foto: ALAIN JOCARD
Utlovade satsningar blev fortsatta åtstramningar. Hollandes högerpolitik har gjort honom till Frankrikes mest impopulära president någonsin.
Efter bara 147 dagar avgick den franska regering som Frankrikes socialdemokratiska president Francois Hollande tillsatte i april, för att om möjligt öka hans popularitet och få fart på ekonomin.
Men resultatet blev det omvända. Hollandes åtstramningspolitik fördjupade både den ekonomiska och politiska krisen samt splittrade den egna regeringen.
Den nya regeringen som utsågs i tisdags domineras helt av ministrar som står bakom Hollandes redan misslyckade åtstramningspolitik. Det borgar för en fortsatt kris vars följder kommer att kännas långt utanför Frankrikes gränser.
I valet 2012 lovade det socialdemokratiska ”Socialist”partiets presidentkandidat Francois Hollande att det skulle bli satsningar istället för åtstramning. Han lovade också att beskatta de rika och göra upp med det arv som högerpresidenten Nicolas Sarkozy, som var president 2007-2012, lämnat efter sig. Missnöjet med högerstyret och löftet om en ny politisk kurs gjorde det möjigt för Hollande att vinna presidentvalet, som hölls i maj. I det efterföljande parlamentsvalet, som hölls i juni, vann ”Socialist”-partiet en jordskredsseger och fick egen majoritet med stöd av bland annat De Gröna.
Parlamentariskt fanns det alltså inga hinder för Hollande att börja genomföra de löften som givits om offentliga jobbsatsningar, anställa fler lärare, sänka pensionsåldern och beskatta de rika. Till dessa löften ska läggas att Hollande lovade att verka för att EU inte längre skulle vara en åtstramningspakt.
Men det gick bara några månader innan Hollandes regering började överge sina löften och helt underordna sig EU:s och den så kallade marknadens krav på åtstramningar.
Dessutom visade det sig att Hollande och hans regering var minst lika EU-vänlig som föregångaren och dessutom en imperialistisk krigshök.
Och Hollande, som hade lovat att stoppa Sarkozys massutvisningar av romer, kom att slå Europarekord i utvisningar av romer.
Hollandes högerpolitik, i kombination med den franska vänsterns politiska förvirring och försvagning, bäddade i sin tur för att det rasistiska högerpopulistiska Front National, under Marine Le Pens ledning, kunde gå framåt även i de gamla industriorterna i norra Frankrike.
Hollandes åtstramningar, fortsatt utförsbacke för fransk kapitalism och stigande arbetslöshet ledde till att ”Socialist”-partiet straffades i årets kommun- och EU-val. Den omedelbara följden av valkatastrofen i kommunvalet i mars blev att Hollande ombildade sin regering, där Manuel Valls blev ny premiärminister.
Regeringsombildningen markerade ännu en sväng till höger efter att Hollande i början av året lagt fram ett åtstramningspaket som bland annat innehöll nedskärningar på uppemot 450 miljarder kronor och löften om sänkta arbetsgivaravgifter/bolagsskatter.
I EU-valet i maj led ”Socialist”partiet sitt kanske största valnederlag på länge. Partiet blev slaget av både rasistiska Front National och det svårt sargade högerpartiet UMP.
Hollande är numera den Femte republikens, som föddes 1958, mest impopulära president. Bara 17 procent stödjer presidenten och inte ens var femte hyser något förtroende för hans regering.
Det växande missnöjet splittrade till sist även den nya regeringen, där flera ministrar öppet utmanade Hollandes åtstramningspolitik, som svarade med att avskeda regeringen för att bilda en ny utan oppositionella röster.
Den nya regeringen, som också leds av Manuel Valls, är en krisregering som mycket snart kan rasa samman under trycket av fortsatt kris och ett växande missnöje som bara väntar på att ta formen av masskamp.
Frankrikes kris tar EU:s kris till en ny nivå i ett läge där den europeiska kapitalismen på nytt bromsar in.
Endast en ny socialistisk vänster och fack som vägrar underordna sig regeringspolitiken kan hejda krisen, stoppa åtstramningspolitiken och bekämpa Front National. ■
