Högerpolitiken slår mot våra kroppar

2013-04-06 14:21:36

foto: Natalia Medina
”Att förstå orsaken till vår ökade ohälsa räcker inte. Det behövs en medveten kamp från fackföreningar och ett nytt kämpande arbetarparti för verkliga förändringar”, skriver Jonas Brännberg.

Allt fler stannar hemma från jobbet på grund av sjukdom. Totalt sett är det en ökning med 35 procent sedan 2010
– men med stora skillnader mellan olika grupper. Kvinnors sjukpenningtal är 76 procent högre än mäns. En kvinnlig vård- eller omsorgsarbetare hade 2010 över 600 procent fler sjukdagar än en manlig högre tjänsteman och politiker. Även sjuknärvaron (sjuk men jobbar ändå) ökar.


Försäkringskassans senaste rapport till regeringen visar på fortsatt ökning av sjukpenningstalet. Från 2010 till 2012 har antalet sjukfall ökat från 100 000 fall per år till 135 000. Ökningen sker bland alla grupper, men mer bland kvinnor, unga och arbets­lösa. Framförallt är det sjukskrivningar på grund av mental ohälsa som ökar. På tio år har andelen psykiska diagnoser bland sjuka ökat från 29 procent till 37 procent. Det är nu den vanligaste diagnosen hos alla grupper utom arbetande män.
Även om ohälsan inte bara kan mätas efter sjukpenningtalet, till exempel på grund av att högerregeringens attacker har inneburit att många sjuka inte får sjukpenning, så står det klart att ohälsan ökar.
Även sjuknärvaron, att man jobbar fast man är sjuk, ökar. Enligt SCB:s arbetsmiljöundersökning går över två miljoner till jobbet minst två gånger om året trots att de borde ha sjukskrivit sig. Även det är en ökning med 140 000 sedan förra mätningen.

Professor Gunnar Aronsson på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, som är en av de främsta forskarna på området, delar enligt tidningen Arbetet (120824) upp personer med hög sjuknärvaro i tre grupper:
• De som har yrken med låg lön.
• Personer med otrygga jobb.
• Högutbildade med specialkompetens, som kan vara svåra att ersätta.
– ’Oersättligheten’ kan även gälla yrken inom vård, skola och omsorg, som alltid legat högt i undersökning­arna, påpekar Gunnar Aronsson, som tror att det beror på någon sorts moralisk förpliktelse.
Man har svårt att lämna barn ­eller sjuka i sticket.
– Särskilt om det är en avmagrad organisation där man inte sätter in några vikarier. Då blir det kompisar­na som får gå in.
Men det som avgör valet mellan att stanna hemma eller gå till jobbet är ofta hög tidspress och små ekono­miska marginaler.
– Många har helt enkelt inte råd med karensdagen. Man glömmer dock bort att dagens sjuknärvaro kan vara morgondagens sjukfrånvaro.”
Hur man än vrider och vänder på frågan är det uppenbart att det är de senaste 20 årens högerpolitik, som  accelererat sedan 2006, som har drabbat vår hälsa:
• Införandet av en karensdag har ökat på sjuknärvaron, vilket långsiktigt ökar ohälsan.
• På 90-talets slogs rehabiliterings­kedjan sönder, vilket dramatiskt ökade sjukpenningtalen eftersom sjukskrivningarna blev längre.
• Attackerna på sjukförsäkringen och utförsäkringarna har minskat de officiella sjukpenningtalet, men ökat pressen på de sjuka. Det syns nu i statistiken över mental ohälsa.
• Nedskärningar och vinsthets har ökat stressen och arbetsbelastningen.
• Ökningen av antalet otrygga jobb spär på sjuknärvaron ­ytterligare och driver upp arbetstempot än mer.

Regeringen försöker av taktiska skäl antyda att problemen är en ”familjefråga”, genom att t ex peka på att kvinnor blir ”sjukare” när de får barn. Även om så är fallet gör regeringens attacker på lågavlönade kvinnor till exempel i form av nedskärningar och privatiseringar saken än värre.
– Det [ökningen av sjukskrivning­arna] är tydliga tecken på en alltför tung belastning i arbetslivet och att man inte får tillräcklig hjälp och stöd för att kunna göra något åt situationen, erkänner Socialdemokraterna genom Tomas Eneroth (TT 130327), men för S är lösningen inte mer personal utan ”tillgång till företagshälso­vård och möjligheter till omställning. Men också bättre rehabiliteringsinsat­ser”.

Att förstå orsaken till vår ökade ohälsa räcker inte. Det behövs en medveten kamp från fackföreningar och ett nytt kämpande arbetarparti för verkliga förändringar.

Jonas Brännberg

 RS / Offensiv kämpar för ▼

  • Avskaffa karensdagen, återinför 90 procent i sjukpenning.
  • Ersätt jakten på sjuka med en fungerande rehabiliteringskedja.
  • Kamp för fasta jobb med en lön som går att leva på. Återinför förbudet mot bemanningsföretag.
  • 200 000 nya välfärdsjobb. Låt banker och storföretag betala.
  • Förstatliga storföretag och banker. Stoppa vinsthets och uppskruvat arbetstempo.