Lennart Holmlund, s, duger inte som politisk ledare för Umeå.
Det tog två veckor innan kommunens främste politiske företrädare reagerade på
det största varslet i Umeås historia. Oacceptabelt. Dessutom var hans första reaktion på frågan om vad som skulle hända om Volvo i Umeå skulle lägga ned, det helt osannolika svaret ”Den tanken har jag inte ens tänkt. Det får bara inte hända” (VK 10/10).
Holmlund verkade ha missat att den internationella finanskrisen redan hade slagit till mot Volvo Lastvagnar. Redan den sista september hade nämligen hela 370 anställda i Umeå varslats om uppsägning! Varslet borde ha fått alla varningsklockor att börja ringa. Men inte för Holmlund. Istället påstod han – och den politiske parhästen Anders Ågren, m – glatt att finanskrisen ger Umeå större möjligheter att nå det meningslösa befolkningsmålet på 200 000 invånare. Man tror inte att det är sant!
Finanskrisen verkar alltså inte leda till sorg och förtvivlan hos Umeås politiska ledning. Tvärtom. Detta säger allt om sättet att tänka, eller inte tänka, hos Umeås ledning. Ledningen bryr sig uppenbarligen inte om industrin, inte om offentliga sektorn, inte om utsläppen från trafiken. Däremot bryr den sig väldigt mycket om externa köpcentra. Och om orimliga befolkningsmål.
Holmlund har nu, sent om sider, omprogramerats och skickats till näringsminister Maud Olofsson för att tala om Volvos transportstöd. Vi säger: välkommen i gänget som oroar sig. Rättvisepartiet Socialisterna ställde sig bakom Metallklubben samt tog upp frågan om transportstödet i en skrivelse till fullmäktige redan dagen efter varslet.
Till sist: Holmlund, då du nu ska tala med regeringen och andra toppar, glöm inte att föra fram följande: lönekostnaden för de totalt 1 400 som varslats på Volvo Lastvagnar motsvarar inte mer än ca två procent av vinsten för Volvo Group. Vad som än ligger bakom varslen så är det inte dyr personal. Det kan vara bra att påminna pamparna om detta.
Jan Hägglund,
gruppledare fullmäktige,
Rättvisepartiet Socialisterna
