Stödet till sjuksköterskornas lönekamp är också ett uttryck för viljan att rusta upp vården.Enligt en ny undersökning vill nio av tio hellre ha bättre vård, skola och omsorg än sänkt skatt. Åtta av tio är öppna för att betala högre skatt än nu, om sjukvården blir bättre för alla.
Men regeringen sänker skatten för de högavlönade samtidigt som man privatiserar vården, vilket betyder att graden av vårdkvalité alltmer bestäms av plånbokens storlek och var man bor.
Högerregeringen har under sin tid vid makten sänkt skatten för de rika i en omfattning som ingen annan regering gjort. Men det handlar inte bara om rena skattesänkningar. Hittills har regeringen hunnit med 70 olika skatteförändringar – skatter har sänkts, tagits bort, höjts eller förändrats. Vidare har en rad så kallade utgiftsförstärkningar genomförts för att om möjligt finansiera alla gåvor som skänkts till de välavlönade. Högerregeringens första budget gav mest till den bättre avlönade hälften av befolkningen. Den fick 88 procent av regeringens inkomstförbättringar. I höstbudgeten 2006 för år 2007 handlade det om 26 av 30 miljarder kronor i skatte- och utgiftsförändringar. Personer i den andra halvan, med inkomster på under 219 501 kronor om året, fick dela på resterande 4 miljarder kronor. Budgeten för i år ger ännu mer till de med höga inkomster.
Av 10 miljarder kronor i skattesänkningar hamnar 98 procent i den bättre avlönade hälftens plånböcker, de med inkomster på över 232 400 kronor i årslön. (Siffrorna från Skogs- och Träfackets nya rapport Förändra, försämra och förnedra – vinnare och förlorare av en borgerlig politik)
Särskilt generös har regeringen varit gentemot de hushåll som har de största förmögenheterna och som bor i storstädernas finaste villor samt dessutom har ett fritidshus med sjötomt.
”Skatteparadis av alliansmodell är främst för dem som redan har förmögenheter och dyra villor”, skrev Svenska Dagbladet den 20 december förra året under rubriken: ”Sverige skatteparadis – för de allra rikaste”.
I Skogs- och Träfackets rapport påpekas vidare att: ”Skatte- och utgiftsförändringarna i de båda budgetpropositionerna ger cirka 40 miljarder kronor mindre till offentlig sektor”.
I sin iver att värna sina egna högavlönade väljare har regeringen brandskattat den offentliga sektorn och dem lågavlönade.
Privatiseringarna – utförsäljningarna av statliga bolag – fullbordar denna plundring.
Fackförbunden har protesterat mot regeringspolitiken, men mest i ord. De så kallade oppositionspartierna har varit än mer lågmälda. Inte minst socialdemokraterna men även miljöpartiet har delvis försökt göra regeringens högerpolitik till sin. Socialdemokraterna tävlar med regeringen om vem som är mest företagar- och EU-vänlig. När Mona Sahlin debatterade i SVT med Fredrik Reinfeldt i oktober i fjol öste hon beröm över högeralliansens syn på skolan.
Vänsterpartiet å sin sida är helt inriktat på att bli med i nästa eventuella socialdemokratiska regering. Vänsterpartiet är mer än tidigare ett svansparti till socialdemokraterna och LO-ledningen.
Facktoppens flathet och oppositionspartiernas brist på opposition har möjliggjort för regeringen att hålla samman och ta nya steg högerut. Trots sviktande stöd och impopularitet.
I brist på massiva protester och opposition får regeringspartierna också en chans att hejda opinionsraset och till och med återvinna förlorade röster.
En ny kamprörelse behöver formeras underifrån, i form av medlemsuppror inom facken och gräsrotskampanjer. En sådan rörelse kan i sin tur bli början till ett nytt stort arbetarparti och demokratiska kämpande fack – arbetarrörelsens socialistiska återfödelse.
