Humoristiskt, men politiskt haltande, av Moore

2016-04-20 13:30:30

foto: Pressbild
Humorn i Moores nya film blandas med haltande politiska slutsatser.

”Jag tar blommorna, inte ogräset.” Så förklarar Michael Moore sin onyanserade, men ack så underhållande ”invasion” av Europa i sin senaste film Where to Invade Next. Hans uppdrag är att punktera en del av sina amerikanska landsmäns illusioner om USA:s oöverträfflighet genom att under sin rundresa ”stjäla” idéer om välfärdssamhället.

Moore är känd för ett flertal politiska dokumentärfilmer, som Bowling for Columbine, Fahrenheit 9/11 och Sicko, alla med budskap från vänster om än i viss mån populistiska. Where to Invade Next är en satirfylld dokumentär vars målgrupp är lagom tajmad till den stegrande valtemperaturen i USA. Filmens humoristiska inslag överglänser lyckligt nog dess ibland störigt skönmålade beskrivningar av verkligheten och dess haltande analys.
Framförallt är Moore skicklig på att ironisera över den aggressiva amerikanska utrikespolitiken med syftet att göra USA ”stort igen” kontrasterad av det sociala förfallet på hemmaplan. Moores karikatyr vrider USA-imperialismens invasioner och krig till en välfärdssightseeing.

Han beger sig i form av en amerikansk enmansarmé till Europa för att plundra kontinenten på exempel på hur sociala välfärdsreformer underlättar tillvaron för européerna. Italiens 30-35 betalda semesterdagar, Finlands skolsystem i världsklass, avgiftsfria universitetsstudier i Slovenien, arbetarrepresentanter i tyska bolagsstyrelser och Island som ett feministiskt paradis är några av exemplen som lyfts fram. Budskapet är att det inte finns några hinder för USA att följa exemplen.
Även om flera av destinationerna vittnar om en upplyftande utveckling, som Tunisiens och Islands framgångsrika kvinnorörelser, blir analysen ofta haltande.
Det verkar enligt Moore som att direktörer gladeligen ger arbetarna inflytande och förmåner, att det är presidenter och ministrar som driver igenom och försvarar välfärden och att om bara kvinnliga direktörer hade styrt bankerna hade finanskrisen antagligen aldrig inträffat.
Efter en intervju med motorcykeltillverkaren Ducatis ägare konstaterar Michael Moore att det i Europa inte finns någon konflikt mellan arbetarnas välfärd och företagets vinst. Detta följs dock upp av inslag på hur arbetarrörelsens (fackliga) kamp på gatorna har bäddat för välfärden. Detsamma gäller kvinnokampen som en rörelse underifrån för att senare lyfta fram kvinnor inom makteliten som frälsare. På så sätt är Moores budskap förvirrat och dubbelt.

Skönmålningen av Europa, som Moore dock erkänner är selektiv, som något slags socialistiskt paradis blir ibland för mycket. Den kan i viss mån vara provocerande för europeiska rättvisekämpar som tar kampen mot en allt hårdare högerpolitik.
Skönmålningen kan dock förstås av att filmens målgrupp är den amerikanska publiken under en valrörelse där Bernie Sanders valkampanj, uppbackad av gräsrotsrörelser, har lyft de sociala rättvisefrågorna högt på den politiska dagordningen.
Jag väljer att plocka blommorna ur Where to Invade Next och lämna ogräset. Inslagen från kampen på gatorna och den humoristiska satiren är filmens blommor.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!