Som en del av landets radikalisering växer en socialistisk hbt-rörelse fram i Honduras som en del av den nationella motståndsfronten FNRP och Partido Libre. De har spelat en viktig del i motståndsrörelsen för att resa hbt- och jämställdhetsfrågan i kampen mot militärdiktatur sedan 2009 och nu efter fuskvalet 2013.
Hbt-organiseringen i Honduras startade på 1980-talet, då framförallt som en informationskanal om hiv/aids. hbt-personer organiserade sig för att informera om sjukdomen och för att bekämpa den i hbt-samhället. Medlemmar var engagerade i sociala sammanhang men var inte någon politisk rörelse, varken för sina egna rättigheter eller för andras. De deltog inte i den politiska kampen för minoritetsgruppers rättigheter, som rörelser för afrohonduraner, ursprungsfolk eller feminister. Inte heller i de fackliga organisationerna eller bland ungdomsorganisationer drev de några kampanjer.
Under Manuel Zelayas tid vid makten förbättrades situationen för hbt-personer mer än den gjort under tidigare högerregeringar. I takt med att Zelayaregeringen drevs till vänster under trycket från de honduranska massorna, men också av de internationella erfarenheterna från Latinamerika, förbättrades situationen för hbt-personer.
Resultatet av den ”socialistiska våg” som svepte fram över Latinamerika 2008 drev Zelaya till vänster och hbt-rörelsen drog lärdomar ur den internationella kampen. År 2009, innan kuppen ägde rum, uppmanade Zelaya hbt-rörelsen att ge honom stöd i hans kampanj för att förändra konstitutionen. De flesta grupper sa ja och såg sin chans att stärka sina rättigheter i en ny konstitution.
Stödet till en ny konstitution öppnade också vägen för att bli en del av en större rörelse för förändring. När Zelaya sedan störtades i militärkuppen 2009 var hbt-rörelsen från dag ett en del av motståndet på gatorna för att återvinna demokratin.
– Kuppen mot Zelaya blev vårt ”Stonewall” när vi gick ut och sa ”Aldrig mer”, säger Pepe Palacios, medlem och grundare i MDR, Rörelsen för sexuell mångfald i motstånd, en socialistisk hbt-organisation i Honduras, som även sitter i FNRP:s högsta ledning, till tidningen the Freedom Socialist i juni 2013.
Sedan dess har det ägt rum flera uppmärksammade mord på hbt-personer i Honduras. Regimens svar blev ett våldsamt slag mot hbt-rörelsen som en del av slaget mot FNRP. De två första att mördas efter kuppen var två transpersoner på väg hem från en gatuprotest i San Pedro Sula. Under de första sju månaderna från kuppens start mördades 26 hbt-personer, däribland välkända hbt-aktivister som den ledande gestalten Walter Tróchez.
Walter Tróchez var känd och välrespekterad ledare i hbt-samhället. Redan som 25-åring var han organisatör av Stödgruppen för sexuell mångfald och en av initiativstagarna till Granskningskommittén som arbetade mot våld riktat mot hiv/aids-smittade. Walter var också en av ledarna i FNRP.
Den 4 december 2009 attackerades och misshandlades han svårt av maskerade män. Nio dagar senare sköts han till döds. Walters död fick en radikaliserande effekt på rörelsen och MDR bildades som ett svar på mordet.
När FNRP bildade sin politiska kropp Partido Libre var två av dess kandidater till kongressen hbt-personer. De segrade inte, men att ha ett parti som stod bakom dem var ett stort steg fram för hbt-samhället. Från slutet av 1990-talet och fram till år 2009 mördades ett 20-tal hbt-personer. Sedan kuppen 2009 och fram till idag har över 100 hbt-personer mördats. Många hbt-aktivister skrämdes av repressionen och organisationer lämnade sina platser i FNRP ledning.
MDR föddes officiellt i oktober 2010 av en grupp hbt-aktivister som också var en del av socialistiska rörelser och en del av motståndskampen. MDR är långt ifrån majoriteten av hbt-samhället i Honduras men är ändå en växande rörelse. De betonar att ”om socialismen inte är feministisk är det ingen socialism” och bekämpar machokulturen inom hbt-rörelsen. I protesterna efter valfusket den 24 november ses stora block av regnbågsfanor, vilket visar att hbt-rörelsen ännu är en betydande del av motståndskampen i Honduras för rättvisa, jämlikhet och socialism.
