Hongkongs bostadskris värre än någonsin

av Adam N Lee, Socialist Action, Hongkong

År efter år är Hongkong nummer ett på listan över de mest oprisvärda bostäderna i världen. För ungdomen är situationen hemsk. Tre av fyra mellan 18-35 år bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. I Storbritannien är motsvarande siffra en av fyra, vilket där också är ett nytt rekord.

Den senaste trenden i Hongkong är ”medboendeplaner” för unga yrkeskårer. De marknadsförs som ”livsstilsval”, men är egentligen vandrarhem designade för att klämma in så många som möjligt i en liten yta, där våningssängar hyrs ut. 
Det är som en lyxig version av stadens ökända burhem (cage homes, som det låter – en säng i en gallerbur). Ett reportage om en så kallad medboendeplan var nyligen med i South China Morning Post, där hyran är 4 135 kronor per månad för en fönsterlös yta, två meter bred och en meter hög. 
”Jag kan åtminstone sitta upp utan att slå huvudet i taket”, sa den 25-åriga Adriel till tidningen. Han jobbar i fastighetssektorn, men har inte råd med ett eget hem. Det är kapitalismen i ett nötskal från arbetarens perspektiv. 

Hongkongs bostadskris är ett resultat av medvetna politiska beslut av en regering trollbunden av de kapitalistiska fastighetsmagnaterna. Deras vinster kommer alltid först.
Hongkong har fler megarika än någon annan stad i världen, och 70 procent av deras tillgångar finns i fastigheter. Enligt Oxfam (NGO mot fattigdom) fanns det när finanskraschen 2008 inträffade 26 miljardärer i Hongkong med en sammanlagd förmögenhet på 1,6 biljoner kronor. Tio år senare hade det vuxit till 67 miljardärer med en sammanlagd förmögenhet på 3,95 biljoner kronor. De tredubblade sin förmögenhet medan vi andra kämpar för att överleva.

Hongkongs galna fastighetspriser innebär att majoriteten får det allt värre. Köpkraften hos stadens universitetsdoktorander hade enligt New Youth Forum-studien 2019 (en tankesmedja) sjunkit till en fjärdedel av vad den var för 30 år sedan. 
År 1987 var medianinkomsten per månad för doktorander mellan 20-24 år strax över 20 000 kronor. Den har fallit till 5 300 kronor per månad 2017. Låg lönetillväxt är en förklaring, men att fastighetspriserna har skjutit i höjden är den viktigaste orsaken, visade studien.

Fastighetsmagnaterna har ett strypgrepp om Hongkongs ekonomi. De använder högre priser för att utpressa andra ekonomiska sektorer till att låta dem ta kontroll över en allt större bit av den totala ekonomiska tårtan. 
Under trycket av massiva oroligheter och utmaningar till mot det brittiska styret introducerade det gamla kolonialstyret en rad keynesianska åtgärder med offentliga satsningar som inkluderade storskaliga offentliga bostadssatsningar. 
Efter att den kinesiska diktaturen tog över, som knöt starka band till Hongkongs storkapitalister, har det varit en massiv omfördelning från fattig till rik. Det offentliga bostadsbyggandet har saktats ner till snigelfart. Bostadskön är nu 5,5 år i snitt, vilket är en rekordlång tid.

Vi kan inte sätta någon tillit till regeringen att hitta en lösning. Det behövs masskamp med marscher, protester och bygget av kämpande organisationer som fackföreningar, verkliga studentfack och ett nytt arbetarparti. 
De stora fastighetsbolagen och bankerna måste tas över i offentlig ägo under demokratisk kontroll. På så sätt skulle bostad bli tillgängligt för alla. Tiotusentals billiga allmännyttiga hyreslägenheter skulle kunna byggas varje år istället för vita elefanter och lyxprojekt åt de rika.
I februari gjorde Hongkongs handplockade chefsminister Carrie Lam en U-sväng och utlyste att delar av marken som Fanlings lyxiga golfklubb i Hongkong leasar ska tas tillbaka av regeringen för att bygga bostäder på. Detta för att lätta på det folkliga trycket mot regeringen, som tidigare hade avfärdat tanken. 
Bara en femtedel av golfbanan på 172 hektar – som mestadels är en parkeringsplats – kommer att påverkas av regeringens planer. De megarika klubbmedlemmarna kommer inte att spilla några tårar i sin champagne – inte än.