Honduras: ”Ned med JOH-diktaturen”

av Kristofer Lundberg

En massrörelse sveper över Honduras. Lärarnas och läkarnas generalstrejk visar vägen (Foto: Peg Hunter / Flickr CC).

I förra veckan gick kravallpolis i Honduras på nytt in med tårgas och skarp ammunition mot strejkande lärare och läkare i Honduras norra stad San Pedro Sula. Lärarnas och läkarnas fackliga organisationer har beslutat om fortsatta strejker och demonstrationer, trots att Juan Orlando Hernández (JOH) beslutat att dra tillbaka två dekret om utbildning och sjukvård som vållat protesterna.

“Vi är villiga till dialog, men bara med ärliga representanter utan egna intressen och som inte har valts av en illegal regering”, sa Suya Figueroa, ordförande för Medical College och för Plattformen för utbildning och hälsa, till brittiska The Guardian  den 4 juni.
De fortsatta strejkerna har mötts av eskalerat våld mot demonstranterna. Regeringen är satt under en otrolig press. Den 30 maj blev en historisk dag i Honduras med en av de största demonstrationerna i landets moderna historia kombinerat med en 48 timmar lång generalstrejk. Tio år år efter kuppen inleds en ny process av radikalisering och masskamp. 

Generalstrejken riktade sig mot högerregeringen och nationella partiets president Juan Orlando Hernández. ”Ned med JOH-diktaturen” lyder slagord och banderoller på demonstrationerna. Utvecklingen följer efter en vecka av strejker som inleddes den 26 april mot förslag om att privatisera hälso- och sjukvård, pensioner och utbildning, som dikterats av Internationella valutafonden (IMF).
Regeringen har gjort klart att de kommer att agera mot alla utmaningar av såväl den nationella som internationella finansiella elitens intressen på ett kompromisslöst och hänsynslöst sätt. Den 29 april sköt militärpoliser med skarp ammunition rakt in i en lärarprotest i Tegucigalpa.
Lärare och läkare har hämtats från sina arbetsplatser, avskedats och fängslats med anklaganden om kriminalitet. En ny strafflag trädde i kraft den 15 maj som kriminaliserar demonstrationer med en straffskala upp till fyra års fängelse, och 15 år för de som leder eller uppviglar. Samtidigt fastställdes strafflängden för abort till 3-10 års fängelse.
Under den senaste veckan har lärare avskedats och kidnappats. Även journalister har varit särskilt utsatta. Honduras har sedan militärkuppen 2009 blivit ett av världens farligaste länder. Men inget tyder på att protesterna som pågått i två månaders tid avtar, trots repressionen och trots att att regimen backat på vissa punkter.

Demonstranterna kräver att rege­ringen upphäver privatiseringarna av utbildning, hälso- och sjukvård. Studenter, politiska aktivister och arbetare från andra sektorer har gett sitt fulla stöd till protesterna och på landsbygden har stora bondemarscher genomförts. Det är den mest omfattande proteströrelsen i landet sedan 2009. Även gränstrakterna mot Nicaragua, El Salvador och Guatemala är blocke­rade av folkliga protester.
Samtliga av Honduras regioner har skakats av upproret och överallt möttes demonstranterna av statens väpnade grenars våldsamma repression.
Lärarna har under tio år, allt sedan militärkuppen mot president Zelaya 2009, varit motståndsrörelsens förtrupp och har nu fått stöd av läkare och sjuksköterskor vars båda yrkesgrupper sedan två veckor befinner sig i strejk på obestämd tid.
I Honduras lever idag 70 procent av människorna i fattigdom och 46 procent i extrem fattigdom. De tvingas överleva på mindre än 20 kronor om dagen. Det har blivit ett land där fyra av fem arbetar inom den informella sektorn. Människor som innan kuppen och den nyliberala politiken hade ett arbete överlever nu på att sälja vad en kan på gator och torg, i städer och byar. Undernäring brer ut sig och allt fler har bara möjlighet att äta ett mål mat om dagen.

Massorna är väl medvetna om kopplingarna mellan den honduranska härskande klassen, dess polis och militär och USA-administrationen. I måndags protesterade ett stort antal demonstranter utanför den amerikanska ambassaden i huvudstaden. 
Strejkerna och protesterna har tvingat in regimen i ett hörn som har börjat vackla. President Hernández är hårt kritiserad och under trycket från massorna har även delar av den härskande klassen agerat mot regeringen. 
Honduras arbetare och fattiga för kollektivt löpande diskussioner om hur strejker och beslut kan stärkas med nya massprotester. Dessa måste nu kombinera kampen på arbetsplatserna och i bostadsområdena, i fackföreningarna, sociala rörelserna och Partido Libre med att lägga grunden inte bara för att fälla JOH och nationella partiet, utan för en politik som utgår från människors behov genom att lägga grunden för en socialistisk revolution och arbetarklassens maktövertagande.