Hongkong har störst ”ekonomisk frihet” i hela världen, enligt ett kapitalistiskt index. Det bygger på att den offentliga sektorn är unikt svag. Vad betyder det för vanligt folk? Offensiv har talat med CWI-medlemmar i Hongkong.Den offentliga sektorn rymmer endast ett fåtal sjukhus, resten är privata, och inte ens där är vården kostnadsfri. Dessutom är köerna dit mycket långa. En av CWI:s medlemmar berättar att det finns ett talesätt om den offentliga vården som säger att ”Den som vill till en läkare är antingen död eller frisk när han kommer till slutet av kön”.
Landet saknar progressiva skatter, den högsta inkomstskatten är på 16 procent. Företagsskatterna är ännu lägre och det finns ingen förmögenhetsskatt. Detta gör skattesystemet så gott som platt, så att rika i praktiken betalar mindre i skatt än arbetare och fattiga. Väldigt låga skatteinkomster gör regeringen beroende av inkomster från markförsäljning till den byggsektor som dominerar Hongkongs ekonomi.
Regeringens inflytande i denna sektor är dock begränsat, eftersom privata byggherrar står för majoriteten av ägandet. Fastighetsspekulationen har resulterat i extremt höga pri- ser och en bostadssituation som för många är helt orimlig. De dyraste lägenheterna säljs för 175 000 svenska kronor, per kvadratmeter!
Vanliga familjer spenderar cirka 50 procent av sina inkomster på hyror eller avbetalningar, och för att köpa en lägenhet är det inte ovanligt att man skuldsätter sig i 20-30 år. Den offentliga siffran för antalet hemlösa i Hongkong är 1 000, men utöver detta bor 100 000 personer i ”burar”. ”Burlägenheterna” är inhysta i lägenhetshotell och rymmer inte mer än en säng, men innehavaren förvarar även alla sina ägodelar i den. Kostnaden för detta inhumana boende uppgår till 1 000 kronor per månad eller mer.
– Det borde vara olagligt med lägenheter för 12 eller fler personer eftersom det är omänskligt, sade Sze Lai Sham, från Society for Community i Hong Kong till norsk tv förra året.
Allmännyttan som hyr ut offentligt ägda lägenheter är kraftigt underdimensionerad. Cirka 2 miljoner personer bor i den, men kön rymmer ytterligare 120 000 personer och väntetiden ligger på runt tre år.
Skolsystemet är också präglat av orättvisor. Grundskolan, som nyligen förlängdes från 9 till 12 år, är officiellt gratis, men elevernas familjer måste betala för t ex skolböcker, material och mat. De skolor som t ex är försedda med luftkonditionering tar även ut en extra avgift från varje elev för detta, vilket i slutändan gör skolorna allt annat än gratis. De privata skolorna är så dyra så att endast de förmögna kan sätta sina barn där. Avgifterna ligger runt 45 000 kronor i månaden.
Hongkong har ett delvis demokratiskt tillsatt parlament där de som får rösta tillsätter hälften av mandaten (30 stycken). De övriga 30 tillsätts av rika magnater från näringslivet, ofta byggherrar, industri- och finansmän. Många protester i Hongkong riktar sig emot detta och bara i år har flera stora demonstrationer vänt sig emot regeringen, även om det också är vanligt med protester i enskilda frågor.
CWI driver eller är inblandade i flera kampanjer. Bland annat engagerar man sig i försvarskampanjen för Sai Kung Tai Long Sai Wan, ett av de sista naturområden som fortfarande finns i offentlig ägo. Området har precis köpts upp av en högt uppsatt finansman som ska exploatera området för att bygga ett privat lyxpalats. Sai Kung Tai Long Wan Working Group har organiserat protester som fått stöd av CWI och man har tvingat miljöministern att skjuta upp byggplanerna. En annan kampanj som CWI driver är den mot regeringens förslag om lagstadgade minimilöner. Det förslag som nu ligger, vars hela innehåll inte är offentligt, exkluderar migrantarbetare, studenter och handikappade. Man tar inte heller hänsyn till in- flationen och det framgår inte om lönen kontinuerligt kommer revideras. Det finns två fackföreningar i Hongkong, en som kan anses som oberoende och en som är anhängare till Kinas kommunistparti och facken stödjer inga strejkinitiativ.
Stefan Berg
