foto: Natalia Medina
I SVT:s Agenda i söndags (den 13 november) förenades Socialdemokraternas nya partisekreterare Lena Rådström Baastad och Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i försvaret av den skärpta flyktingpolitiken.
”Vi kan inte gå tillbaka till det läge som rådde ifjol höst”, upprepade Lena Rådström Baastad samtidigt som M-kollegan Tomas Tobé prisade det nya samhällsklimat som har skapats efter att regeringen och Alliansen förenade sig mot flyktingarna. ”Till skillnad mot tidigare går det nu att diskutera invandringspolitiken utan att bli kallad rasist”, menade Tomas Tobé och lät som ett eko av Sverigedemokraterna.
Regeringens och Alliansens attacker mot flyktingars rättigheter har flyttat den officiella politiken långt högerut, vilket har gynnat Sverigedemokraterna. Det var SD:s politik och retorik som blev verklighet när flyktingpolitiken anpassades till EU:s lägsta nivå med hänvisning till ”rikets säkerhet”.
Den skärpta flyktingpolitiken under senhösten 2015 – från regeringens uppgörelse med Alliansen om flyktingmottagningen i oktober 2015 och därefter regeringens nya dråpslag i november – var en historisk tvärvändning till höger.
Det var en chockdoktrin i svensk tappning som öppnade för en snabb ”danmarkisering” av Sverige. Sedan dess har den statliga rasismen trappats upp samtidigt som partierna kopierar Sverigedemokraterna på samma sätt som nästan alla danska partier, inte minst Socialdemokraterna, efterliknar rasistiska Dansk Folkeparti.
Det nya hårda klimat som Tomas Tobé välkomnar märks i allt fler rasistiska hatbrott och en normalisering av rasismen. Färska exempel på det sistnämnda är Sverigedemokraternas högerpopulistiska stormöte på Grand Hôtel i Stockholm, följt av nazistmarschen helgen därpå.
Men det märks också i att Expressen i en huvudledare den 12 november, samma dag som nazistmarschen i Stockholm, skriver ”om Socialdemokraterna och Moderaterna istället hade hållit fast vid sin tidigare mer restriktiva [flykting-]politik skulle SD inte ha fått samma snabba tillväxt.”
Det vill säga: Sverige skulle långt tidigare ha byggt samma taggtrådsstängsel och murar som i Ungern, där Viktor Orbáns högerpopulister styr och där fascistiska Jobbik blev landets tredje största parti i parlamentsvalet 2014.
Det borgerliga etablissemanget
skyller rasismen på invandrare och flyktingar för att dölja sitt egna misslyckande och ursäkta en politik som göder rasismen.
Högerpolitiken och kapitalismens kris har skapat det missnöje som SD parasiterar på. När sedan samma etablissemang går SD till mötes när det gäller flyktingpolitiken sporras rasister och nazister.
Kampen mot rasismen och för asylrätten är en given del i kampen mot högerpolitiken – för jobb, en lön att leva på samt bostad och välfärd till alla.
Rasismen splittrar och försvagar arbetarkampen. Därför måste facken, med det exempel som den stora antirasistiska demonstrationen på Sergels torg i Stockholm den 12 november har gett, gå i bräschen för att bygga den massrörelse som krävs för att stoppa rasism och nazism. ■
