“Hungerstrejken är vårt enda val – vi dör hellre här än åker tillbaka”

2013-05-11 19:35:39

foto: Mattias Bernhardsson


Sedan den 3 maj har åtta afghanska barn och ungdomar hungerstrejkat i Gävle. När jag träffar dem i tältet utanför Migrationsverkets lokaler har de inte ätit på åtta dagar. Samtliga har hämtats akut med ambulans vid minst ett tillfälle men sen tagit sig tillbaka till tälten och fortsätt hungerstrejka. De har bestämt sig: "Vi dör hellre här än åker tillbaka".

– Jag har flytt hela livet. Jag är född i Iran, som papperslös afghan. Polisen slog oss hela tiden. En dag kom jag bort från pappa, jag har inte sett honom sedan dess. Jag kunde inte längre försörja min familj. Så vi flydde och lyckades ta oss till Italien. Polisen slog oss där också. De tvingade oss att skriva på ett papper med text på italienska och sa att vi skulle åka vidare till ett annat land. Men när vi kom hit sa de att vi måste tillbaka till Italien. Vi vill inte åka tillbaka dit, vi slutar på gatan där. De dagar kyrkan var stängd hade vi ingenting att äta. Jag dör hellre här, en värdig död och en värdig begravning, säger Morteza Alizadeh, 17 år gammal.

Morteza är orklös. En ung tjej som sitter bredvid i tältet lyfter upp hans huvud och ger honom vatten. Hon berättar hur livet ser ut för många barn i Afghanistan:
– Har man inte ett redan ett nätverk av folk i Afghanistan är risken stor att man råkar illa ut. Man kan tvingas sälja droger, tvingas till att bli sexslav eller barnsoldat.

Även äldre afghanska flyktingar har anslutit till hungerstrejken:
– Jag flydde Afghanistan efter hot från folk i regeringen och polisen. Jag hungerstrejkar för min familj. Jag har en son på 11 månader, som är född här i Sverige. De måste lyssna på oss, vi kan inte återvända, säger Qorban Jabbari, 29 år.
De berättar att många gävlebor kommit för att visa sitt stöd, lämnar filtar och frågar om de behöver någonting. I förra veckan organiserade SUF en skolstrejk med 200 elever till stöd för de hungerstrejkande.



De hungerstrejkande följde med oss för att delta i manifestationen "För rätten att stanna" där 400 slöt upp. De hade skrivit ett eget tal som en av dem läste upp:
– Vi är afghanska flyktingar. Men många av oss har aldrig sett Afghanistan. Delar av landet styrs av talibanerna, andra av en korrupt regering. Vi har varit på flykt i många länder i många år. Vi har gömt oss i lastbilar, där många dog av syrebrist. Vi har gått över gränser till fots. Nu är vi här. Hungerstrejken är vårt enda val – vi dör hellre här än åker tillbaka, sa en av de hungerstrejkande ungdomarna och brast i gråt. 

Alla som stödjer asylkampen men inte ‘orkar’ demonstrera borde tänka på de hungerstrejkande som inte ätit på åtta dagar och ändå gick med i marschen, några halvvägs, andra hela vägen. Morteza och Afsun, 17 år gamla, fick lämna manifestationen i ambulans.

Mattias Bernhardsson

Från demonstrationen:


400 gävlebor slöt upp i manifestationen "För rätten att stanna", till stöd för de hungerstrejkande flyktingarna.

Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge, talade på manifestationen:
– Regeringens flyktingpolitik är inte bara inhuman – den är rasistisk. Olika saker gäller för olika människor. Jag ska ta ett exempel och jag vill att ni på Migrationsverket hör det här också. Citat: "Det går inte göra någon samlad bedömning av läget i Afghanistan". Så säger Migrationsverket. Men så här säger UD, d v s regeringen om resor till Afghanistan: "Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan." Varför tillåter då UD att Migrationsverket och Gränspolisen ordnar tvångsresor till just Afghanistan? Svaret är: De är inte svenskar. Är du inte svensk är ditt liv inte lika mycket värt. Man säger att alla som söker asyl har fått en rättssäker prövning. Att de som har skyddsskäl får stanna. Och för dem som får avslag – så är det inga problem att åka – d v s om du inte är svensk. Men det nu är så säkert – varför är människor beredda att hungerstrejka till döden? Varför gömmer sig folk här i Sverige? Vem väljer frivilligt att att leva utan inkomst, utan riktig bostad, utan vård, i många fall utan skola till barnen. Skulle Billström ta sin familj till Afghanistan? frågade Mattias och ett rungande "nej" blev svaret från publiken.

I sitt tal tog Mattias upp om den landsomfattande protestdagen för flyktingamnesti 6 juni och reste krav på lika rätt till vård, utbildning och svenska kollektivavtal samt massiv upprustning av välfärden med arbete och bostäder åt alla.

Demonstrationens initiativtagare Juma Lomani, från Riksförbundet Shahmama och Salsal, kritiserade i sitt tal Dublinförordningen som innebär att flyktingar skickas till länder där de misshandlas systematiskt, som t ex i Italien och Ungern.
Vänsterpartiets riksdagsledamot och migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen krävde att barnkonventionen måste göras till svensk lag.

– De här barnen har varit här omkring två år och lär sig svenska, har fått vänner men alltid levt i ovissheten om framtiden. De har nu fått veta att de inte får stanna i Sverige utan ska slängas ut till ett land i krig där mord, tortyr och förföljelse är vardag. Jag har bett politikerna i Gävle kommun att ta ställning för de hungerstrejkande barnen. Att vi här i Gävle kommun ger barnen en fristad där de kan leva och bo, gå i skolan, skaffa kompisar och en framtid, sa Mario Izquierdo, som talade för Vänsterpartiet i Gävle

Mario, som också är styrelsemedlem i LO Gävle, har väckt förslaget att kommunen – som styrs av S, V och MP – ska använda civil olydnad och proklamera Gävle som en fristad mot utvisning av ensamkommande flyktingbarn. Det socialdemokratiska kommunalrådet Carina Blank har dock vägrat ens uttala sig om de hungerstrejkande barnen och har haft mobilen avstäng i flera dagar.

I Holmsund och Boden hungerstrejkar också afghanska flyktingar. I Holmsund har de sex ungdomarna hungerstrejkat sedan den 14 april och i Boden har både ungdomar och vuxna hungerstrejkat sedan 18 april.