Efter katastrofvalet 2002 var moderaterna tvungna att byta ledning och genomgå en ”extreme makeover” vad gäller framtoning och hur budskapet presenteras. Den förändring som följde med Fredrik Reinfeldt var dels att moderaterna gjorde en del av s-politiken till sin, dels att man drog slutsatsen ”att moderaterna måste välja sina strider” (Reinfeldt på en tidigare moderatstämma).Dessutom drog den nya partiledningen slutsatsen att moderaterna måste försöka tvätta bort lite av överklasstämpeln, högerspöket och gamla värdekonservativa värderingar.
De ”nya” moderaterna har ändrat framtoning och språkbruk, samtidigt som man har gått och blivit än mer nyliberala. Den senaste moderatstämman bekräftar den bilden.
Budskapet från stämman var att moderaterna nu är ett nytt, modernt och folkligt parti. Stämman beslutade exempelvis att uttala sig för att moderaterna tror på feministisk teori och homoäktenskap. Istället för de gamla kärnväljarna ska partiet nu rikta in sig på att vinna ”grupper som definierar sig som arbetarklass: offentliganställda undersköterskor hör till den utvalda grupp partiet vill rekrytera” (Svenska Dagbladet den 29 oktober).
Vidare vill moderaterna porträttera sig som ett miljöparti och det alliansparti som slår vakt om arbetsrätten. På stämmans sista dag gick det så långt att Reinfeldt till och med lovade att: ”Sverige i framtiden skulle bli ett skatteparadis för dem som tjänar minst”.
Detta efter att ha gjort landet till ett skatteparadis för rika och på ett år sänkt skatten mer än vad Bo Lundgrens gamla moderater ville göra under samma tid.
Även moderaterna måste försöka gå i takt med opinionen. Det kom därför inte som en överraskning att partiet både säger ja till homoäktenskap och ger sken av att ta miljöhoten på allvar.
Att sedan moderaterna blir ”feminister” samtidigt som de bedriver den mest kvinnofientliga politiken på decennier visar att Reinfeldts förnyelse innehåller en stor portion nyspråk.
Dagens moderater är än mer extrema nyliberaler än föregångarna.
Avregleringar och privatiseringar över hela linjen är grundstommen i partiets politik.
Symptomatiskt är att moderatstämman, trots att partistyrelsen och finansminister Anders Borg manade till besinning, beslutade att även statliga Svenska Spel ska stå på moderaternas säljlista.
Enligt mediarapporterna möttes Borg av burop när han manade stämman att vänta med att fatta beslut om utförsäljning av Svenska Spel.
Moderaterna lånar av socialdemokraterna och omvänt, vilket är en illustration av att de faktiska skillnaderna mellan de etablerade partierna blir allt mindre.
Det är också mot den bakgrunden som partierna allt mer blivit valmaskiner i händerna på reklambyråer. Moderaternas partikansli befolkas helt av PR-konsulter. Både den förre moderate partisekreteraren Sven Otto Littorin (idag arbetsmarknadsminister) och den nuvarande partisekreteraren Per Schlingmann har tidigare varit PR-konsulter.
”Den nye partisekreteraren Per Schlingmann ska hjälpa moderatledaren Fredrik Reinfeldt att konsolidera varumärket ’de nya moderaterna’. Det innebär att lånen från socialdemokraterna fortsätter”, skrev Svenska Dagbladet dagen efter (den 29 september 2006) att Schlingmann utsetts till Littorins efterträdare.
Än så länge kan moderaternas nya ledning räkna med stöd, men det interna stödet kan snabbt försvinna i takt med att opinionssiffrorna dalar. Försvarsstriden och Mikael Odenbergs avgång kan tjäna som ett exempel på de kriser som kan stå för dörren.
Att sätta etiketten ny på gammal högerpolitik är inget nytt. De nya moderaterna har mycket gemensamt med kejsarens nya kläder.
