Hur skapa trygghet i Biskopsgården?

2013-10-20 10:46:57




I september skakades Biskopsgården av skottlossningar som kom att bli en tragedi.    Två unga människor dog vid händelserna och den stora frågan lägger en skugga över stadsdelen som ett svart moln: Hur långt ska det behöva gå?

De senaste händelserna i stadsdelen har satt många frågor i rullning och har också lett till en ökad ilska och frustration hos de boende. Sedan flera år tillbaka har de styrande politikerna avvecklat välfärden i Biskopsgården.
Ett axplock av attacker är att trots stora protester och namninsamlingar röstade de borgerliga partierna med Miljöpartiet som avgörande röst igenom stängningen av Folkets Hus 2011. År 2010 stormade det kring nedläggningen av Biskopsgårdens folkhögskola. Rättvisepartiet Socialisternas (RS) medlemmar på folkhögskolan organiserade tillsammans med sina studiekamrater protester och ockupation, vilket ­räddade skolan.

Det ökade våldet är inga enskilda händelser, det är ett resultat av det allt hårdare samhällsklimatet. Våra verkliga fiender är inte våra grannar, vi måste enas mot våldet och rikta ­våra blickar mot de som indirekt bär ansvaret för den brutala utvecklingen – politikerna. Det är de som sitter på makten.
450 000 personer är idag arbetslö­sa i Sverige och drygt hälften av dessa är ungdomar. Mer än vart tionde barn lever i fattigdom. 30 000 ungdomar är för fattiga för att leva på en skälig levnadsnivå, det vill säga under den standard som SCB menar är rimlig för att klara av vardagen. Så ser verkligheten ut. Men trots det så fortsätter nedskärningarna på skolorna, vilket gör att ungdomar hamnar längre och längre ut i periferin. Klasserna blir större och det ställs orimliga krav på lärarna. Som en direkt följd av ökade klassklyftor har hot, våld och bilbränder ökat. Allt fler unga besvarar sin otrygghet med att beväpna sig.

Vi har rätt att vara rädda och upprivna efter det som hänt i vår stadsdel. Även om det direkta ansvaret vilar på de inblandade i våldet går det inte att komma ifrån det ansvar som vilar på politiker på alla nivåer, från staten och ända ut i stadsdelsnämnderna. De kan inte längre blunda för sitt eget ansvar. Men stadsdelens politiker har vägrat att lyssna.
I september höll stadsdelsnämnden (SDN) Västra Hisingen en pa-neldiskussion i Sjumilahallen som inte var något annat än ett spel för gallerierna. 400 förbannade biskops­gårdsbor deltog vid det öppna mötet för att få svar på vad det är som händer. Föga förvånande så gav dock de sittande politikerna i SDN varken svar på de frågor som ställdes eller nå­gra konkreta lösningar. Biskopsgården är, precis som i andra förorter som står på randen till ett uppror, i ett desperat behov av en ­förändrande kraft och ett politiskt program som visar vägen ut.

Flera initiativ har tagits efter de senaste skottlossningarna. Neutral Ungdom höll tillsammans med Hyresgästföreningen på Dim- och Godvädersgatan en demonstration efter politikermötet i Sjumilahallen. Tillsam­mans tågade ett hundratal personer till stadsdelsnämnden vid Vårväders­torget och ställde frågan om vad politikerna tänker göra för att stoppa våldet. Men ännu en gång möttes de boende i Biskopsgården av tomma ord.
Efter händelserna har stadsdelens förvaltning varit försatt i högsta beredskap. Under perioden fram till årsskiftet väntas extra insatser kosta stadsdelen cirka 2,8 miljoner kronor, lika mycket som den nya fritidsgården beräknas kosta under ett helt år. Det är pengar för krisstöd, extra öppethållande och bemanning av mötesplatser och lokaler, två nya stadsdelsvärdar, psykologstöd åt anställda, skyddade boenden för drabbade personer och mycket annat.
Rättvisepartiet Socialisterna har tagit initiativ till ett öppet möte den 21 oktober på temat ”Efter skotten – hur skapas trygghet i Biskopsgård­en?”. Detta för att visa att en föränd­ring är möjlig genom gemensam kamp och gemensamma krav. Vi måste kräva en upprustning av Bi-skopsgården. Vi måste återöppna de mötesplatser som har bommat igen, som Folkets Hus och våra fritidsgårdar.

Vi måste göra torgen mer ­attraktiva och rusta upp de hyreshus som i folkmun kallas för sovjethusen. Främst måste vi skapa nya arbetstillfällen, renovera och rusta upp miljonprogrammen.
Ungdomar måste få känna en ­tillhörighet och få sysselsättning. De ska inte behöva boka upp alla tvättider för att kunna ha en plats att umgås på, utan att behöva frysa ihjäl på vinterhalvåret. Det är krav som inte är isolerade till Biskopsgården, utan liknande krav behöver resas i andra utsatta förorter.

Caroline Holmgren

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!