Högerpolitiken får SD att växa

Det finns ett akut behov av att bygga upp en stark vänsteropposition tillsammans med fackliga aktivister, gräsrötter, folkrörelser med flera (Foto: Natalia Medina).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Regeringens och januariavtalets högerpolitik, tillsammans med avsaknad av kamp och tilltagande polarisering, har gett Sverigedemokraterna ett nytt uppsving i väljaropinionen. 

Det är en markant förändring som har ägt rum under året. Det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna är på väg att bli landets största parti och ett nytt blåbrunt block har formerats. I valet för drygt ett år sedan var det viljan att stoppa SD som fällde avgörandet. Men när en ny regering till sist kunde bildas, 131 dagar efter valet, var det med det nyliberala januariavtalet som grund. Stefan Löfvens nya regering stod längre till höger än vad någon S-ledd regering har gjort. 
Att denna regering och januariavtalet dessutom fick stöd av den fackliga ledningen och att det var med hjälp av Vänsterpartiets nedlagda röster som Löfven återigen kunde bli statsminister öppnade dörren för SD och en kantring i opinionen till de blåbrunas fördel. 

Men opinionsbilden är långtifrån entydig. Det är särskilt tidigare M-väljare som har gått till SD och det är främst bland män som partiet har gått fram. Socialdemokraterna har också tappat väljare till SD, men väljarflykten från S har varit lika stor till Vänsterpartiet, som nu är nästan landets största parti bland kvinnor under 30 år – 18,7 procent i Sifo:s senaste väljarbarometer.
Regeringens högerpolitik har såväl spelat de blåbruna i händerna som snabbt fördjupat krisen för i synnerhet Socialdemokraterna, men även för Miljöpartiet som till skillnad från liknande partier i Europa inte har gynnats av klimatkampen. Socialdemokraternas kris är nu djupare än någonsin tidigare och förtroendet för partiet är stadigt vikande. 

I ett samhällsklimat präglat av bristen på uthållig kamp jämte växande oro och vanmakt som finns över en samhällsutveckling som går åt fel håll har högern kunnat sätta dagordningen och under hösten har ”lag och ordning” toppat maktelitens agenda. 
Vad partierna och samhällstopparna inte har diskuterat är de sociala orsakerna till gängkriminalitet och våld. Samhällsproblemen som högerpolitiken och klyftorna har skapat skylls på flyktingar och invandrare. De övriga nedskärnings- och högerpartierna har i allt högre grad tagit efter SD:s skuldbeläggning. Istället för social upprustning står etablissemanget enigt bakom en upprustning av polis och militär. 
Jämsides med att nedskärningspolitikerna skyller den segregation som de själva har skapat på invandringen genomförs den största välfärdsslakten sedan 1990-talets djupa kris och bostaden (hyresrätten och allmännyttan) är det borgerliga systemskiftets nästa offer. 

Den tilltagande välfärdskrisen, den snabbt annalkande lågkonjunkturen och hotet om att året slutar med att SD blir landets största parti måste följas av handling från inte minst facken, som måste bryta sin förlamande passivitet. Fackledningarnas högerkurs och reträtter är en stor anledning till varför SD-röster hörs allt mer på arbetsplatserna. 
Om den utvecklingen ska vändas krävs det fackföreningar som tar fajten och som tillsammans med andra folkrörelser samt gräsrotsorganisationer formar en aktiv vänsteropposition mot skuldbeläggning, högerpolitik och rasism – för välfärd, jobb och bostad åt alla.