I Umeå studentkårs fullmäktige sitter ett parti som inte tar avstånd från att ”i politiska debatter använda hot om fysiskt våld, i bokstavlig och bildlig mening”. Partiet, vänsterns studentförbund (VSF), röstade nämligen nej till en motion med denna skrivning på kårfullmäktiges möte, måndag 11 december!
Daniel Nyström, vice ordförande för Umeå studentkår och medlem i VSF, skriver dessutom på sin blogg att Rättvisepartiet Socialisterna skall ”straffas och det hårt”. Rättvisepartiet Socialisterna borde ha ”en julig smäll på käften för sitt respektlösa och grundlösa gnäll”. Då Nyströms blogg länkas på Umeå studentkårs hemsida blir den därmed en del av studentkårens ansikte utåt.
Bakgrunden till Nyströms, bildliga eller bokstavliga (?), hotelser är oviljan, från nya kårstyrelsen sida, att fullfölja den uppgörelse man gjorde med rättvisepartiet socialisterna efter kårvalet i våras. I kårvalet fick rättvisepartiet tre mandat och tio procent av rösterna – en framgång – vilket gav oss en vågmästarroll.
Den uppgörelse som slöts innebar följande: rättvisepartiet skulle stödja en kårstyrelse bestående av vänsterns studentförbund och (s). Motprestationen från VSF och (s) innebar löften om konkreta satsningar på två områden som rättvisepartiet ansåg vara extra viktiga för studenterna. Det handlade först om en satsning på drogfria alternativ. Den nya kårstyrelsen lovade att genomföra minst två arrangemang ”av typen kafékvällar på helgerna, med levande musik från någon mer känd artist”. Kårfullmäktiges alla partier skulle få vara med och utforma arrangemanget.
Det handlade dels om en satsning på att försöka sänka de alltför höga hyresnivåerna för Umeås studenter. Kårstyrelsen ställde upp på förslaget att ”en hearing ska genomföras med Bostaden och med någon större privat hyresvärd”. Hearingen skulle ta sikte på behovet att sänka/frysa hyrorna med inriktning på att de ska utgöra högst 1/3 av studiemedlen samt på behovet av att bygga fler, mindre och billigare lägenheter. Dessutom lovade kårstyrelsen att genomföra en offentlig manifestation för sänkta hyror.
Redan från början uppfattade rättvisepartiet en motvilja från kårstyrelsens sida att följa det överenskomna avtalet. Vid tre tillfällen har vi fått påpeka att våra krav ”glömts bort”. Efter halva mandatperioden har heller inget av våra krav blivit verklighet. Inget har exempelvis hänt i hyresfrågan. När så kårstyrelsen beslutade att julmiddagen, torsdagen den 7 december, skulle anses räknas som en av de två drogfria kafé-helgkvällarna ansåg vi att måttet var rågat. Vi är inte motståndare till julmiddagar. Men vi anser inte att en drogfri julmiddag, på en torsdag, utgör det alternativ till studentpubarna som avsågs i uppgörelsen. Vi hade inte heller fått någon officiell inbjudan för att delta i utformningen av arrangemanget.
Mot denna bakgrund meddelade vi kårstyrelsen att vi ansåg att den, ensidigt, brutit sitt avtal med oss. Rättvisepartiet anser sig därför inte längre bundet att rösta för den nuvarande kårstyrelsen – om en förtroendeomröstning skulle genomföras.
Skulden för att avtalet brutits ligger alltså kårstyrelsen. Den har inte hållit sin del av uppgörelsen. Skulden ligger inte hos rättvisepartiet. Vi anser att det är vår skyldighet att driva de krav som gynnar studenterna och vägrar därför att låta oss luras eller hunsas. Detta förklarar kårbyråkraten Nyströms (VSF) ilska.
Nu är inte ilskan i sig, eller ens hoten från Nyström, mot rättvisepartiet det mest allvarliga inslaget i denna historia. Det allvarligaste är VSF:s vägran att ta avstånd från metoden att ”i politiska debatter använda hot om fysiskt våld, i bokstavlig och bildlig mening”. Vi undrar även hur andra partier i studentkåren ställer sig till att ”samregera” med ett parti som inte tar avstånd från att hota meningsmotståndare med våld.
Davis Kaza,
Marie Bergqvist,
Rättvisepartiet Socialisterna
