Hotet från Salafisternas våld

2012-08-12 07:09:29




I mitten av juni rasade våldsamma kravaller i Tunisien. Bakom kravallerna stod Salafisterna, en reaktionär islamistisk grupp som beväpnade med knivar, klubbor och molotovcocktails angrep affärer, satte eld på polisstationer, plundrade fackförenings- och partikontor och drabbade samman med polisen.
Sannolikt fick Salafisterna hjälp av grupper som står den gamla diktatoriska regimen nära.

Här berättar en tunisisk revolutionär aktivist och CWI-sympatisör om vad som hänt och varför samt förklarar hur vänstern bör svara.

Vad är orsaken till de våldsamma kravallerna?
– De senaste händelserna måste ses mot bakgrund av ett allt bistrare socialt klimat. Regeringens politik har varit ett totalt misslyckande vad gäller fattigdomsbekämpning, att skapa jobb och stoppa prisökningarna.
– De ökade spänningarna mellan regeringen och fackföreningarna har resulterat i talrika strejker. Myndigheternas svar på strejkerna har blivit allt våldsammare och man har använt sig av olika miliser för att stoppa arbetarkampen. En desperat regering försöker med alla medel förhindra arbetarna från att uttrycka sitt missnöje och försvara sina intressen.
– En annan bidragande orsak till de ökade sociala och politiska spänningarna är att personer från den gamla regimen, som till exempel övergångsregeringens premiärminister Caid Essebsi, formerat sig som en sekulär, och förment progressiv, opposition mot den sittande Ennehada-ledda regeringen.
– Varken regeringen eller gruppen runt Essebsi är till freds med att de sociala frågorna dominerar den senaste tidens samhällsdebatt. Det dominerande regeringspartiet Ennahda försöker använda religion och identitet för att splittra och förhindra att de sociala frågorna är i förgrunden.
– De styrande hävdar att det är frågan om religionens roll och ställning som delar samhället. Men för majoritet av invånarna är den frågan av underordnad betydelse. Utan det handlar om grundläggande behov som arbete, infrastruktur och social utveckling, rättvisa för martyrernas familjer o s v. Regeringen är alltmer misskrediterad i dessa frågor.

Vad utlöste kravallerna i juni?
– Egentligen var det en trivial fråga; en konstutställning påstås ligga bakom allt detta. Salafisterna lät påskina att målningarna var emot islam och hävdade att religionen var i fara på grund av att några få konstnärer, som stämplades som icke-troende, attackerade gud. Bortsett från angreppen på yttrandefriheten är det helt felaktigt att denna konstutställning skadade islam.
– Våldet drevs fram av extrema imamer och salafistiska grupperingar. Dessutom gjorde al-Oaidas näst högste ledare ett offentligt uttalande precis dagen innan där han uppmanade Tunisiens muslimer att stå upp mot en så kallad ”ickemuslimsk” regering och att kräva att sharialagarna införs.
– När väl kravallerna började tog även olika banditgäng, marginaliserade och utslagna ungdomar gatorna i besittning. Det som följde var dagar av gatuvåld och sammanstötningar mellan i huvudsak salafister och kravallpolisen. Allt medan det stora flertalet av befolkningen stod vid sidan och tittade på.

Hur reagerade regeringen?
– Ända sedan man kom till makten har regeringen försökt undvika en konflikt med Salafisterna. Men denna gång kunde regeringen, p g a den starka folkliga reaktion mot kravallerna, inte ignorera våldet. Företagare, turistnäringen och imperialismen vill locka tillbaka turister och utländska investerare och pressar regeringen att agera mot de religiösa fanatiska grupperna .
– Därför slog regeringen till. Inrikesministern deklarerade till och med att de var beredda på att använda skarp ammunition för att slå ner ytterligare oroligheter (vilket de gjorde och sköt en man till döds i Sousse) och kallade folket som deltog i kravallerna för ”terrorister” o s v. Myndigheterna införde ett utegångsförbud från klockan nio på kvällen till fem på morgonen i huvudstaden, Tunis, så väl som i sju andra regioner i landet och grep 160 salafister.
– Men samtidigt kom förslag från Ennahda för att införa repressiva lagar som fördömde dem som inte respekterade religiöst känsliga frågor.

Hur uppfattas regeringen av befolkningen?
– Stödet till Ennahda har minskat dramatiskt och regeringen har inte samma manöverutrymme som förr.  Jag tror inte att Ennahda kommer att kunna få över 40 procent i valet som de fick i fjolårets val.
– Det finns en utbredd ilska mot att Ennahda styr med samma brutala och nepotistiska metoder som RCD, det gamla styrande partiet, brukade göra. Ennahda använder sig av repressiva lagar som den förre diktatorn Ben Ali införde och placerar lojala personer på varje plats inom staten, i media, inom administrationen, inom domstolsväsendet.
– Häri finns förklaringen till varför figurer som Essebsi åter lyckats ta plats på den politiska scenen. Han försöker utnyttja den växande vreden mot regeringen och det är väldigt troligt att även lojala med den gamla regimen har varit inblandade i de senaste sammandrabbningarna. Detta som en ”strategi av ökade spänningar” som de hoppas gynna deras gruppering i den härskande klassen.

Vilket är vänsterns svar i den rådande situationen?
– Ställd inför faran av att å ena sidan se en fortsatt framväxt för Essebsis gruppering, och å andra sidan se regeringens undfallenhet gentemot Salafisterna måste vänstern, med den fackliga centralorganisationen UGTT och revolutionens krav som bas, uppmuntra och bygga en oberoende kraft för arbetarklassen.
– Vi behöver komma tillbaka till frågorna som verkligen betyder något för folket; om att kämpa tillsammans för ett samhälle grundat på anständiga levnadsförhållanden för alla, skapa arbeten för de arbetslösa, rensa ur statsapparaten o s v. Inte huruvida någon är troende eller ej.
– Vänsterorganisationerna har ett märkbart inflytande inom fackföreningarna, men vänsterns problem är att man inte klarat av att politiskt svara upp mot den snabba radikaliseringen som sker bland massorna i kamp. Vissa inom vänstern, även om det rör sig om ett mindre antal, hävdar till och med att man nu måste gå en allians med Essebsi och hans klan för att förhindra en fortsatt ”islamisering” av landet.
– Vad vänstern behöver göra är att bygga bland arbetarna. För att det ska vara möjligt måste vi kompromisslöst säga nej till att betala den skuld tyrannen Ben Ali lämnat efter sig: Vi kräver förstatligande av banker och storföretag – för ett massivt offentligt investeringsprogram med infrastruktursatsningar, särskilt i landets inland.
– Under den senaste månaderna har vi uppmuntrat initiativ som bidrar till självorganisering och självförsvar mot Salafisternas våld. Samtidigt har vi konsekvent bekämpat statens utegångsförbud och polisbrutaliteten eftersom varje steg mot ökad statlig repression och mot att militären, polisen och nationalgardet kontrollerar våra gator oundvikligen skulle göra vårt arbete mycket svårare.

socialistworld.net

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!