Hur kan gruvan stoppas och Jokkmokk utvecklas?

Med argumentet om att en gruva skulle ge många nya jobb har dock gruvbo­laget Jokkmokk Iron Mines delvis lyckats dela samhället.

Protesterna, som hela tiden har ägt rum i form av civil olydnad, har attackerats för att vara fråga om ”tillresta aktivister”, trots att det är det riskkapitalbolagägda gruvbolaget som är ”tillresta” med ett enda syfte: vinstmaximering. Att naturen förstörs för en kortsiktig gruvverksamhet, andra jobb försvinner och den samiska kulturen och näringen trängs undan ytterligare bryr de sig inte om.

Något som emellertid har gynnat gruvbolaget i debatten är de uppmärksammade sabotage och hot som har riktats mot förespråkare för gruvan och de som arbetar med provborrningen. 

Eftersom polisen ”inte har resurser” att grundligt utreda dessa brott (medan de haft obegränsade resurser i Kallak), är det svårt att säga något om vem som står bakom.

Helt klart är i alla fall att sådana aktioner inte kan stoppa gruvbrytningen och bara ger gruvbolag och polis argument för att ännu brutalare attackera de som protesterar. Det som kan stoppa gruvan är en massiv opinion som tar sig uttryck i kraftful­la gemensamma aktioner som är demokratiskt beslutade och som har stöd och förståelse bland de som kämpar. Kampen behöver också kombineras med krav på jobb som verkligen behövs: upprustning av vård, skola, bostäder, vägar etc och en återuppbyggnad av servicetjänster som har lagts ned.

De samiska partierna och sameby­arna, som till en början hade en försiktig inställning, har allt mer högljutt börjat protestera mot hur explosionen av gruvprojekt inskränker deras möjligheter att upprätthålla den samiska kulturen och sättet att leva. Sametingets uttalande som lästes upp vid besöket i Kallak kräver bland annat ”Att svenska staten stoppar all pågående prospektering, samtliga nya undersökningstillstånd, arbetsplaner och koncessionsansökningar, i avvaktan på att Sverige lever upp till internationell urfolksrätt…” och ”Att lagstiftningen ändras så att det samiska folkets behov av funktionella land och vatten ska väga tyngre än utländska riskkapitalisters vinstintressen.”

Även vid Northlands gruva i Pajala finns en intressekonflikt med rennäring. Den gruvan är dock inte etablerad i ettt område med lika ­höga naturvärden som i Kallak, som ligger nära världsarvet Laponia.

– Vi valde samarbete i stället för konflikt med Northland Resources, allt annat hade varit socialt ­omöjligt, sa Tomas Sevä från Muonio sameby till NSD den 30 augusti.

Ett samarbetsavtal skrevs där samebyn skulle kompenseras för ökade kostnader, men p g a Northlands kris har inga pengar kommit. Samtidigt har samebyn drabbats av stora problem. På grund av gruvan har renarna flyttat upp till ­höstbeteslandet under sommaren och betar därmed av de områden som ska försörja dem under vintern. Samebyn har i sommar fått driva tillbaka renarna till ordinarie sommarland, vilket har krävt mycket resurser.

I grund och botten vilar hela ansvaret för konflikten på regeringen, som både är ansvarig för den minerallag som ger kapitalistiska lycksökare företräde framför alla andra intressen och som är ansvarig för den högerpolitik och kapitalism som ut­armar glesbygden på service och arbetstillfällen.

Ett socialistiskt svar på striden i Kallak innebär ett förstatligande av alla gruvprojekt, där dessa bara går vidare utifrån ett tydligt behov och där det kan ske i samråd med alla delar av lokalbefolkningen och utan ingrepp i höga naturvärden.