brottslingar och misshandlas. Som erfaren asylak­tivist kan jag vittna om att polisen i­bland använder ett sådant övervåld att passagerare protesterar och kaptenen till slut får kasta ut polisen och avbryta tvångsutvisningen.
Denna verklighet viftar Dahlberg bort med statistik från UNHCR som skulle placera Sverige i topp som ”världens främsta mottagare av flyktingar”. Det globala perspektivet
är ordentligt skevt. Enligt UNHCR tvingas åtta människor på flykt ­varje minut. Det finns färre asylsökande i hela den industrialiserade världen än vad som bor i ett enda flyktingläger, Dadaab, i nordöstra Kenya (FN:s flyktingkommissarie António Guterrez).
Men åter till det påstått generösa Sverige som 2010 tog emot 8,8 flyktingar per 1 000 invånare jämfört med Pakistans 71,4. Sedan 2010 har det svenska flyktingmottagandet faktiskt ökat, men det rubbar inte den stora bilden att sett både till befolkningsmängd och rikedom tar ­Sverige inte alls emot många flyktingar.

Syftet med Dahlbergs skriverier är den självgoda slutsatsen: ”Gång på gång har vi öppnat våra portar för människor på flykt – från Iran-Irak-kriget på 80-talet, Balkankrigen på 90-talet, Irakkriget på 2000-talet och nu från krigen i Afgha­nistan, Somalia och Syrien”, skryter Dahlberg.
Hon har inget att säga om vapenexporten till dikaturer, de ­svenska truppernas roll som polismakt åt den USA-ledda ockupationen i Afghanistan eller att utrikesminister Carl Bildt (M) tillsammans med en rad andra krigshökar lobbade för 2003 års Irakkrig.
Svensk kapitalism är i högsta grad delaktig i den globala plundringen av fattiga.
Anna Dahlberg har rätt i att det finns ett vägval: man kan antingen tala för överhetens intressen i flyktingfrågan eller tala för ­flyktingarnas.
Mattias Bernhardsson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!